Objective. To investigate the risk for anal sphincter tears (AST) in infibulated women. Design. Population-based cohort study. Setting. Nationwide study in Sweden. Population. The study population included 250 491 primiparous women with a vaginal singleton birth at 37–41 completed gestational weeks during 1999–2008. We only included women born in Sweden and in Africa. The African women were categorized into three groups; a Somalian-group, n = 929, where over 95% are infibulated; the Eritrea-Ethiopia-Sudan-group, n = 955, where the majority is infibulated, compared to other African countries, n = 1035, where few individuals are infibulated, but had otherwise similar anthropometric characteristics. These women were compared to 247 572 Swedish-born women. Methods. Register study with data from the National Medical Birth Registry. Main outcome measures. AST in non-instrumental and instrumental vaginal delivery. Results. Compared to Swedish-born women, women from Somalia had the highest odds ratio for AST in all vaginal deliveries: 2.72 (95% CI 2.08–3.54), followed by women from Eritrea-Ethiophia-Sudan 1.80 (1.41–2.32) and other African countries 1.23 (0.89–1.53) after adjustment for major risk factors. Mediolateral episiotomy was associated with a reduced risk of AST in instrumental deliveries. Conclusion. Delivering African women from countries where infibulation is common have an increased risk of AST compared with Swedish-born women, despite delivering in a highly technical quality healthcare setting. AST can cause anal incontinence and it is important to investigate risk factors for this and try to improve clinical routines during delivery to reduce the incidence of this complication.

Female Genital Mutilation (FGM) or the more value neutral term, Female Genital Cutting (FGC) is widely practised in northern Sudan, where around 90% of women undergo the most extensive form of FGC, infibulation. One new approach to combating FGC in Sudan is to acknowledge the previously hidden form of FGC, reinfibulation (RI) after delivery, when the woman is sewn back so much as to mimic virginity. Based on a qualitative study in Khartoum State, this article explores Sudanese women's and men's perceptions and experiences of FGC with emphasis on RI after delivery. The results showed that both genders blame each other for the continuation of the practices, and the comprehensive understanding of the perceptions and experiences was that both the women and the men in this study were victims of th e consequences of FGC and RI. The female narratives could be understood in the three categories: viewing oneself as being "normal" in having undergone FGC and RI; being caught between different perspectives; and having limited influence on the practices of FGC and RI. The male narratives could be understood in the three categories: suffering from the consequences of FGC and RI, trying to counterbalance the negative sexual effects of FGC and striving in vain to change female traditions. The results indicate that the complexity of the persistence of FGC and RI goes far beyond being explained by subconscious patriarchal and maternalistic actions, related to socially constructed concepts of normality, female identity,tradition and religion a"silent" culture betweenmen and women.

Året inleddes med en ny organisation för Högskolan Kristianstad och bildandetav fyra nya fakulteter. Avdelningen för Mat- och måltidsvetenskapingår numera i Fakulteten för Naturvetenskap tillsammans med avdelningenför Datavetenskap och avdelningen för Miljö och biologi. Det varinte bara för HKR som det gångna året innebar organisatoriska förändringarutan även för vår avdelning.Bitte Müller Hansen gick i pension efter nästan tio år som programansvarigför Gastronomiprogrammet och avdelningschef. Bitte har betytt oerhörtmycket för utveckling av programmet och har lagt ner stort engagemangi såväl utbildningen, som i sina kontakter med studenter och medarbetsmarknaden.

Under året som gått har mycket hänt och vi utvecklas vidare! Denna upplaga av Mat- och måltidsvetenskaps verksamhetsberättelse sammanfattar händelser och utveckling av ämnesområdet vid Högskolan Kristianstad under 2019. Ett år där alla medarbetare på avdelningen bidragit till att arbeta för visionen att vi ska ha en ledande position för framtidens mat och måltider genom attraktiva utbildningar, framgångsrik forskning och aktiv samverkan.

Approximately 40 per cent of older adults living at home are at risk of malnutrition. To detect this condition, body mass index is often used as a tool. The standard way of measuring body height is in a standing position. Height decreases with age and further, many older adults are not physically capable to undergo standing height measures. As height is one of the components in BMI it can be affected by body height decrease which in turn will affect the estimated prevalence of malnutrition risk. There are many different ways to estimate height by proxy measures. The aim of this study was to investigate whether proxy measurements could prove to be useful when estimating height in Swedish community-dwelling older adults. Home visits were made to 51 men and 51 women, who had participated in the randomized, single-blinded health-promoting intervention study, Elderly in the Risk Zone, living in the urban district Örgryte-Härlanda in Gothenburg, Sweden. Body weight, standing height, recumbent height, knee-height and demi-span was measured. An interview was also conducted, retrieving information regarding e.g. height around 20 years of age. T-test and Wilcoxon rank tests were performed and to further examine the results regression analyses and Bland & Altman-plots were conducted. The result showed that between 20 years of age to present age the men had decreased, in body height, on average 3,8 cm and the women 4,9 cm. In both the regression analysis and in the Bland & Altman plots, recumbent height and youth height seem to best conform to standing measured height. In the men, a negative correlation was found between the difference standing and knee-height measure of body height compared to mean values of the two measures in the Bland & Altman plots, though it was the only measurement that did not show any group mean statistical significant difference from standing height by t-test. No negative or positive correlation was seen in the women by the Bland & Altman plots. Demi-span gave an underestimation of body height in both genders. The present results show that body height seems to decrease with age and that besides standing, the best proxy measure is recumbent height otherwise that right knee-height could be used. Different height measurements could affect the BMI classification. Though we need to learn more about what affects the height decrease with age and what proxy measures are reliable. It would be desirable that a larger study would be conducted.

Kunskaper och vetenskapligt förankrade insikter kring matens betydelse för människans hälsa tilltar samtidigt som intresset för kost och hälsa ökar hos både patienter och allmänhet. Personal inom vård och omsorg upplever därför ofta svårigheter att orientera sig i flödet av hälsobudskap där buden dessutom kan vara motstridiga. Läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal har ett kontinuerligt behov av att uppdatera sina kunskaper om mat, nutrition och hälsa. 


Bokens första del ger råd om nutritionshandläggning vid speciella sjukdomar, t.ex. hjärt–kärlsjukdomar, diabetes och fetma.Dessutom fokuseras nutritionens betydelse vid vanliga kroniska sjukdomar såsom mag-tarm-, njur- och demenssjukdom.Åldrandet, mat och nutrition diskuteras i flera kapitel.Vårdprocessen vid utredning och behandling belyses. Bokens andra del ger kliniskt relevant kunskap om näringslära och kostrekommendationer. T.ex. avhandlas hälsoeffekter och behov av fett, kolhydrater och protein, omega-3-fettsyror och vitamin D,hälsoeffekter av traditionell medelhavskost, och dess nordiska motsvarighet, liksom olika typer av populära koster.


