Bakgrund: Sjuksköterskors ansvarsområde innefattar omvårdnad, och ett av sjuksköterskans kompetensområden är att göra patienten delaktig i sin vård. Dock finns det tillfällen då detta frångås.Tvångsåtgärder kan bli aktuella i samband med vissa psykiatriska sjukdomstillstånd. Fysiska tvångsåtgärder innefattar fasthållning, fastspänning och avskiljning. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid fysiska tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En allmän litteraturstudie som baserades på artiklar som var kvalitativa eller hade mixad metod där enbart kvalitativa resultat användes. Tre databaser användes vid sökningen och Högskolan Kristianstads granskningsmall användes för att granska artiklarna. Fribergs (2017) trestegsmodell användes för att analysera artiklarna.  Resultat: Fyra teman framkom under analysen. Dessa var upplevelse av emotionell påverkan vidfysiska situationer, upplevelse av en inre konflikt, upplevelse av makt och maktlöshet samt upplevelse av att behöva stöd. Sjuksköterskor upplevde rädsla och oro över att någon skulle komma till skada i samband med tvångsåtgärder. En inre konflikt uppstod då sjuksköterskorna ogillade att utföra tvång men ansåg att det var nödvändigt för att bevara säkerheten. Bristen på alternativ till tvångsåtgärder ledde till en känsla av maktlöshet. Efter utförda tvångsåtgärder uppstod ett behov av att få stöd från kollegor och chefer. Diskussion: Metoden diskuterades utifrån Shentons (2004) kvalitetsbegrepp tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Tre fynd diskuterades i resultatdiskussionen utifrån personcentrerad vård samt sjuksköterskans etiska kod. Dessa var brist på alternativ till tvångsåtgärder, behov av stöttning i samband med tvångsåtgärder och etiska dilemman.