Denna uppsats undersöker de från statligt håll formulerade mål och syften med att ha Förintelsen som en utgångspunkt för att väcka frågor om bland annat demokrati och tolerans. Formuleringarna har sedan ställts mot fakta som från statligt håll lyfts fram för att se om de korrelerar.

Tre texter producerade från statligt håll har analyserats och ställts mot forskare insatta i ämnet.

Flera av de önskvärda målen från statligt håll att studera har uppfyllts, så som vikten av att väcka empati. Dock är det enbart offren som lyfts fram, förövare och åskådares livssituationer saknas. Vidare anas en tendens att jämföra olika gruppers lidande samt att utmåla Förintelsen och judarnas situation som unik, vilket kan motverka fruktbara kunskaper. Även om bakomliggande mekanismer sägs vara viktiga att studera ges det föga fördjupande diskussioner kring dessa i texterna. Vidare uppfylls målet att skapa bättre attityd när det kommer till offren dock stärks samtidigt den negativa attityden mot förövarna.

Generellt bör den fakta som lyfts fram runtomkring händelsen genomgå en reflektion för att kunna se vad som egentligen sägs både uttalat och outtalat.