I den här boken samlas kunskapen hos tjugosex av Sveriges främsta forskare inom nutritionsområdet på ett lättillgängligt sätt för att ge evidensbaserade svar på många av de frågor som möter sjukvårdspersonal.

The world is facing a number of challenges related to food consumption. These are, on the one hand, health effects and, on the other hand, the environmental impact of food production. Radical changes are needed to achieve a sustainable and healthy food production and consumption. Public and institutional meals play a vital role in promoting health and sustainability, since they are responsible for a significant part of food consumption, as well as their “normative influence” on peoples’ food habits. The aim of this paper is to provide an explorative review of the scientific literature, focusing on European research including both concepts of health and sustainability in studies of public meals. Of >3000 papers, 20 were found to satisfy these criteria and were thus included in the review. The results showed that schools and hospitals are the most dominant arenas where both health and sustainability have been addressed. Three different approaches in combining health and sustainability have been found, these are: “Health as embracing sustainability”, “Sustainability as embracing health” and “Health and sustainability as separate concepts”. However, a clear motivation for addressing both health and sustainability is most often missing

Background: Limited data are available on body composition (BC) and physical function in healthy adults >80 y, potentially hampering development of reference values. We aimed to study 1) BC and physical function and 2) changes in hand-grip strength over a 4-year period in a community dwelling elderly Swedish population.

Methods: Apparently healthy, community-dwelling men (n=51) and women (n=51) aged >83y were measured by Sit to Stand-test, hand grip strength, body height, body weight and BC using a Bioimpedance Spectroscopy (Impedimed). The study was approved by the Regional Ethical Review Board in Gothenburg as an addition to Elderly Persons in the Risk Zone (T176-12).

Results: Mean age 86.5 y, no age difference between sexes. Men and women performed equally well at the Sit to Stand-test. Men were significantly stronger with a mean HGS of 34.1 kg compared to women of 19.5 kg. 15 % had a BMI below 22 kg/m2. According to skeletal muscle index (SMI) 64 % were assessed as having severe sarcopenia (Cruz-Jentoft et al 2010).

Conclusion: In this healthy elderly population BC and physical function was well preserved compared to previous studies, although many were classified as sarcopenic according to current cut-offs. Results from this study can be used as reference values for healthy community-dwelling elderly in high age.

Background: The expression older adult refers to a person who is 65 years and older. This part of the population has increased over the past decades, and is expected to increase further, by almost 70 % over the next 90 years. Muscle mass decreases with increasing age which affects physical function and nutritional status. Age also result in increased risk of diseases that can affect the muscle mass negatively. Measurement of body composition provides information of nutritional status and indications of physical function. Reference values from healthy older adults are required as a comparison when assessing body composition, nutritional status & physical function in different groups of older adults. Objective: To study physical function in relation to body composition in an apparently healthy elderly Swedish population. Methods: One hundred community-dwelling men and women were visited. The study population was part of the project Elderly in the Risk Zone, conducted in Gothenburg with people 80 years and older within the city district Örgryte-Härlanda. Inclusion criteria in this study were those remaining after two years of follow-up, still living within the area in their own home. Exclusion criteria were pacemaker, fractures, amputation, paralysis, dementia and recent or ongoing influenza or calici. The participants answered a few questions and preformed a series of tests to determine physical function and autonomy. Height and weight were measured, as well as body composition using a bioelectrical impedance spectroscopy (BIS). The main study Elderly in the Risk Zone was approved by the Regional Ethical Review Board in Gothenburg (Dnr 650-07). This study was approved as an addition to Elderly Persons in the Risk Zone (T176-12). Results: Mean age was 86.5 years. Men and women performed equally well at the Standing-up-test and there were no difference in BMI between sexes. Men were significantly heavier, taller, stronger, and had more TBW, ECW, ICW and FFM than women. Out of the whole population, nineteen percent had low FFMI, no one with concurrent low FMI, although three men had low FFMI with high FMI. Fifteen percent were underweight according to BMI. Conclusion: The older adults in Örgryte-Härlanda show adequate physical function indicated by FFM and better hand grip strength in comparison to previous studies. Physical function appears to be more associated with body composition than chronological age. Combined measurements of body composition and hand grip strength seem to be efficient methods for assessing physical function in community-dwelling older adults.

The aim of this study is to explore preferences, needs and attitudes regarding food habits and meal patterns among community-dwelling older adults. 164 community-dwelling, 87-100-years old, 73 % women. Cross-sectional questionnaires based survey distributed by postal service. Approved by the Regional Ethical Review board in Gothenburg T231-14, addition to Dnr ref nr: 650-07. Results were, meanage 90.6 ± 2.84 yrs, mean BMI 23.7 ± 3.70 kg/m2, ♀71, ♂31 had no medical difficulties. More women than men lived alone, ♀102 ♂21 (p<0.01). ♀75 ♂28 would not consider home delivered convenience meals and ♀101 ♂23 cooked alone. Top three important practicalities when buying or receiving convenience meals were easy-open package (♀64 ♂23), easy to get food out (♀34 ♂13) and easily read (♀31 ♂16). This very old population shows good health evident by nutritional status and meal patterns. Subject characteristics indicated better condition than average Swedish nonagenarian, a minority reporting medical difficulties. Very few would consider convenience meals home delivered and would never use the computer. The conclusion is that an majority of both sexes preferred and managed planning, acquiring and cooking food independently although gender differences were apparent with women taking a greater responsibility. A great proportion was interested in testing new flavors. An urgent need concerned accessible containers with readable labels showing the importance for industry to acknowledge needs of older adults and accordingly adapt packaging for this age group.

Hälsosamma matvanor och god nutrition har stor betydelse för patientens autonomi, vårdbehov och rehabilitering och är grundläggande för övrig behandling. Att säkerställa att patienten har bästa möjliga nutritionsstatus inför planerad kirurgi, i det akuta efterförloppet och under sin rehabilitering har stor betydelse i omvårdnads- och läkningsprocessen. Rätt mat och näring är en viktig patientsäkerhetsfråga.Undernäring leder till sämre resultat av medicinsk och kirurgisk behandling, förlängd vårdtid och ökad risk för komplikationer, lidande och död. Säker vård avseende nutrition baseras på̊ bedömning av undernäring eller risk för undernäring, utredning av orsak samt adekvat näringsbehandling.God och säker vård är personcentrerad och evidensbaserad. Den bedrivs i team och bygger på kommunikation mellan alla inblandade. Ett strukturerat arbete med ohälsosamma matvanor och nutritionsbehandling inför kirurgi bygger på att olika professioner arbetar tillsammans med patienten i centrum. Dietisten kan erbjuda nutritionsbehandling på̊ individnivå̊.Vi hoppas att denna broschyr kan bidra till ett strukturerat nutritionsarbete inför planerad kirurgi och göra vården kring mat och näring i samband med kirurgi bättre och säkrare för alla som den berör.

