Studien gör avstamp i sociologisk och utbildningsvetenskaplig forskning kring skolans och kunskapens förändrade form och funktion i vår senmoderna samtid. Med bakgrund av denna hävdar jag att den Svenska skolan avseende dess arbete med klassiskt värdepedagogiska frågor som till exempel jämställdhet mellan kvinnor och män idag står inför en ny typ av utmaning och eventuell ämnesdidaktisk problematik. Syftet med studien var mer precist att undersöka och analysera hur undervisande gymnasielärare i Samhällskunskap rent ämnesdidaktiskt hanterar och förhåller sig till implementeringen av jämställdhetsperspektivet i sin undervisning. Valet av metod för insamling av empiriskt material föll på en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie. Totalt intervjuades tre lärare, verksamma på olika skolor i olika kommuner. Respondenternas svar analyserades senare med utgångspunkt i feministisk, socialkonstruktivistisk, genusteoretisk och strukturalistisk teoribildning. Utifrån denna analys gjordes ett försök att tematisera de olika attityder och uppfattningar kring frågan som framkommit under intervjuerna. Tydligast framträdde tre olika perspektiv, som var och en främst representerades av en enskild lärare, även om det fanns tendenser till överlappning. Vidare framkom ett intressant stickspår om de attityder till kunskap generellt, och värdepedagogiska frågor i synnerhet, som en av pedagogerna upplever sig stöta på bland sina elever. Detta stickspår blev på sätt och vis det mest talande exemplet på den problematik jag i studiens inledning tar avstamp i: Den funktion kunskap fyller för den individualiserade och instrumentellt tänkande individen i det senmoderna liberaldemokratiska samhället. Avslutningsvis diskuteras studiens resultat, metodologiska styrkor och svagheter samt förslag på vidare forskning inom ämnet.