Bakgrund: Världshälsoorganisationen har under en längre tid jobbat med jämställdhet för få män mer involverade i den reproduktiva hälsan. Forskning kring män och graviditet visar däremot att män känner sig åsidosatta och inte lika involverade i graviditeten som en kvinna. Forskning beträffande män och missfall är väldigt begränsad trots att enligt anknytningsteorin kan även män knyta an till ett foster precis som en kvinna och få en känslomässig reaktion vid missfall. Vid missfall finns där inga riktlinjer om stöd för män utan enbart riktlinjer för kvinnor även om män kan få samma sorgereaktion som kvinnor.

Syfte: Syftet var att beskriva mäns upplevelser av missfall i en heterosexuell relation vid en önskad graviditet.

Metod: Litteraturstudie med ett systematiskt arbetssätt som baseras på 12 kvalitativa artiklar där två databaser har använts för att ta fram artiklarna. Artiklarna granskades med hjälp av HögskolanKristianstads granskningsmall. Analysprocessen skedde med hjälp av Fribergs trestegsmodell.

Resultat: Studien visar att män också fick en sorgereaktion vid missfall. Oavsett när graviditetsförlusten inträffade var det förväntningar och tankar om barnet som avgjorde sorgens intensitet. Majoriteten av män upplevde att de förväntades anta en stödroll och lägga sina egna känslor åt sidan. Stödet från sjukvården upplevdes som bristfälligt och män upplevde sig vara åsidosatta medan stödet från andra i omgivningen fick en större betydelse. Oavsett om stödet kom från närstående eller utomstående var det viktigt för män att bli sedda och bekräftade i sin sorg och förlust.

Diskussion: Två fynd diskuterades i resultatdiskussionen, dessa var att män inte fick uttrycka sina känslor och agera stöd till sin kvinna samt att män inte alltid såg eller behandlades som en närstående eller anhörig. Teorier och modeller som kopplades till vartdera fyndet var genusteorin samt person- och familjecentrerad vård.