Syftet med studien var att synliggöra skolpolitikers uppfattningar om en

skola för alla. Två skilda synsätt på elever och elevers svårigheter belyses

inom den specialpedagogiska forskningen; individuellt/kategoriskt perspektiv

och socialt/relationellt perspektiv. Dessa synsätt är varandras motsatser

avseende om det är eleven eller skolans organisation och undervisning som

ses som problembärare. De båda synsätten får konsekvenser för den

specialpedagogiska organiseringen. Det traditionella sättet att möta elevens

svårigheter i skolan har varit specialundervisning, där särskild träning,

speciella åtgärder och kategorisering/särskiljning av elever varit

framträdande. Målet idag är i stället att skapa en skola för alla - en

inkluderande skola.

Studien var kvalitativ och bestod av sex intervjuer med skolpolitiker.

Resultaten i studien visar att skolpolitikernas uppfattningar avseende

förhållningssätt och bemötande överensstämmer med hur en inkluderande

skola framställs i styrdokumenten. Däremot framgår av resultatet att

skolpolitikernas uppfattningar om elever och elevers svårigheter samt

organiseringen av den specialpedagogiska undervisningen, i motsats till vad

som eftersträvas enligt styrdokumenten, till stor del grundar sig i elevens

individuella problematik eller svårigheter.

Enligt vad som framgår i studiens resultat tycks skolpolitikerna vara i behov

av ökad kunskap kring aktuella begrepp inom det specialpedagogiska

området och därtill aktuell forskning. Denna kompetensutveckling skulle

kunna utföras av specialpedagoger, utbildade att ta ett socialt/relationellt

perspektiv på elever i behov av särskilt stöd