Music in different forms is significant in young people’s lives. Due to the media revolution in our modern society, children of today learn a lot about music on their own by taking part in an increasing production of musical cultures. In this paper different forms of play is applied as a way to reach a deeper understanding of children’s creative music making.

This article describes a 2-year empirical study of nine 8-year-old Swedish children creating music with synthesiser and computer software. The research questions are aimed at: (a) clarifying the creative processes young children employ when they create music using digital tools, (b) describing and analysing the musical outcomes that are produced by the children as a result of this process, and (c) reaching a deeper understanding of what creative music making means to the children.

The tasks assigned to the children were framed as invitations to create music to different pictures. Step by step computer MIDI-files of the composition processes were systematically collected, observations were made and interviews were carried out with each of the participants. A theoretical framework called ecocultural perspective, developed by the author, was applied in the analysis. This ecocultural perspective is based on four theoretical areas: (i) musical learning and creative activities in informal and everyday situations, (ii) oral practice, (iii) theories of play, and (iv) how these three are linked to chance, uncertainty and unpredictable events.

In the analysis, five variations of the children’s practice of composing were identified, each with a different object in the foreground: (i) the synthesiser and computer, (ii) personal fantasies and emotions, (iii) the playing of the instrument, (iv) the music itself, and (v) the task. Findings also provide evidence that young children are able to create music with form and structure.

In this paper findings will be demonstrated and further discussed from the above mentioned ecocultural perspective, where play is considered especially important as a way of creating meaning in musical activities.

The world is facing a number of challenges related to food consumption. Food conduces to far-reaching health effects as well as environmental impact. System changes are needed tomeet a sustainable, healthy food production and consumption. Public and institutional mealsplay a vital role in promoting health and sustainability. In many countries public meals, in this study defined as meals taking place in institutional settings, constitutes a substantial part offood consumption, and may exert a a normative influence on peoples’ food habits. The aimof this study was to exploratively review how, and if, health and sustainability are addressedin the European scientific literature dealing with public meals. Of >3000 papers, 20 werefound to satisfy the criteria and included in the review. The results showed that schools andhospitals are the most dominant arenas where both health and sustainability have beenaddressed. Three different approaches in combining health and sustainability. In the first“Health as embracing sustainability” health is the point of departure and sustainability isincluded as part of health. This is emphasized in relation to health promotion initiatives andhow these could also be more sustainable, claiming that health should embrace both aspects.In the second, “Sustainability as embracing health” sustainability is in focus and health is seenas part of sustainability. This was for example illustrated when focusing on sustainable foodprocurement which is then also motivated by better nutrition in terms of knowing where thefood comes from and how it is produced. Last, for “Health and sustainability as separateconcepts” the link between heath and sustainability was unspecified or undefined. This couldbe exemplified by the stated, but not inter linked or combined, role of the school meal totackle societal challenges related to health and sustainability. In general, a clear motivationfor addressing both health and sustainability is most often missing. This indicates a need formore research within all public meal arenas regarding issues of health and sustainability, forexample in order to provide a more comprehensive foundation for decision-making.

The infl uence on the hearing of micronutrients has been studied in both humans and research animals. Vitamin intake and diets with supplementation of one or more micronutrient have been studied. In a Swedish epidemiological investigation (the Gerontological and Geriatric Population Study in Gothenburg) nutrient and food intake of 70-year old persons from three age cohorts was studied. The results of a comparison between a dietary enquiry and pure tone audiometry will be presented and discussed.

In specific focus becoming a specialist within geriatric nutrition denotes profound knowledge of gerontological theories, how age affect physiological and psychological processes and nutritional needs of the aging body. Knowledge about age related disease, Geriatrics, and how it affects’ the human body. Knowledge about how treat age related nutritional problems. This workshop will focus on the aim of the specialist group within geriatric nutrition and how it could support EFAD members and EC within the specialist filed. Within the scope of the aim we will decided what to deliver 2013 –14 as a contribution to health, well beeing and quality of life for older adults in Europe.

Advanced practice results from expanded and specialized knowledge, skills, competencies, and experience. Advanced level practice is characterized by the integration of a broad range of unique theoretical, research-based, and practical knowledge that occurs as a part of training and experience beyond entry level and is shaped by the context in which the dietitian practices (ADA). In specific focus becoming a specialist within geriatric nutrition denotes profound knowledge of gerontological theories, how age affect physiological and psychological processes and nutritional needs of the aging body. Knowledge about age related disease, Geriatrics, and how it affects’ the human body. Knowledge about how treat age related nutritional problems. “Life Long Learning for a secure nutrition future” - what competences for second cycle special interest are required, and the need for LLL resources in the specialist area. What should be included in a specific curriculum for specialist dietitians in geriatric nutrition. Participants will be able to share experience, resources, expertise and motivation to support the new Network and suggest ways of involvement to lead to its success.

