Background: Nursing students are, during their work integrated learning (WIL) courses, in a learning situation that needs to be evaluated and graded. How the examination is shaped influence the students planning and carrying out of their studies.

The aim was to develop and test three-graded, level (year 1, 2 and 3 during education) specific assessment forms with criteria for grading and an adherent manual to be used during nursing students’ WIL courses.

Methods used were questionnaires for evaluation of the assessment forms for WIL (their meaning and relevance), dialogues, seminars, pedagogical discussions, focus group, and quantitative methodology. The questionnaire for evaluation was answered by supervisors and students. In addition dialogues with teachers in the nursing programme were carried out. The project group also participated in WIL-seminars at Kristianstad University and in pedagogical discussions in a focus group (at LRC, Teachers Resource Centre). In addition, the project group took part of results from regression- and factor-analyses based on the assessment forms.

Results: Based on the questionnaire answers the assessment forms were revised, resulting in merging of some factors in order to coherent factors and it was secured that the factors were connected to situations in the WIL. The labelling of the WIL-dialogues (between the clinical teacher, the supervisor, and the student) was decided to be: “planning-“, “guiding-“, and “assessment dialogues”, in order to mirror the actual content in the three different dialogues. Something that emerged as important was that teachers gave deepening questions during the dialogues, such as asking students about what, how and why. The results from the regression-, and factor analyses highlighted factors such as independence, carefulness in caring, interpersonal relations, collaboration, and transforming research and laws into practice. These factors could be used as guidance for the assessments and grading of students during their WIL courses.

Conclusions: The assessment shall be based on the students’ abilities (i.e. not only theoretical knowledge), the context, and different situations during their WIL. The developed assessment forms capture not only the students’ knowledge but also skills, and values.

Bakgrund:

Otydlig  kommunikation  mellan  vårdpersonal  är  en  vanlig bakomliggande  orsak  till  patientskador  inom  vården.  Varje  gång  som information ska överföras från en person till en annan riskerar den att bli förändrad på något sätt. Utan gemensam förståelse fås då ett otillräckligt underlag  för  att  t  ex  läkaren  ska  kunna  fatta  rationella  medicinska beslut   och   för   sjuksköterskan  att   göra   adekvata   omvårdnadsåtgärder.

Syftet:

Syftet var att utvärdera effekterna av införandet av SBAR – en modell för kommunikation mellan vårdpersonal.

Metod:

Studien har haft en kvantitativ, deskriptiv, jämförande pre- och postinterventions design. Metoden som har använts var enkät med strukturerade frågor. Enkäten har använts före och efter införandet av SBAR som modell för kommunikation mellan vårdpersonal. Öppna frågor (kommentarer till respektive fråga) i enkäten analyserades kvalitativt.

Resultat:

Vårdpersonalen ansåg i större utsträckning att det genom införandet av SBAR fanns en väl fungerande struktur för innehållet i den muntliga kommunikationen kring patientens tillstånd. Kvalitativa fynd presenteras under fyra teman såsom: Användning av SBAR som struktur, Tiden för rapportering, Patientsäkerhet och Personberoende.

Slutsats:

SBAR en modell för kommunikation mellan vårdpersonal är effektiv för att få en struktur på innehållet samt för patientsäkerheten vid rapportering av patienter. Den här använda metodiken för framtagande, implementering och utvärdering av modellen för kommunikation mellan vårdpersonal kan med fördel användas inom andra områden som är i behov av utveckling.

Syftet med studien var att kartlägga sjuksköterskornas erfarenheter av att vara nyanställd inom en allmänpsykiatrisk kliniks slutenvård. Målet med kartläggningen var att den skulle kunna ligga till grund för utvecklingen av en handlingsplan som kan underlätta introduktionen för nyanställd personal. Studien genomfördes genom en modifierad form av Group Concept Mapping utifrån prompten ”Exempel på betydelsefulla erfarenheter av att vara nyanställd sjuksköterska på psykiatriska klinikens slutenvård är…”. I resultatet framkom följande betydelsefulla områden; introduktion, bemötande och arbetsklimat, ledning och organisation, information vid anställningsintervju, kunskaper specifika för psykiatri, rutiner och struktur, roller krav och förväntningar samt reflektion. Innehållet i samtliga områden ansågs vara lika betydelsefulla dock bör introduktionen utformas utifrån varje sjuksköterskas erfarenheter, kunskaper och individuella behov. Framträdande i resultatet var även betydelsen av en gynnsam miljö, som präglas av ett gott arbetsklimat, relevant stöd från kollegor och chefer, möjlighet till reflektion och att få vara ny på arbetsplatsen.

