Studiens syfte är att övergripande belysa litteraturarbetet i förskolan. Undersökningen placerar sig inom det forskningsfält som intresserar sig för barns literacy som social praktik och kulturellt meningsskapande och utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och språkutveckling. Studien har en kvalitativ forskningsansats, där intervjuer med förskolepedagoger och observationer av förskolors textmiljöer har använts för att samla in det empiriska materialet. Det är i första hand pedagogernas verbaliserande tankar och föreställningar om användandet av barnlitteratur i förskoleverksamheten som studien visar samt hur textmiljöerna är utformade. Analysen av intervjuerna kompletteras av observationer av förskolornas textmiljöer. Studiens resultat visar att pedagogerna uppfattar litteratur som en viktig del av förskolans verksamhet, dels som ett kulturarv att förvalta men också som ett pedagogiskt redskap. Det framkommer att förskolornas textmiljöer ser olika ut och att flera pedagoger tycker att det är svårt att utveckla inspirerande miljöer som lockar till läsning, berättande och samtal. Studien visar även att förskolornas bokbestånd är ålderdomligt och av varierande kvalitet samt att högläsning förekommer på alla förskolor men olika mycket och i olika situationer.