Ansvarsfördelning [Nutrition] Nutritionsomhändertagande bygger på tvärprofessionell samverkan, där olika professioner bidrar med kunskap utifrån respektive yrkesperspektiv. De tre dominerande perspektiven är det medicinska, omvårdnads- respektive nutritionsperspektivet (Figur 1), men också andra yrkeskompetenser kan vara av stor betydelse. Figur 1: Perspektiv på nutrition Ansvar Hälso- och sjukvården ska ledas så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet i vården samt främjar kostnadseffektivitet. Var och en inom hälso- och sjukvården har ett eget självständigt ansvar för sitt handlande i yrkesutövningen. Enligt HSL ska vården bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Den sjuka individens nutritionsvård måste betraktas på samma sätt som annan hälso- och sjukvård. Därför behöver också nutritionsvården följa samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning. Verksamhetschef inom hälso- och sjukvården ska det enligt 29 § HSL ansvarar för verksamheten, och för att det medicinska omhändertagandet av patienten tillgodoser kraven på säker och god vård. Det är viktigt att ledningsfunktionen är tydlig. Det är verksamhetschefen som ska ta fram rutiner med en tydlig ansvarsfördelning för hur vårdgivarna ska samarbeta och planera vården av enskilda patienter, och hur de ska samverka i vårdprocesserna. [1] Läkaren har det övergripande medicinska ansvaret och tar inom ramen för detta ställning till om ofrivillig viktförlust orsakas av medicinska faktorer som behöver utredas eller kan motverkas genom specifik medicinsk behandling. Läkaren bär också det yttersta ansvaret för enteral och parenteral nutrition. Sjuksköterskan har omvårdnadsansvar vilket inkluderar att identifiera och bedöma risk för undernäring eller andra svårigheter att inta föda, samt för dokumentation och uppföljning av nutritionstillstånd i omvårdnadsjournalen. Sjuksköterskan ordinerar ätstödjande åtgärder och ansvarar för nutritionsbehandlingens genomförande och uppföljning. Sjuksköterskan ordinerar kost, mellanmål och kosttillägg när det inte föreligger behov av utredning för vidare ställningstagande till individuell nutritionsordination. Vid undernäring och behov av nutritionsstöd ska sjuksköterskan kontakta dietisten. Tillsammans med övrig personal ansvarar sjuksköterskan också för att maten serveras på ett sätt som är aptitligt och främjar ätandet, och att nutritionsinsatser genomförs enligt ordination. Dietisten har nutritionsansvar och ansvarar inom ramen för detta för utredning av nutritionsproblem samt ordination, uppföljning och utvärdering. När ordination av enteral och parenteral nutrition är aktuell sker detta i samverkan med läkare och även med sjuksköterska. Arbetsterapeuten är en viktig resurs i vården av patienter i behov av ätstödjande åtgärder. Logopeden är en viktig resurs i vården av patienter med dysfagiproblem (sväljsvårigheter). Tandläkare och tandhygienst är en viktig resurs i vården av patienter i behov av munvårdsåtgärder. Tillsammans bär alla vårdprofessioner ansvar för att relevanta uppgifter avseende patientens näringsproblem dokumenteras och vidarebefordras till nästa vårdgivare. Kostchefen ansvarar för matsedel, kostproduktion, för att kosten motsvarar de nationella kvalitetskraven avseende näringsinnehåll samt att avdelningarna får det de beställt [2]. Vidare krävs en organisation för nutritionsfrågor vid varje sjukhus; ett nutritionsråd, vars uppgift är ett övergripande ansvar för utveckling och revision av nutritionsrutiner och samt för planering av kompetensutveckling inom området. Tvärprofessionella team bör finnas på varje vårdenhet med uppgift att utarbeta lokalt anpassade riktlinjer och standardiserade vårdplaner för nutritionsbehandling vid specifika sjukdomstillstånd samt för lokal kompetensutveckling inom området. Det bör också finnas en nutritionsansvarig sjuksköterska och ett kostombud på vårdenheten med tydligt definierat ansvar. Medicinskt ansvariga sjuksköterska (MAS) har det övergripande ansvaret för medicinsk kvalitet och säkerhet inom den kommunala hälso- och sjukvården. När det gäller rutiner, ansvars- och kvalitetssystem för nutritionsomhändertagande bör detta ske i samverkan med kommundietist. Kommundietisten kan också ansvara för kompetensutveckling inom området samt nutritionsbehandling av enskilda vårdtagare.

Background: Limited data are available on body composition (BC) and physical function in healthy adults >80 y, potentially hampering development of reference values. We aimed to study 1) BC and physical function and 2) changes in hand-grip strength over a 4-year period in a community dwelling elderly Swedish population.

Methods: Apparently healthy, community-dwelling men (n=51) and women (n=51) aged >83y were measured by Sit to Stand-test, hand grip strength, body height, body weight and BC using a Bioimpedance Spectroscopy (Impedimed). The study was approved by the Regional Ethical Review Board in Gothenburg as an addition to Elderly Persons in the Risk Zone (T176-12).

Results: Mean age 86.5 y, no age difference between sexes. Men and women performed equally well at the Sit to Stand-test. Men were significantly stronger with a mean HGS of 34.1 kg compared to women of 19.5 kg. 15 % had a BMI below 22 kg/m2. According to skeletal muscle index (SMI) 64 % were assessed as having severe sarcopenia (Cruz-Jentoft et al 2010).

Conclusion: In this healthy elderly population BC and physical function was well preserved compared to previous studies, although many were classified as sarcopenic according to current cut-offs. Results from this study can be used as reference values for healthy community-dwelling elderly in high age.

Dietitians, as members of integrated interdisciplinary and multi-disciplinary teams, play a key role in the prevention and management of nutrition-related disease in older adults.They are uniquely qualified to apply scientific evidence to the promotion of healthy eating, individualised nutritional therapy and counselling to individuals and groups.

The novel severe acute respiratory syndrome coronavirus (COVID-19) has hit older adults harder due to a combination of age-related immunological and metabolic alterations. The aim of this review was to analyze the COVID-19 literature with respect to nutritional status and nutrition management in older adults. No studies only on people aged 65+ years were found, and documentation on those 80+ was rare. Age was found to be strongly associated with worse outcomes, and with poor nutritional status. Prevalence of malnutrition was high among severely and critically ill patients.The studies found a need for nutrition screening and management, and for nutrition support as part of follow-up after a hospital stay. Most tested screening tools showed high sensitivity in identifying nutritional risk, but none were recognized as best for screening older adults with COVID-19. For diagnosing malnutrition, the Global Leadership Initiative on Malnutrition (GLIM) criteria are recommended but were not used in the studies found. Documentation of olfactory and gustatory dysfunction in relation to nutritional status is missing in older adults. Other COVID-19-associated factors with a possible impact on nutritional status are poor appetite and gastrointestinal symptoms.Vitamin D is the nutrient that has attracted the most interest. However, evidence for supplementation of COVID-19 patients is still limited and inconclusive.