This report describes the procedure for translation and cultural

adaptation of the Minimal Eating Observation and Nutrition Form –

Version II (MEONF-II) from Swedish or U.K. English for use in other

languages and countries, including adaptations from Swedish and

U.K. English to other Swedish (e.g., Finland) and English speaking

regions (e.g., United States, Canada, Australia), respectively. The

prescribed methodology is based on the dual-panel approach for

patient-reported rating scales, but modified for clinical assessment

tools used by health care professionals. The approach emphasises the

importance of achieving conceptual rather than linguistic equivalence,

as well as ease and immediacy of the translation. The procedure

comprises three main steps: (1) A panel of 3-7 bilingual health care

professionals work together to produce a first draft target language

version; (2) Review the first draft target language version by a second

panel of 3-7 monolingual nurses and/or final year student nurses

native in the target language; (3) Clinical field-testing of the new

target language version by 15-30 hospital ward nurses/final year

student nurses using the MEONF-II with at least five patients each to

evaluate its user-friendliness and appropriateness. Following a written

report including all major discussions and difficulties experienced by

the panels and during field-testing, there is a need for evidence of the

equivalence of the translated MEONF-II relative to the original

version, before it can be recommended for general implementation

into clinical practice. This final step is not covered in any detail here,

but only outlined in summary. The procedures described here provide

an easy to follow step-by-step practically oriented manual to facilitate

the production of high quality translations and adaptations of the

MEONF-II into new linguistic and cultural settings. This will ease the

process for nurses and others who are interested in implementing the

MEONF-II as a means of improving nutritional care for hospital

inpatients.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomst och grad av smärta hos vårdtagare och att jämföra två metoder för skattning av smärta, verbal skattning av smärta samt skattning med hjälp av VAS (Visuell Analog Skala). Vidare är syftet att sjuksköterskestudenterna ska få träna sig med hjälp av olika bedömningsinstrument identifiera problem med smärta samt reflektera över Metod: Sjuksköterskestudenter från första och sista året i utbildningen genomförde skattningar på vårdtagare vid den praktikplats där de genomförde sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU) på sjukhus eller i särskilda boenden (SB, här även inkluderat avancerad sjukvård i hemmet (ASIH)). Vårdtagare gav sitt informerade samtycke till att medverka i studien som genomfördes under en dag. Vårdtagarna fick skatta sin smärta med verbal skattning samt med VAS. Totalt ingick 1769 vårdtagare i studien varav 1432 var på sjukhus och 1337 i SB/ASIH. På sjukhus var 54.3% kvinnor och 45.7% män, inom SB/ASIH var fördelningen 63.8% respektive 35.9%.

Resultat: På sjukhus upplevde 48.4% av respondenterna sin grad av sjukdom som "svår" respektive 30.1% vid SB/ASIH. Vid sjukhus angav 27.8% någon form av smärta när den "var som värst", respektive 31.8% vid SB/ASIH. När smärtan "var som minst" var det 39.9% vid sjukhus som uppgav "ingen smärta" och inom SB/ASIH var det 43.1%. Vad gäller smärta "i genomsnitt" var det 22.1% som uppgav "ingen smärta" vid sjukhus, och 22.3% vid SB/ASIH.

Slutsats: Smärta var väldigt vanligt både på sjukhus och i SB/ASIH.

Syftet med studien var att undersöka förekomsten av sömnsvårigheter bland personer på sjukhus, särskilt boende samt inom hemsjukvård/kvalificerad vård i hemmet (KVH), samt att jämföra sömnen hemma och på sjukhus för de personer som befann sig på sjukhus. Vidare var syftet att högskolestudenter inom sjuksköterskeprogrammet skulle få träning i kritiskt tänkande, reflektion och  att  introducera  evidensbaserade  verktyg/instrument  för  att  underlätta  beslut  rörande patientsäkerhet.

