hkr.sePublikasjoner
Endre søk
Begrens søket
1 - 17 of 17
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Administrationsvägar, skötselråd och omvårdnad [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 2.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Ansvarsfördelning [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Ansvarsfördelning [Nutrition] Nutritionsomhändertagande bygger på tvärprofessionell samverkan, där olika professioner bidrar med kunskap utifrån respektive yrkesperspektiv. De tre dominerande perspektiven är det medicinska, omvårdnads- respektive nutritionsperspektivet (Figur 1), men också andra yrkeskompetenser kan vara av stor betydelse. Figur 1: Perspektiv på nutrition Ansvar Hälso- och sjukvården ska ledas så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet i vården samt främjar kostnadseffektivitet. Var och en inom hälso- och sjukvården har ett eget självständigt ansvar för sitt handlande i yrkesutövningen. Enligt HSL ska vården bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Den sjuka individens nutritionsvård måste betraktas på samma sätt som annan hälso- och sjukvård. Därför behöver också nutritionsvården följa samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning. Verksamhetschef inom hälso- och sjukvården ska det enligt 29 § HSL ansvarar för verksamheten, och för att det medicinska omhändertagandet av patienten tillgodoser kraven på säker och god vård. Det är viktigt att ledningsfunktionen är tydlig. Det är verksamhetschefen som ska ta fram rutiner med en tydlig ansvarsfördelning för hur vårdgivarna ska samarbeta och planera vården av enskilda patienter, och hur de ska samverka i vårdprocesserna. [1] Läkaren har det övergripande medicinska ansvaret och tar inom ramen för detta ställning till om ofrivillig viktförlust orsakas av medicinska faktorer som behöver utredas eller kan motverkas genom specifik medicinsk behandling. Läkaren bär också det yttersta ansvaret för enteral och parenteral nutrition. Sjuksköterskan har omvårdnadsansvar vilket inkluderar att identifiera och bedöma risk för undernäring eller andra svårigheter att inta föda, samt för dokumentation och uppföljning av nutritionstillstånd i omvårdnadsjournalen. Sjuksköterskan ordinerar ätstödjande åtgärder och ansvarar för nutritionsbehandlingens genomförande och uppföljning. Sjuksköterskan ordinerar kost, mellanmål och kosttillägg när det inte föreligger behov av utredning för vidare ställningstagande till individuell nutritionsordination. Vid undernäring och behov av nutritionsstöd ska sjuksköterskan kontakta dietisten. Tillsammans med övrig personal ansvarar sjuksköterskan också för att maten serveras på ett sätt som är aptitligt och främjar ätandet, och att nutritionsinsatser genomförs enligt ordination. Dietisten har nutritionsansvar och ansvarar inom ramen för detta för utredning av nutritionsproblem samt ordination, uppföljning och utvärdering. När ordination av enteral och parenteral nutrition är aktuell sker detta i samverkan med läkare och även med sjuksköterska. Arbetsterapeuten är en viktig resurs i vården av patienter i behov av ätstödjande åtgärder. Logopeden är en viktig resurs i vården av patienter med dysfagiproblem (sväljsvårigheter). Tandläkare och tandhygienst är en viktig resurs i vården av patienter i behov av munvårdsåtgärder. Tillsammans bär alla vårdprofessioner ansvar för att relevanta uppgifter avseende patientens näringsproblem dokumenteras och vidarebefordras till nästa vårdgivare. Kostchefen ansvarar för matsedel, kostproduktion, för att kosten motsvarar de nationella kvalitetskraven avseende näringsinnehåll samt att avdelningarna får det de beställt [2]. Vidare krävs en organisation för nutritionsfrågor vid varje sjukhus; ett nutritionsråd, vars uppgift är ett övergripande ansvar för utveckling och revision av nutritionsrutiner och samt för planering av kompetensutveckling inom området. Tvärprofessionella team bör finnas på varje vårdenhet med uppgift att utarbeta lokalt anpassade riktlinjer och standardiserade vårdplaner för nutritionsbehandling vid specifika sjukdomstillstånd samt för lokal kompetensutveckling inom området. Det bör också finnas en nutritionsansvarig sjuksköterska och ett kostombud på vårdenheten med tydligt definierat ansvar. Medicinskt ansvariga sjuksköterska (MAS) har det övergripande ansvaret för medicinsk kvalitet och säkerhet inom den kommunala hälso- och sjukvården. När det gäller rutiner, ansvars- och kvalitetssystem för nutritionsomhändertagande bör detta ske i samverkan med kommundietist. Kommundietisten kan också ansvara för kompetensutveckling inom området samt nutritionsbehandling av enskilda vårdtagare.

