Syftet med föreliggande arbete är att belysa några pedagogers erfarenhet av specialpedagogisk handledning i förskolekontexter. Den har utförts på två rektorers förskolor, sammanlagt är det nio avdelningar i vardera rektorsområde som har deltagit. Den metod som användes i undersökningen var enkäter med femton frågor med hälften slutna frågor och hälften öppna. De första rektorerna som tillfrågades valde att låta sina pedagoger delta och jag fick utföra enkätundersökningen på deras utvecklingsdagar när de hade samtliga pedagoger samlade. Resultatet har sedan sammanställts i stapeldiagram och i tematisk analys. Litteraturdelen lyfter syftet med specialpedagogisk handledning som Gjems (1997) och Killén (2008) beskriver som en form av kompetensutveckling både enskilt och i grupp. Timperley (2013) beskriver även att det handlar om att skapa en utvecklingsprocess hos pedagogerna för att öka förståelse för barnet och dess svårigheter. I enkätundersökningen har pedagogerna lagt mycket fokus på just barn i behov av särskilt stöd och hur pedagogerna ska kunna hjälpa dem. De beskriver en avsaknad över att specialpedagogen inte är delaktig i undervisningen och ser hur pedagogerna arbetar och observerar barn. Pedagogerna känner därav att specialpedagogens råd kring arbetssätt många gånger blir för generella. Samtidigt visar resultatet att pedagogerna ser att den specialpedagogiska handledningen hjälper dem till förändrade arbetssätt och anpassningar i undervisningen. Resultatet påvisar även att ett fåtal pedagoger känner att handledningen är för att utveckla dem när deras egen kompetens inte räcker till. Vidare framkommer det att pedagogerna upplever att handledningen leder till att pedagogerna i undervisningen har ökat sin förmåga att utgå från barns behov. Pedagogerna framför även önskemål om att specialpedagogen är behjälplig med kartläggningar och i upprättandet av handledningsplaner och att specialpedagogen håller de externa kontakterna med exempelvis habiliteringen och BUP.

The purpose of the study is to highlight some educators experience of special education guidance in preschool contexts. It has been carried out at two principal's preschools, in total there are nine departments at each principal who have participated. The method used in the survey was surveys with fifteen questions with half closed questions and half open questions. The first principals who were consult chose to participate and I was invited to carry out the survey on their development days when they had all the educators gathered. The results have then been compiled in bar graphs and in thematic analysis. The literature section highlights the purpose of special educational guidance that Gjems (1997) and Killén (2008) describe as a form of competence development both individually and in groups. Timperley (2013) also describes that it is about creating a developmental process in the educators to increase understanding of the child and its difficulties. In the survey, the educators put a lot of focus on precisely children in need of support and how the educators should be able to help them. They describe a lack of special educator participation in the teaching and see how the educators work and observe children. The educators feel that the special educator's advice on working methods is often too general. At the same time, the results show that the educators see that the special pedagogical guidance helps them to change their working methods and adaptations in the teaching. The result also shows that a few educators feel that the guidance is for developing them when their own skills are not enough. Furthermore, it appears that the educators feel that the supervision leads to the educators in the teaching having increased their ability to base on the needs of children. The educators also express wishes for the special educator to assist with mapping and in the preparation of supervision plans and for the special educator to keep external contacts with, for example, habilitation and BUP.