I denna uppsats är syftet att undersöka var gränsen mellan icke avdragsgill gåva och sponsring går med särskild fokus på idrottssponsring. Sponsring har ingen klar och enhetlig definition och det finns heller ingen lagtext som behandlar sponsring. Istället får utgifterna hänföras till någon kostnadskategori som skatterätten kan identifiera. Kostnaderna hänförs oftast till IL 16 kapitlet 1-2 §§, där det klargörs att utgifterna måste varit till för förvärvande och bibehållande av inkomster för sponsorn. Ett annat krav som behöver uppfyllas är att sponsorn mottagit en motprestation och att värdet av denna överensstämmer med bidragets värde. Det krävs även att motprestationen utnyttjas av sponsorn för att gåva inte ska föreligga.

Gällande sponsring har det genom åren förekommit en del oklarheter och uppmärksammade fall inom området. De mest uppmärksammade fallen, och som betraktas som grundläggande riktlinjer inom sponsring, är Pharmacia- samt Falconmålet. Utifrån dessa domar, samt rättsfall med inriktning på sponsring av idrott gör vi en gränsdragning mellan icke avdragsgill gåva och sponsring.

De slutsatser vi kan dra är:

-          Det krävs att sponsorn utnyttjar dispositionsrätten av varumärket eller symbolen för att avdrag ska medges. Finns det ingen direkt anknytning mellan sponsorns och mottagarens verksamhet kan inte avdrag medges, eftersom utgifterna inte varit för att förvärva och bibehålla inkomster.

-          Vid reklamskyltar krävs det att skylten kan härledas till sponsorn och har rätt placering och utformning.

-          Vid biljetter som motprestation är det enkelt att göra en värdering eftersom de har ett marknadsvärde. För att avdrag skall medges krävs det att biljetterna utnyttjas och redovisas av sponsorn.

-          Bolag som väljer att bidra till en idrottsanläggning beviljas inte avdrag för personalvård i de fall bolagets anställda endast utgör 70 % eller lägre av de yrkesverksamma på orten.