Bakgrunden till studien är att forskning om vad elever i matematiksvårigheter upplever vara framgångsfaktorer kring sitt lärande i matematik saknas. Genom att undersöka hur elever i matematiksvårigheter upplever att de lär sig bäst kan speciallärare i matematik lättare anpassa lärmiljön efter elevernas behov. Syftet med studien är att undersöka hur elever i matematiksvårigheter, matematiklärare och speciallärare i matematik tänker kring lärande utifrån olika arbetssätt och medierande verktyg samt att undersöka hur matematikundervisningen är utformad. Studien är kvalitativ och har genomförts med semistrukturerade intervjuer med 26 informanter: nio elever i F-3, sex elever i 4–6, nio matematiklärare och två speciallärare i matematik. Det teoretiska ramverket som studien utgår ifrån är det sociokulturella perspektivet där medierande verktyg, fysiska och intellektuella, är i fokus för att undersöka vilka lärmiljöer som anses gynna lärandet i matematik. Kategoriskt och relationellt perspektiv har använts för att undersöka definitionen av och arbetet med elever i matematiksvårigheter. Resultatet visar att matematikundervisningen genomsyras av gemensamma genomgångar i början av en lektion följt av arbete i matematikboken, individuellt eller i par. Varierad undervisning genom pararbete och användning av konkret material förekommer på lågstadiet. På mellanstadiet varieras undervisningen genom parabete, men där inslag av konkret material saknas enligt eleverna. Att arbeta med konkret material, med datorer och i par framhålls av eleverna i matematiksvårigheter på både låg- och mellanstadiet som gynnande för lärandet. Slutsatser från studien är att det finns ett behov av lärmiljöer i vilka eleverna erbjuds olika arbetssätt så att inte endast läroboksstyrd undervisning råder. Tillgången till utbudet av medierande verktyg som exempelvis konkret material bör dessutom ses över.

The background of the study is the lack of research on what students in mathematical difficulties consider success factors for learning mathematics. By examining how students in mathematical difficulties perceive they learn best, special education teachers in mathematics can easier adjust learning environments to fit the needs of the students. The aim of the study is to examine how students in mathematical difficulties, mathematics teachers and special education teachers in mathematics think about learning, considering different working methods and mediating tools, and examine how teaching of mathematics is designed. The study is qualitative and was conducted with semi-structured interviews with 26 participants: nine students in F-3, six students in 4-6, nine mathematics teachers and two special education teachers in mathematics. The theoretical framework on which the study is based is the sociocultural perspective where mediating tools, physical and intellectual, are the focus for examining learning environments favorable for learning mathematics. Categorical and relational perspectives have been used to examine the definition of and work with students in mathematical difficulties. The result shows that reviews in the beginning of a lesson, followed by work in mathematics textbooks, individually or in pairs, permeate teaching of mathematics. Varied teaching by working in pairs and use of concrete materials exist in the primary school. In the middle school, teaching is varied by working in pairs, but students lack the experience of using concrete materials. Working with concrete materials, computers and in pairs is considered favorable for learning by students in mathematical difficulties in both the primary school and in the middle school. Conclusions from the study show the need for learning environments where students are offered different working methods, to prevent teaching where students only work in their mathematics textbooks. The availability of mediating tools, such as concrete materials, should also be examined.