Ett antal svenska och danska biståndsarbetare berättar i Mutor i det godas tjänst? om sina erfarenheter av vardaglig korruption i utvecklingsländer. Berättelserna kan handla om hur man på bästa sätt undviker att behöva muta någon, till exempel vid gränskontrollerna i samband med hjälpsändningsverksamhet. Samtidigt beskrivs också hur det ibland kan vara nödvändigt, eller rentav oundvikligt, att någon gång bli inblandad i vad som kan tolkas som vardaglig korruption. Detta kan skapa ett dilemma eftersom biståndsorganisationerna under senare år ägnat stor uppmärksamhet åt frågor om korruptionsbekämpning. Biståndsarbetarna upplever att de förväntas försvara eller leva upp till antikorruptiva normer. Samtidigt förväntas de genomföra sitt arbete så effektivt som möjligt i länder och regioner som ofta beskrivs som korrumperade. Med hjälp av diskursanalytiska och socialkonstruktionistiska perspektiv analyseras hur biståndsarbetarna uttrycker sig när de talar om sina möten med korruption – hur deras beskrivningar fungerar retoriskt och hur de är uppbyggda. Hur kan korruption å ena sidan fördömas, å andra sidan förklaras eller rättfärdigas? På vilka sätt kan mutor definieras och omdefinieras? Går det att tala om en etikett för mutor, och hur ser denna i så fall ut? Dessa och andra frågor belyses i boken, som är författarens avhandlingsarbete i sociologi.