  • 3.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Ansvarsfördelning [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 4.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Bedömning av behov och utvärdering [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 5.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Praktisk-estetiska ämnen. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL).
    Energi-, närings- och vätskebehov [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Energi-, närings- och vätskebehov [Nutrition] Energibehov För att upprätthålla kroppsvikten krävs balans mellan intag och förbrukning av energi. Energiutgifterna består i huvudsak av två delar, basal energiåtgång för att hålla kroppstemperaturen och försörja organen med energi och energiåtgång till följd av fysisk aktivitet. Energibehovet bestäms av en rad olika faktorer som kön, ålder och grad av fysisk aktivitet. Män har, beroende på större muskelmassa, vanligtvis större energibehov än kvinnor. Med stigande ålder minskar energibehovet. Det beror framför allt på minskad fysisk aktivitet, men också på minskad kroppscellsmassa. Detta leder till att den basala energiomsättningen sjunker något. Den fysiska aktiviteten sjunker relativt sett betydligt mer än den basala energiåtgången. Vid inflammation ökar den basala energiförbrukningen vilket vanligen kompenseras av att energiåtgången till följd av fysisk aktivitet minskar. Inflammatorisk påverkan leder också till minskad aptit varför viktnedgång är vanlig i dessa sammanhang. Minimigränsen för att upprätthålla liv på längre sikt ligger 20 procent över det basala behovet. Denna låga nivå förutsätter total avsaknad av fysisk aktivitet, till exempel att ligga stilla i sängen eller att vara helt stillasittande i rullstol. För individer som har mycket låg fysisk aktivitet, företrädesvis sängbundna, rekommenderas ett energiintag på 30 procent över det basala behovet. För individer med måttlig fysisk aktivitet gäller ett behov på 50 procent över det basala behovet. Det finns sjukdomar och sjukdomstillstånd som kan vara extra energikrävande. Exempelvis kronisk obstruktiv lungsjukdom som ofta leder till ett mycket energikrävande andningsarbete, Parkinsons sjukdom med darrningar och stela/spända muskler, dementa som är fysiskt aktiva och rör sig mycket samt stora operationer, sepsis och brännskador kan kräva extra energi. Det kan innebära ett behov som är upp till 80 procent över den basala omsättningen eller ännu mer. Det är dock mycket viktigt att göra en individuell bedömning så att inte mängden ordinerad energi blir för stor. Se beskrivningen av Refeeding syndrom. För kritiskt sjuka som inte har en stabil metabolism kan för stora mängder tillförd energi vara skadlig trots stora förluster. Vanligen rekommenderas inte mer än 15-20 kcal/kg kroppsvikt. I dessa sammanhang måste alltid behandlande läkare avgöra vilket energibehov som är lämpligt. Se beskrivningen av Refeeding syndrom. Man kan få ett ungefärligt värde på den vuxna personens behov av energi med hjälp av nedanstående tabell ur skriften Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg [2]. kJ/kg/dygn kcal/kg/dygn BMR (basalmetabolism) 85 20 BMR + 25 procent (sängbundna) 105 25 BMR + 50 procent (ej sängbundna) 126 30 BMR + 75-100 procent (återuppbyggnadskost) 147-168 35-40 Dessa värden korrigeras erfarenhetsmässigt om patienten är •mager (+10 procent) •18-30 år (+10 procent) •70 år (-10 procent) För varje grads temperaturförhöjning (+10 procent). Vid övervikt (BMI > 25) kan den kroppsvikt som motsvarar BMI = 25 användas, med tillägg av 25 procent av den överskjutande vikten. Näringsbehov Behovet av näringsämnen för vuxna förändras inte lika mycket med stigande ålder som behovet av energi. En äldre person har samma behov som tidigare av vitaminer och mineraler men ett mindre behov av energi. Matens näringstäthet, det vill säga näringsämne per energienhet, bör därför vara hög för äldre personer med liten aptit. Protein är inte i första hand en energikälla för kroppen. Proteinets roll handlar istället om att bidra till proteinsyntes i kroppen. Om en person inte kan täcka sitt energibehov med fett och kolhydrater utnyttjas protein i större utsträckning som energikälla eftersom kroppen då utnyttjar de egna förråden för energiförbrukning. Kroppens förmåga att syntetisera nytt protein försvåras också. Det betyder att exempelvis sjuka äldre har ett högre behov av protein. Proteinbehov En människas behov av protein avgörs av hennes hälsotillstånd. Rekommendationen för en frisk vuxen person anges i de Nordiska Näringsrekommendationerna [6] till mellan 10-20% protein av totala energiintaget för måltidsplannering rekommenderas 15 energi procent. I takt med ett minskat energiintag (under 8 MJ/dag) ska protein E% ökas därefter. Vid stress och skador ökar förluster av protein. Proteinbehovet kan därför vara högre vid sjukdom, vilket ställer ytterligare krav på matens näringstäthet. 