Metod:  Datainsamlingen  utfördes  av  sjuksköterskestudenter  i  kurs  6  och  16  under  deras verksamhetsförlagda utbildning på sjukhus, särskilt boende, hemsjukvård och KVH, 2011. Även kliniska adjunkter/kliniska lärare och personal i verksamheterna medverkade till genomförandet. Studenterna fick genom datainsamlingen träning i att ge information till personal och patient/ vårdtagare, sammanställa resultat från enheten/avdelningen, samt att återrapportera och reflektera över resultaten. Screening avseende störd nattsömn (insomni) och dagsömnighet gjordes baserat på bedömninsinstrumenten The Pittsburgh Sleep Quality Index (PSQI), Minimal Insomnia Symptom Scale (MISS), Scales for Outcomes in PArkinson’s disease – Sleep (SCOPA-Sleep), Parkinson’s Disease Questionnaire-39 (PDQ-39) och Epworth Sleepiness Scale (ESS). Varje sjuksköterskestudent tillfrågade cirka fyra patienter/vårdtagare om att medverka i studien.

Resultat: De på sjukhus och inom hemsjukvård/KVH sover i snitt färre timmar per natt jämfört med de på särskilt boende. Det vanligaste sömnproblemet för alla tre grupper var att vakna under natten och insomni var vanligare på sjukhus och inom hemsjukvård/KVH än på särskilt boende. Det vanligaste problemet under dag- och kvällstid för de på sjukhus och inom hemsjukvård/KVH var att somna under tiden när man tittat på TV eller läst. För de på särskilt boende var det vanligaste problemet att plötsligt somna under dag- eller kvällstid. Vid jämförelse av sömntimmar per natt hemma och på sjukhus bland de deltagare som befann sig på sjukhus skiljde sig sömntimmarna inte markant åt. En något större andel bedömde sin sömnkvalitet som ganska dålig eller mycket dålig under sjukhusvistelsen i jämförelse med sömnkvaliteten hemma. Även insomni var något vanligare att uppleva på sjukhus än hemma. Merparten av deltagarna använde ungefär lika mycket eller mer sömntabletter på sjukhuset än hemma. Majoriteten av medverkande studenter ansåg sig ha fått en bättre vetenskaplig förståelse efter genomförd studie, med en särskilt stor andel hos kurs 16 studenterna. En något större andel avkurs 6 studenterna ansåg sig ha ökat sina kunskaper om sömnvanor/sömnproblem i jämförelsemed kurs 16 studenterna. Åtgärder för att underlätta sömnen hos patienter/vårdtagare som föreslogs utav studenterna fokuserade på personalens bemötande, dokumentation och utvärdering samt miljö och hjälpmedel. Majoriteten av studenterna var positiva till genomförandet av studien, samt upplevde att även patienter och vårdtagare förhöll sig positiva till studien. Det var många som däremot kritiserade att frågorna i frågeformuläret var snarlika och att det saknas frågor om vad eventuella sömnsvårigheter berodde på.

Konklusion: Sjukhusvistelse var delvis associerad med negativ påverkan på sömnen. Generellt rapporterar äldre personer på särskilt boende att de sover ganska bra. Att vara delaktiga i FUSS-projekt bidrar till en bättre vetenskaplig förståelse hos flertalet sjuksköterskestudenter.

The aim of the study was to make a screening of risk for malnutrition among persons in hospitals and among those living in special accommondation (long-term care).

Method: Nurse student collected the data during their clinical education at hospitals and in the special accommodations in 2010. Staff and clinical teachers participated also with the data collection. By participating in the study the students got training in how to provide information to the staff and patients/residents, collect data, and compile results ant to give feed-back about the findings to the department. The screening of risk for malnutrition was done using Minimal Eating Observation and Nutrition (MEONF) and Active Daily Life (ADL). Each student asked three patients/residents to participate, in the study.

Results: A total of 266 patients/residents who received ADL-status assessed. 45% of respondents were next independent/dependent on the help of more than 2 ADL-functions, 26% were partially dependent on help in 3-4 ADL-functions and 25% were almost completely dependent on help in 5-6 ADL-functions. The results (Table 2) show that the respondents has no/low risk of malnutrition, they were almost completely independent/dependent in aid. In the case of those respondents with a high risk for portable so it was no more (39%) witch was almost entirely dependent on aid. The majority of students believe that assessment-manual were easy to understand, that the proposed measurement were easy and relevant regardless of which group the patients/residents belonged.

Conclusion: The patients/residents who had high risk for malnutrition had even greater need of help. One group that must not be overlooked is the patients/residents who are obese but still high risk of malnutrition. Assessment instruments seem to be useful and easy to use. For the students perceived it as positive to participate in actual research projects.