Terrorism är ett problem som fått ökad uppmärksamhet i samband med aktuella terroristattentat i Europa år 2014 och framåt. Särskilt är det brott förknippade med Islamiska staten och besläktade grupper som står i rampljuset. Syftet med den här studien har varit att studera på vilket sätt terrorism diskuteras inom riksdag, som ett steg mot faktiska förändringar i förhållningssätt och praxis inom rättssystem. Hur formas och representeras terrorism i riksdag? Vilka diskurser/teman blir synliga på tal om terrorism, terrorist eller anti-terrorism arbete? Ett centralt fokus i studien har varit konstruktionen av ‘vi mot dem’ och process av ‘othering’, i den relation som bl.a. islam förväntas ha med terrorism. Studien är en kritisk diskursanalys och har gjorts enligt Faircloughs tre-dimensionella modell. Modellen har tre dimensioner: text, diskursiv praktik, och social praktik, som vardera förses med vissa begrepp för analys. Analys har gjorts med hjälp av diskursanalytiska verktyg samt teori i form av dels ett diskursanalytiskt förhållningssätt, dels Foucaults teori om disciplin och kontroll samt Saids teori om Orientalism. Genom analys blev ett antal teman eller “diskurser” aktuella: krigsdiskurs, säkerhetsdiskurs, och identitetsdiskurs. Den senare delades vidare upp i en diskussion om konstruktionen av “vi/oss” och “dem/de andra”, där teoretisk återkoppling huvudsakligen har gjorts med Said och Foucault. En av de huvudsakliga slutsatserna från studien är att det finns en viss “vi/dem” gränsdragning i diskurser om terrorism inom riksdag som kan få negativa konsekvenser för individer och minoriteter samt påverka bl.a. immigrationspolitik.