20% av energiintaget eller 1,2-1,5 g per kg kroppsvikt och dygn rekommenderas. Rekommendationerna är baserade på tillförsel av proteiner med ett högt biologiskt värde (hög kvalitet) det vill säga de är enkla att absorbera och har ett högt innehåll av essentiella aminosyror. Behov av vitaminer, mineralämnen och spårelement Nedsatt aptit och negativ energibalans innebär också svårigheter att täcka behovet av vitaminer, mineralämnen och spårämnen, vilket kan motivera supplementering med kosttillskott. I den nya Nordiska Näringsrekommendationerna [6] har rekommenderad intagsnivå för vitamin D ökats för barn över två år och vuxna till 10 ug och personer över 75 år till 20 ug. Det är med enbart vanligt kostintag svårt att komma upp i dessa nivåer när aptiten sviktar och man inte exponeras för solljus. Det kan därför vara motiverat att ta vitamin D status och därefter ta ställning till specifik supplementering. Behov av fibrer Behovet av, respektive nyttan med, fibrer i samband med sjukdom beror på en rad olika faktorer och måste alltid avgöras individuellt utifrån diagnos, symtom och medicinering. Fiberrik kost har vanligen stor volym, vilket inverkar negativt på energitätheten. Behov av vätska En vuxen frisk människa har ett basbehov av vätska motsvarande cirka 30 ml/kg normal kroppsvikt och dygn, men variationen är stor. Man måste också alltid ta hänsyn till olika vätskeförluster som kräkningar och diarréer. Vid sjukdom kan behovet förändras. Det kan både öka och minska beroende på sjukdomstillståndet. I samband med vätskeretention är det viktigt att vara uppmärksam på intaget som eventuellt kan behöva begränsas. I samband med förstoppning kan det vara befogat att försöka stimulera till ökat intag. Läs mer i Vårdhandbokens texter om enteral nutrition och parenteral nutrition. Refeeding syndrom Vid svår undernäring är det högre risk för så kallat refeeding syndrom. Detta är ett livshotande överbelastningssyndrom som kan uppstå om undernärda personer ges mer näring än vad vävnaderna förmår metabolisera. Tecken på refeeding syndrom är stigande kroppstemperatur, snabbt ökande vikt på grund av vätskeretention, cirkulatoriska och respiratoriska förändringar, till exempel bröstsmärta, lungödem, takykardi, arytmier och hög andningsfrekvens. Elektrolytrubbningar bidrar till utvecklingen av tillståndet. Framförallt sjunker nivåerna av kalium, fosfat och magnesium i blodet, varför dessa bör kontrolleras något dygn efter behandlingens start. Risken för refeeding syndrom är störst vid intravenös energitillförsel. För att undvika detta bör man starta nutritionsbehandlingen försiktigt med 50-70% av de beräknade behoven (15-20 kcal/kg kroppsvikt) och öka dosen successivt under 3-5 dagar. Revideringsdatum:2015-01-28 Manusförfattare: Elisabet Rothenberg, leg dietist, biträdande professor, Högskolan Kristianstad Faktagranskare: Ann Ödlund Olin, leg sjuksköterska, med dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, enheten för Omvårdnadskvalitet, Karolinska universitetssjukhuset

  • 6.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Komplikationer [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 7.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Läkemedelstillförsel [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 8.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Målsättning för nutritionsbehandling [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Målsättning för nutritionsbehandling [Nutrition] Patientrelaterade mål 1.Alla patienter ska ha en näringstillförsel som är anpassad till individens sjukdomstillstånd och behov. 2.Alla patienter ska få den hjälp och det stöd de behöver för att äta eller på annat sätt täcka sitt energi- och näringsbehov. 3.Patientens värderingar, rätt till självbestämmande och behov av delaktighet ska respekteras i all nutritionsbehandling. Verksamhetsrelaterade mål 1.Nutritionsbehandling ska betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och vård. 2.Det ska finnas en av verksamhetschefen fastställd ansvarsfördelning mellan professioner för nutritionsvårdsprocessen. 3.Det ska finnas personal med adekvat nutritionskompetens på eller knuten till vårdenheten. 4.Riskidentifiering och riskbedömning ska göras för att identifiera patienter som är undernärda eller riskerar att utveckla undernäring. 5.Alla vårdenheter ska ha rutiner för bedömning av näringstillstånd, utredning, behandling, uppföljning, dokumentation och informationsöverföring. 6.Nutritionsbehandling och ätstödjande åtgärder ska dokumenteras i vårdplan och följas upp. 7.Information om patientens näringstillstånd, behov, aktuell nutritionsordination, ätstödjande åtgärder och målsättning med nutritionsbehandlingen ska överföras till den vårdgivare som övertar vården.