Starvation, cachexia and sarcopenia are three interrelated medical conditions frequently seen in medical settings (1). They have nutrition as a common component both as an underlying cause but also as part of treatment. However, the aetiology and thereby adequate therapy differ between these three conditions. Starvation means lack of food leading to deficiency of energy and nutrients. During pure starvation (without disease) the body reacts by decreased basal metabolic rate and loss of energy stores (body weight) mainly fat mass. Therapy aims to provide the body with adequate amounts of energy and nutrients to restore the losses. Cachexia (disease related malnutrition) is a condition caused by underlying disease and generally mediated by inflammation. The body responds by increased basal metabolic rate, loss of body weight mainly muscle mass and appetite. Adequate energy and nutrition, especially protein, supply is an important part of therapy but pharmacological actions are also needed treat the inflammation and other mediating factors. Sarcopenia means loss of muscle mass, function and strength (2). It is caused by a combination of several factors associated with normal ageing e.g. decreased level of anabolic hormones and changed body composition leading to impaired anabolic response to above all protein intake, decreased physical activity and impaired motor neuron function. Loss of body weight might be a part of the problem, but not necessarily (3). Sarcopenic obesity means a high proportion of body fat but low proportion of muscle mass combined by loss of muscle function and strength. Adequate energy and nutrition, especially protein, supply is an important part of therapy but also physical exercise, especially resistance training, is important for optimal effect (3, 4). It is important for dietitians to have knowledge of and be able to distinguish between these three nutrition related conditions to provide patients with optimal nutrition treatment. References 1. Cederholm T, Bosaeus I, Barazzoni R, Bauer J, Van Gossum A, Klek S, et al. Diagnostic criteria for malnutrition - An ESPEN Consensus Statement. Clinical nutrition (Edinburgh, Scotland). 2015;34(3):335-40. Epub 2015/03/24. 2. Cruz-Jentoft AJ, Baeyens JP, Bauer JM, Boirie Y, Cederholm T, Landi F, et al. Sarcopenia: European consensus on definition and diagnosis: Report of the European Working Group on Sarcopenia in Older People. Age and ageing. 2010;39(4):412-23. Epub 2010/04/16. 3. Deutz NE, Bauer JM, Barazzoni R, Biolo G, Boirie Y, Bosy-Westphal A, et al. Protein intake and exercise for optimal muscle function with aging: recommendations from the ESPEN Expert Group. Clinical nutrition (Edinburgh, Scotland). 2014;33(6):929-36. Epub 2014/05/13. 4. Bauer J, Biolo G, Cederholm T, Cesari M, Cruz-Jentoft AJ, Morley JE, et al. Evidence-based recommendations for optimal dietary protein intake in older people: a position paper from the PROT-AGE Study Group. J Am Med Dir Assoc. 2013;14(8):542-59. Epub 2013/07/23.

Energi-, närings- och vätskebehov [Nutrition] Energibehov För att upprätthålla kroppsvikten krävs balans mellan intag och förbrukning av energi. Energiutgifterna består i huvudsak av två delar, basal energiåtgång för att hålla kroppstemperaturen och försörja organen med energi och energiåtgång till följd av fysisk aktivitet. Energibehovet bestäms av en rad olika faktorer som kön, ålder och grad av fysisk aktivitet. Män har, beroende på större muskelmassa, vanligtvis större energibehov än kvinnor. Med stigande ålder minskar energibehovet. Det beror framför allt på minskad fysisk aktivitet, men också på minskad kroppscellsmassa. Detta leder till att den basala energiomsättningen sjunker något. Den fysiska aktiviteten sjunker relativt sett betydligt mer än den basala energiåtgången. Vid inflammation ökar den basala energiförbrukningen vilket vanligen kompenseras av att energiåtgången till följd av fysisk aktivitet minskar. Inflammatorisk påverkan leder också till minskad aptit varför viktnedgång är vanlig i dessa sammanhang. Minimigränsen för att upprätthålla liv på längre sikt ligger 20 procent över det basala behovet. Denna låga nivå förutsätter total avsaknad av fysisk aktivitet, till exempel att ligga stilla i sängen eller att vara helt stillasittande i rullstol. För individer som har mycket låg fysisk aktivitet, företrädesvis sängbundna, rekommenderas ett energiintag på 30 procent över det basala behovet. För individer med måttlig fysisk aktivitet gäller ett behov på 50 procent över det basala behovet. Det finns sjukdomar och sjukdomstillstånd som kan vara extra energikrävande. Exempelvis kronisk obstruktiv lungsjukdom som ofta leder till ett mycket energikrävande andningsarbete, Parkinsons sjukdom med darrningar och stela/spända muskler, dementa som är fysiskt aktiva och rör sig mycket samt stora operationer, sepsis och brännskador kan kräva extra energi. Det kan innebära ett behov som är upp till 80 procent över den basala omsättningen eller ännu mer. Det är dock mycket viktigt att göra en individuell bedömning så att inte mängden ordinerad energi blir för stor. Se beskrivningen av Refeeding syndrom. För kritiskt sjuka som inte har en stabil metabolism kan för stora mängder tillförd energi vara skadlig trots stora förluster. Vanligen rekommenderas inte mer än 15-20 kcal/kg kroppsvikt. I dessa sammanhang måste alltid behandlande läkare avgöra vilket energibehov som är lämpligt. Se beskrivningen av Refeeding syndrom. Man kan få ett ungefärligt värde på den vuxna personens behov av energi med hjälp av nedanstående tabell ur skriften Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg [2]. kJ/kg/dygn kcal/kg/dygn BMR (basalmetabolism) 85 20 BMR + 25 procent (sängbundna) 105 25 BMR + 50 procent (ej sängbundna) 126 30 BMR + 75-100 procent (återuppbyggnadskost) 147-168 35-40 Dessa värden korrigeras erfarenhetsmässigt om patienten är •mager (+10 procent) •18-30 år (+10 procent) •70 år (-10 procent) För varje grads temperaturförhöjning (+10 procent). Vid övervikt (BMI > 25) kan den kroppsvikt som motsvarar BMI = 25 användas, med tillägg av 25 procent av den överskjutande vikten. Näringsbehov Behovet av näringsämnen för vuxna förändras inte lika mycket med stigande ålder som behovet av energi. En äldre person har samma behov som tidigare av vitaminer och mineraler men ett mindre behov av energi. Matens näringstäthet, det vill säga näringsämne per energienhet, bör därför vara hög för äldre personer med liten aptit. Protein är inte i första hand en energikälla för kroppen. Proteinets roll handlar istället om att bidra till proteinsyntes i kroppen. Om en person inte kan täcka sitt energibehov med fett och kolhydrater utnyttjas protein i större utsträckning som energikälla eftersom kroppen då utnyttjar de egna förråden för energiförbrukning. Kroppens förmåga att syntetisera nytt protein försvåras också. Det betyder att exempelvis sjuka äldre har ett högre behov av protein. Proteinbehov En människas behov av protein avgörs av hennes hälsotillstånd. Rekommendationen för en frisk vuxen person anges i de Nordiska Näringsrekommendationerna [6] till mellan 10-20% protein av totala energiintaget för måltidsplannering rekommenderas 15 energi procent. I takt med ett minskat energiintag (under 8 MJ/dag) ska protein E% ökas därefter. Vid stress och skador ökar förluster av protein. Proteinbehovet kan därför vara högre vid sjukdom, vilket ställer ytterligare krav på matens näringstäthet. 20% av energiintaget eller 1,2-1,5 g per kg kroppsvikt och dygn rekommenderas. Rekommendationerna är baserade på tillförsel av proteiner med ett högt biologiskt värde (hög kvalitet) det vill säga de är enkla att absorbera och har ett högt innehåll av essentiella aminosyror. Behov av vitaminer, mineralämnen och spårelement Nedsatt aptit och negativ energibalans innebär också svårigheter att täcka behovet av vitaminer, mineralämnen och spårämnen, vilket kan motivera supplementering med kosttillskott. I den nya Nordiska Näringsrekommendationerna [6] har rekommenderad intagsnivå för vitamin D ökats för barn över två år och vuxna till 10 ug och personer över 75 år till 20 ug. Det är med enbart vanligt kostintag svårt att komma upp i dessa nivåer när aptiten sviktar och man inte exponeras för solljus. Det kan därför vara motiverat att ta vitamin D status och därefter ta ställning till specifik supplementering. Behov av fibrer Behovet av, respektive nyttan med, fibrer i samband med sjukdom beror på en rad olika faktorer och måste alltid avgöras individuellt utifrån diagnos, symtom och medicinering. Fiberrik kost har vanligen stor volym, vilket inverkar negativt på energitätheten. Behov av vätska En vuxen frisk människa har ett basbehov av vätska motsvarande cirka 30 ml/kg normal kroppsvikt och dygn, men variationen är stor. Man måste också alltid ta hänsyn till olika vätskeförluster som kräkningar och diarréer. Vid sjukdom kan behovet förändras. Det kan både öka och minska beroende på sjukdomstillståndet. I samband med vätskeretention är det viktigt att vara uppmärksam på intaget som eventuellt kan behöva begränsas. I samband med förstoppning kan det vara befogat att försöka stimulera till ökat intag. Läs mer i Vårdhandbokens texter om enteral nutrition och parenteral nutrition. Refeeding syndrom Vid svår undernäring är det högre risk för så kallat refeeding syndrom. Detta är ett livshotande överbelastningssyndrom som kan uppstå om undernärda personer ges mer näring än vad vävnaderna förmår metabolisera. Tecken på refeeding syndrom är stigande kroppstemperatur, snabbt ökande vikt på grund av vätskeretention, cirkulatoriska och respiratoriska förändringar, till exempel bröstsmärta, lungödem, takykardi, arytmier och hög andningsfrekvens. Elektrolytrubbningar bidrar till utvecklingen av tillståndet. Framförallt sjunker nivåerna av kalium, fosfat och magnesium i blodet, varför dessa bör kontrolleras något dygn efter behandlingens start. Risken för refeeding syndrom är störst vid intravenös energitillförsel. För att undvika detta bör man starta nutritionsbehandlingen försiktigt med 50-70% av de beräknade behoven (15-20 kcal/kg kroppsvikt) och öka dosen successivt under 3-5 dagar. Revideringsdatum:2015-01-28 Manusförfattare: Elisabet Rothenberg, leg dietist, biträdande professor, Högskolan Kristianstad Faktagranskare: Ann Ödlund Olin, leg sjuksköterska, med dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, enheten för Omvårdnadskvalitet, Karolinska universitetssjukhuset

