Bakgrund: I Sverige avlider varje år cirka 90.000-100.000 personer. Trettiofem till fyrtio procent av svårt sjuka avlider inne på sjukhus och 40–50% på någon form av hospice. Att vara närstående till någon som är svårt sjuk medför många emotionella svårigheter såsom oro, stress och ovisshet. Sjuksköterskan har en viktig roll då hen genom emotionellt stöd kan lindra onödigt lidande hos närstående.Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av emotionellt stöd från sjuksköterskan vid den sena palliativa fasen inom slutenvård samt beskriva skillnader mellan palliativ vård på sjukhus och specialiserad palliativ vård.Metod: Designen var en allmän litteraturstudie med systematisk sökning efter empiriska vetenskapliga artiklar.Resultat: Närståendes erfarenheter delades upp i sex olika kategorier: tydlig och ärlig information gav känsla av lättnad och trygghet, tillgängligheten till sjuksköterska gav känsla av närhet och minskad ensamhet, samtalet gav känsla av att vara sedd och betydelsefull, praktiskt stöd gav känsla av tacksamhet och att bli omhändertagen, egentid och tillgång till privat utrymme gav känsla av ro och bevarad integritet, skillnader mellan palliativ vård på sjukhus och specialiserad palliativ vård.Slutsats: Närståendes erfarenheter visade att sjuksköterskan gav emotionellt stöd då hen gav tydlig och ärlig information, fanns tillgänglig, samtalade med närstående, gav praktiskt stöd samt möjliggjorde egentid och privat utrymme för närstående. Det visade sig att på hospice och liknande palliativa vårdenheter var erfarenheterna övervägande positiva medan erfarenheterna från sjukhus var både positiva och negativa.