Ängsvattning kan ha förekommit i Sverige under medeltiden men blev vanligare först efter 1800. Föreliggande arbete visar dock att omfattande kunskap om, och faktiska vattningsängar fanns redan på 1760-talet.

Tidigare studier rörande den senare utbredningen har främst rört Skåne under perioden 1865-1911 och baserats på Hushållningssällskapens statistik. Denna statistik är problematisk och till stora delar felaktig på grund av återkommande felrapporteringar, varför ängsvattningens omfattning under perioden måste revideras.

För Malmöhus län reduceras de tidigare uppgifterna med 75 % vilket får konsekvenser även för anläggningstrenden över tid. Efter reduceringen återfinns ingen dominerande topp i anläggningstakten och hela ängsvattningsperioden kan förlängas in i tidigt 1900-tal. Ängsvattningens roll i den agrara revolutionen var således troligen mindre än vad som tidigare antagits. Samtidigt måste uppfattningen om ängsvattningssystemens storlekar och geografiska spridning revideras: systemen var många, små – ofta endast ett par hektar – och spridda över hela Malmöhus län, mellan 1865 och 1911 hade 172 socknar av 253 ängsvattning.