Målsättning för nutritionsbehandling [Nutrition] Patientrelaterade mål 1.Alla patienter ska ha en näringstillförsel som är anpassad till individens sjukdomstillstånd och behov. 2.Alla patienter ska få den hjälp och det stöd de behöver för att äta eller på annat sätt täcka sitt energi- och näringsbehov. 3.Patientens värderingar, rätt till självbestämmande och behov av delaktighet ska respekteras i all nutritionsbehandling. Verksamhetsrelaterade mål 1.Nutritionsbehandling ska betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och vård. 2.Det ska finnas en av verksamhetschefen fastställd ansvarsfördelning mellan professioner för nutritionsvårdsprocessen. 3.Det ska finnas personal med adekvat nutritionskompetens på eller knuten till vårdenheten. 4.Riskidentifiering och riskbedömning ska göras för att identifiera patienter som är undernärda eller riskerar att utveckla undernäring. 5.Alla vårdenheter ska ha rutiner för bedömning av näringstillstånd, utredning, behandling, uppföljning, dokumentation och informationsöverföring. 6.Nutritionsbehandling och ätstödjande åtgärder ska dokumenteras i vårdplan och följas upp. 7.Information om patientens näringstillstånd, behov, aktuell nutritionsordination, ätstödjande åtgärder och målsättning med nutritionsbehandlingen ska överföras till den vårdgivare som övertar vården.

Behandling/vårdplan [Nutrition] God vård innebär att individen får en god och säker vård utifrån sina behov och den aktuella situationen. Patienten ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Matvanor och preferenser kring mat och måltid är djupt förankrade i social och kulturell kontext och integrerade i personligheten, vilket motiverar ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Läs mer i Vårdhandbokens texter om Personcentrarad vård. Överenskommelse sluts mellan vården och patienten som förväntas vara aktiv i planering och genomförande av den egna vården. Det är viktigt att all personal är lyhörd för patientens individuella behov och önskemål. Förutsättningen för ett gott resultat är att patienten accepterar de förebyggande och behandlade åtgärderna. [1] En vårdplan ska upprättas, i samråd med patient och eventuellt närstående. Vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, och tillgodose dennes behov av kontinuitet och säkerhet. Vårdplanen ska dokumenteras i patientens journal, med uppgifter om omvårdnadsdiagnos, nutritionsdiagnos, ordinerad behandling/åtgärd, mål för behandling/åtgärd samt hur och när dessa ska följas upp och utvärderas. Det är viktigt att risker och åtgärder för att förhindra och för att behandla undernäring förklaras och diskuteras i dialog med patienten och närstående. [1] Nutritionsterapi Nutritionsterapi utgör ett samlingsbegrepp för de olika terapiformer som står till buds för nutritionsbehandling. Olika terapiformer för nutritionsbehandling (Socialstyrelsen. Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring) A-kost Indikationen för A-kost är att aptit eller förmåga till fysisk aktivitet påverkas av sjukdomen, och att det föreligger risk att utveckla undernäring på grund av sjukdomens påverkan på aptit och/eller näringsbehov [1,4,5]. Kosten är avsedd för patienter med måttlig eller ringa fysisk aktivitet och/eller ökat näringsbehov. Den är grundkosten för de flesta sjuka. Energiinnehållet ska motsvara det beräknade energibehovet. En relativt hög energiprocent fett ökar energitätheten. Det gör det möjligt att öka energin i en mindre mängd mat. Det är lika viktigt att det är nyttigt fett, som i rekommendationerna för friska personer. Kravet på ökad näringstäthet gäller framför allt protein. Energi- och proteinrik kost Indikationen för energi- och proteinrik kost är nedsatt aptit. För att täcka behoven måste portionerna då vara små men samtidigt innehålla framförallt mycket energi och protein [1,4,5]. Kosten bygger på energitäta livsmedel som matfett, grädde och socker som ger mycket energi per viktsenhet, men lite av fiberrika livsmedel som bidrar förhållandevis lite till energiintaget men mycket till att öka portionernas storlek. Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat, se nutritionsstöd. Målsättningen är att en portion med cirka halva volymen, jämfört med normal portion, ska ge den planerade mängden energi och näring. Konsistensanpassad kost Matens konsistens varierar normalt från dag till dag beroende på vilken maträtt som serveras. Dagar när mjuka maträtter serveras, till exempel puddingar och gratänger, kan även de som annars behöver konsistensanpassad kost äta den mat som serveras den dagen. Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera hur personens ätande fungerar. Målet är att ingen ska få konsistensanpassad kost längre än den behöver det. Det finns sex olika konsistenser: Hel och delad Hel och delad innebär mat med normal konsistens som vid behov delas på tallriken. Exempel på maträtter är helt eller delat kött, hel fisk, färs eller korvrätter, grönsaker, potatis, sås och dryck. Personer som lider av muntorrhet kan behöva mycket sås till maten för att kunna svälja lättare. Grov paté Grov patékonsistens är lämplig vid lättare ätsvårigheter, motoriska problem och orkeslöshet. Den karaktäriseras av en luftig, mjuk och grovkorning konsistens, till exempel som saftig köttfärslimpa. Den ska vara lätt att dela och äta med gaffel. Exempel på maträtter med denna konsistens är grov köttpaté eller hel kokt fisk, grov grönsakspaté eller välkokta grönsaker, hel eller pressad potatis och sås. Timbal Timbalkonsistens är lämplig vid uttalade tugg- och sväljsvårigheter. Den kräver ingen grundligare bearbetning i munnen men håller ihop, vilket underlättar vid störd tung- och munmotorik. Den kan fungera för dem som hamstrar mat i kinderna eller äter långsamt. Konsistensen karaktäriseras av att vara mjuk, slät, kort (lätt att dela i munnen) och sammanhållen av typ omelett, och maten kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kött- eller fisktimbal, grönsakstimbal eller -puré, potatismos eller pressad potatis och sås. Det underlättar ofta att äta om maten serveras med mycket sås. För att inga småpartiklar från maten ska kunna fastna i lungorna lagas timbalkonsistensen av finpasserade puréer. Då blir konsistensen jämn och det finns inga småbitar i maten. Timbalkonsistens har måttlig grad av tuggmotstånd och homogen konsistens samt är mer porös än grov paté. Gelé Gelékonsistens lämpar sig vid allvarliga sväljsvårigheter, en trögutlöst sväljreflex och skadad eller känslig munhåla. För en del personer med grava tugg- och sväljproblem, där enteral nutrition står för huvuddelen av personens energi- och näringsintag, kan små portioner av gelékonsistens vara ett värdefullt komplement genom att ge personen möjlighet till en smakupplevelse och till att dela gemenskapen vid måltiden. Kosten karaktäriseras av mjuk och hal konsistens så att den är lätt att äta även vid uttalade sväljproblem. Mat med gelékonsistens kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kall kött- eller fiskgelé, grönsakspuré eller kall grönsaksgelé, potatismos och tjockflytande sås. Bra exempel är gräddfils-, hollandaise- och vaniljsåskonsistens. Det är ofta lättare att äta med mycket sås till maten. Gelé tillagas av finpasserade puréer och gelatin. Därför är gelékonsistens dallrig och homogen. Den smälter i munnen, till skillnad från grov paté och timbal. Det är extra viktigt att iaktta goda hygienrutiner vid tillagning av gelékost eftersom den serveras kall. Flytande Flytande konsistens är lämplig vid förträngningar eller skador i svalg och matstrupe. Konsistensen karaktäriseras av att vara slät och rinnande, som tomatsoppa. Exempel på maträtter är släta, berikade kött-, fisk- eller grönsakssoppor, både varma och kalla. Flytande konsistens är mindre krämig än tjockflytande. Tjockflytande Vid sväljsvårigheter kan tjockflytande konsistens upplevas som lättare att svälja än tunnflytande. Den kan vara lättare att hantera i munnen och att få ner i matstrupen. Tjockflytande konsistens och gelékonsistens har visat sig fungera bra vid förlamning i svalget (svalgpares) i samband med stroke. Konsistensen är slät och trögflytande, ungefär som gräddfil. Den droppar från skeden, men kan inte ätas med gaffel. Exempel på maträtter är berikad, tjockflytande kött-, fisk- eller grönsakssoppa. Konsistensen ska vara helt slät så att inga småbitar finns i soppan. Förtjockningsmedel För personer med sväljsvårigheter (dysfagi) behöver man ofta tillsätta förtjockningsmedel i tunnflytande dryck. viktigt.gif Tänk på att matens volym kan öka när konsistensen förändras. Dietist bör vara involverad vid ordination av konsistensanpassad kost för ställningstagande till kostens utformning samt för information till patienter, personal och närstående om till exempel tillagningsmetoder och om hur och av vilka livsmedel maten ska sättas samman för att förhindra risk för energi- och näringsbrist. Specialkost Specialkost definieras som mat vid specifika sjukdomstillstånd. Fettreducerad kost, glutenfri kost, laktosreducerad kost och proteinreducerad kost är exempel på specialkoster. För komplett beskrivning hänvisas till Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring [1]. Individuellt anpassad kost Individuell anpassning av kosten, tidigare kallad avvikelsekost, motiveras av olika skäl, till exempel medicinsk diagnos, biverkningar av en medicinsk behandling, trosuppfattning och personliga preferenser. Det finns inte ett lika starkt vetenskapligt underlag för individuellt anpassad kost som för specialkost. Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma kosten så att den bidrar till symtomlindring, ökat välbefinnande och bidrar till tillfrisknande. En förutsättning för optimal individuell anpassning är att patient eller närstående, eller de tillsammans, medverkar i utformningen [1]. Kosttillägg Kosttillägg definieras som ett komplement till vanlig kost när den inte räcker för att tillfredsställa en persons behov av energi och näringsämnen. Det finns olika former: pulver som man löser i vatten, tillägg i puddingkonsistens och olika energimoduler. Den vanligaste formen är näringsdrycker, det vill säga flytande kosttillägg. Alla kosttillägg ingår i livsmedel för särskilda näringsändamål. Förutom energi innehåller de även protein, fett och kolhydrater samt vitaminer och mineraler i varierande mängder. Näringsdrycker •Kompletta - till exempel sondnäring och näringsdrycker (inte klara). •Kompletta, sjukdomsspecifika - till exempel produkter med minskat proteininnehåll. Kompletta, sjukdomsspecifika näringsdrycker har en särskilt sammansättning för att passa behoven vid specifika tillstånd. Tyvärr baseras den speciella sammansättningen ofta på ett tunt vetenskapligt underlag. •Icke kompletta näringsdrycker - till exempel klar näringsdryck och energiberikningspulver. Klara näringsdrycker är inte kompletta med avseende på näringsinnehållet. De innehåller mer energi än saft och mjölk, och proteininnehåll i nivå med just mjölk. De klara näringsdryckerna fungerar som måltidsdryck och ersättning för saft. Det går också att göra egna näringsdrycker av milkshake-typ. Nackdelen är kort hållbarhet och att näringsinnehållet inte är standardiserat. Ordination av näringsdryck ska alltid dokumenteras med avseende på indikationer för vald näringsdryck, samt hur denna ska administreras med avseende på typ, tid och mängd. Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat. Preparaten är balanserade och innehåller protein, fett, kolhydrater samt vitaminer och mineraler, berikningspulver med ett högt proteininnehåll eller berikningspulver som enbart innehåller kolhydrater så kallat ”energipulver”. Kolhydratberikning förekommer även i koncentrerad flytande form för berikning av drycker. Fettberikning finns i form av en flytande fettemulsion. Dietist bör vara involverad i ordination av nutritionsterapi. Läs mer om enteral och parenteral nutrition i Vårdhandbokens texter. Måltidsfördelning För personer med nedsatt aptit är det viktigt att maten fördelas på flera måltider under dygnet, till exempel i tre huvudmål och två till tre mellanmål. Det är viktigt att mellanmålen utformas efter patientens preferenser och om möjligt också har ett högt energi- och proteininnehåll. Fördelning över dagen har betydelse för energi- och näringsintaget. Tiden mellan den sista måltiden på kvällen och nästa dags första måltid – nattfastan - bör inte överstiga elva timmar. Måltidsfördelningen måste individanpassas så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tid bör få denna möjlighet. Matmiljö och atmosfär Att äta och dricka innebär inte enbart att tillgodose ett grundläggande energi- och näringsbehov. Situationen runt ätandet bör också medföra något positivt och utgöra ett behagligt avbrott under dagen. Att servera mat är en betydelsefull omvårdnadsuppgift. Måltidsupplevelsen kan påverkas av hur maten är upplagd och serveras samt av bemötandet vid serveringen. En viktig förutsättning för en god måltidssituation är att vårdpersonalen visar empati och att det råder tillit och förtroende mellan patient och personal. Vid serveringen är det viktigt att individuella omvårdnadsproblem och önskemål är kända och för god patientsäkerhet att också patientens medicinska och nutritionella problem är kända. Att känna sig ren och fräsch och att ha haft möjlighet att tvätta och/eller desinfektera händerna före måltiden har betydelse för aptiten. Handdesinfektionsmedel som finns i vårdrum eller "matsal/dagrum" används, eventuellt på torkpapper eller separat handdesinfektionsservett. Det är viktigt för att förhindra spridning av infektioner. Ett vädrat rum och vänligt bemötande bidrar också till en positiv upplevelse av måltiden. Uppläggning och servering av mat och dryck ska göras på ett för ögat tilltalande sätt. Det är viktigt att alltid berätta vad det är som serveras. Om synnedsättning föreligger är detta extra viktigt. Den som serverar maten måste berätta vad som ligger på tallriken och var. Använd angivelser enligt klockan för att beskriva var på tallriken de olika livsmedlen finns. Det är också viktigt att anpassa portionsstorleken efter den som ska äta. För stora portioner kan upplevas som oaptitliga, speciellt av människor med nedsatt aptit. Läs mer i texten om att underlätta ätandet. Matvanor varierar med nationell och etnisk bakgrund, religion, och personliga preferenser. Matens betydelse, hur den ska tillagas och när man äter skiljer sig åt mellan kulturer. Inställning mellan olika individer från samma kultur varierar. En del bryr sig inte om traditioner, medan för andra är religion och kultur för en viktig del i identiteten. Det är därför angeläget att visa respekt och ta reda på vilka önskemål som finns relaterade till mat och måltider. Livsmedelshygien För hantering av livsmedel och så vidare, se Vårdhandbokens texter om Livsmedelshygien. Revideringsdatum:2015-01-28 Manusförfattare: Elisabet Rothenberg, leg dietist, biträdande professor, Högskolan Kristianstad Faktagranskare: Ann Ödlund Olin, leg sjuksköterska, med dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, enheten för Omvårdnadskvalitet, Karolinska universitetssjukhuset

För att identifiera, bedöma, diagnostisera och behandla nutritionsproblem krävs en strukturerad process som följer samma struktur som en vårdprocess [2]. Riskidentifiering och riskbedömning Alla patienter ska riskbedömas. Detta ska göras inom ett dygn efter inskrivningen genom en samlad bedömning av olika data. Fråga patienten, dennes närstående eller tidigare vårdenhet om: 1.Har du gått ned i vikt? – Ofrivillig viktförlust oavsett tidsförlopp och omfattning. 2.Kan du äta som vanligt? – Ätsvårigheter, till exempel aptitlöshet, tugg- och sväljningsproblem och motoriska funktionsnedsättningar. 3.Mät längd och vikt och räkna ut Body Mass Index. BMI=vikt i kg/längd x längd i m2. Patienter under 70 år är underviktiga om BMI är mindre än 20. Patienter över 70 år är underviktiga om BMI är mindre än 22. Risk för undernäring föreligger om patienten har en eller flera av dessa riskfaktorer. Det är viktigt att påpeka att dessa faktorer bara kan identifiera risken för undernäring. Ett lågt BMI utan viktförlust och ätsvårigheter behöver inte betyda ett behandlingskrävande nutritionsproblem. Det finns olika formulär för att identifiera och bedöma risken för undernäring, till exempel NRS-2002 (Nutritional Risk Screening – 2002) eller MUST (Malnutrition Universal Screening Test). De lämpar sig för akutsjukvård. MNA (Mini Nutritional Assessment) och MNA-SF (Mini Nutritional Assessment-Short Form) är anpassat för äldre individer, det vill säga 65 år och äldre. Varje verksamhet kan själv bestämma om man vill använda något av instrumenten. Förutsättningen är att det innehåller en sammanvägd bedömning av viktförlust, ätsvårigheter och BMI. 

Muscle function is of importance for physical function, autonomy and quality of life. Adequate nutrition with focus on protein, vitamin D and resistance training is prerequisite for of muscle mass and function. Sarcopenia is defined as loss of muscle mass and strength, associated with aging and linked to functional impairment with increased risk of falls. Sarcopenic subjects are vulnerable to metabolic stress since muscle protein is mobilized to provide amino acids for the metabolism. Sarcopenia is an essential component of physical frailty a geriatric syndrome of decreased reserve capacity and resistance to stressors, resulting from declines across multiple physiologic systems, causing vulnerability to adverse health outcomes.