  • 9.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL).
    Nutrition - Behandling/vårdplan2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Behandling/vårdplan [Nutrition] God vård innebär att individen får en god och säker vård utifrån sina behov och den aktuella situationen. Patienten ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Matvanor och preferenser kring mat och måltid är djupt förankrade i social och kulturell kontext och integrerade i personligheten, vilket motiverar ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Läs mer i Vårdhandbokens texter om Personcentrarad vård. Överenskommelse sluts mellan vården och patienten som förväntas vara aktiv i planering och genomförande av den egna vården. Det är viktigt att all personal är lyhörd för patientens individuella behov och önskemål. Förutsättningen för ett gott resultat är att patienten accepterar de förebyggande och behandlade åtgärderna. [1] En vårdplan ska upprättas, i samråd med patient och eventuellt närstående. Vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, och tillgodose dennes behov av kontinuitet och säkerhet. Vårdplanen ska dokumenteras i patientens journal, med uppgifter om omvårdnadsdiagnos, nutritionsdiagnos, ordinerad behandling/åtgärd, mål för behandling/åtgärd samt hur och när dessa ska följas upp och utvärderas. Det är viktigt att risker och åtgärder för att förhindra och för att behandla undernäring förklaras och diskuteras i dialog med patienten och närstående. [1] Nutritionsterapi Nutritionsterapi utgör ett samlingsbegrepp för de olika terapiformer som står till buds för nutritionsbehandling. Olika terapiformer för nutritionsbehandling (Socialstyrelsen. Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring) A-kost Indikationen för A-kost är att aptit eller förmåga till fysisk aktivitet påverkas av sjukdomen, och att det föreligger risk att utveckla undernäring på grund av sjukdomens påverkan på aptit och/eller näringsbehov [1,4,5]. Kosten är avsedd för patienter med måttlig eller ringa fysisk aktivitet och/eller ökat näringsbehov. Den är grundkosten för de flesta sjuka. Energiinnehållet ska motsvara det beräknade energibehovet. En relativt hög energiprocent fett ökar energitätheten. Det gör det möjligt att öka energin i en mindre mängd mat. Det är lika viktigt att det är nyttigt fett, som i rekommendationerna för friska personer. Kravet på ökad näringstäthet gäller framför allt protein. Energi- och proteinrik kost Indikationen för energi- och proteinrik kost är nedsatt aptit. För att täcka behoven måste portionerna då vara små men samtidigt innehålla framförallt mycket energi och protein [1,4,5]. Kosten bygger på energitäta livsmedel som matfett, grädde och socker som ger mycket energi per viktsenhet, men lite av fiberrika livsmedel som bidrar förhållandevis lite till energiintaget men mycket till att öka portionernas storlek. Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat, se nutritionsstöd. Målsättningen är att en portion med cirka halva volymen, jämfört med normal portion, ska ge den planerade mängden energi och näring. Konsistensanpassad kost Matens konsistens varierar normalt från dag till dag beroende på vilken maträtt som serveras. Dagar när mjuka maträtter serveras, till exempel puddingar och gratänger, kan även de som annars behöver konsistensanpassad kost äta den mat som serveras den dagen. Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera hur personens ätande fungerar. Målet är att ingen ska få konsistensanpassad kost längre än den behöver det. Det finns sex olika konsistenser: Hel och delad Hel och delad innebär mat med normal konsistens som vid behov delas på tallriken. Exempel på maträtter är helt eller delat kött, hel fisk, färs eller korvrätter, grönsaker, potatis, sås och dryck. Personer som lider av muntorrhet kan behöva mycket sås till maten för att kunna svälja lättare. Grov paté Grov patékonsistens är lämplig vid lättare ätsvårigheter, motoriska problem och orkeslöshet. Den karaktäriseras av en luftig, mjuk och grovkorning konsistens, till exempel som saftig köttfärslimpa. Den ska vara lätt att dela och äta med gaffel. Exempel på maträtter med denna konsistens är grov köttpaté eller hel kokt fisk, grov grönsakspaté eller välkokta grönsaker, hel eller pressad potatis och sås. Timbal Timbalkonsistens är lämplig vid uttalade tugg- och sväljsvårigheter. Den kräver ingen grundligare bearbetning i munnen men håller ihop, vilket underlättar vid störd tung- och munmotorik. Den kan fungera för dem som hamstrar mat i kinderna eller äter långsamt. Konsistensen karaktäriseras av att vara mjuk, slät, kort (lätt att dela i munnen) och sammanhållen av typ omelett, och maten kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kött- eller fisktimbal, grönsakstimbal eller -puré, potatismos eller pressad potatis och sås. Det underlättar ofta att äta om maten serveras med mycket sås. För att inga småpartiklar från maten ska kunna fastna i lungorna lagas timbalkonsistensen av finpasserade puréer. Då blir konsistensen jämn och det finns inga småbitar i maten. Timbalkonsistens har måttlig grad av tuggmotstånd och homogen konsistens samt är mer porös än grov paté. Gelé Gelékonsistens lämpar sig vid allvarliga sväljsvårigheter, en trögutlöst sväljreflex och skadad eller känslig munhåla. För en del personer med grava tugg- och sväljproblem, där enteral nutrition står för huvuddelen av personens energi- och näringsintag, kan små portioner av gelékonsistens vara ett värdefullt komplement genom att ge personen möjlighet till en smakupplevelse och till att dela gemenskapen vid måltiden. Kosten karaktäriseras av mjuk och hal konsistens så att den är lätt att äta även vid uttalade sväljproblem. Mat med gelékonsistens kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kall kött- eller fiskgelé, grönsakspuré eller kall grönsaksgelé, potatismos och tjockflytande sås. Bra exempel är gräddfils-, hollandaise- och vaniljsåskonsistens. Det är ofta lättare att äta med mycket sås till maten. Gelé tillagas av finpasserade puréer och gelatin. Därför är gelékonsistens dallrig och homogen. Den smälter i munnen, till skillnad från grov paté och timbal. Det är extra viktigt att iaktta goda hygienrutiner vid tillagning av gelékost eftersom den serveras kall. Flytande Flytande konsistens är lämplig vid förträngningar eller skador i svalg och matstrupe. Konsistensen karaktäriseras av att vara slät och rinnande, som tomatsoppa. Exempel på maträtter är släta, berikade kött-, fisk- eller grönsakssoppor, både varma och kalla. Flytande konsistens är mindre krämig än tjockflytande. Tjockflytande Vid sväljsvårigheter kan tjockflytande konsistens upplevas som lättare att svälja än tunnflytande. Den kan vara lättare att hantera i munnen och att få ner i matstrupen. Tjockflytande konsistens och gelékonsistens har visat sig fungera bra vid förlamning i svalget (svalgpares) i samband med stroke. Konsistensen är slät och trögflytande, ungefär som gräddfil. Den droppar från skeden, men kan inte ätas med gaffel. Exempel på maträtter är berikad, tjockflytande kött-, fisk- eller grönsakssoppa. Konsistensen ska vara helt slät så att inga småbitar finns i soppan. Förtjockningsmedel För personer med sväljsvårigheter (dysfagi) behöver man ofta tillsätta förtjockningsmedel i tunnflytande dryck. viktigt.gif Tänk på att matens volym kan öka när konsistensen förändras. Dietist bör vara involverad vid ordination av konsistensanpassad kost för ställningstagande till kostens utformning samt för information till patienter, personal och närstående om till exempel tillagningsmetoder och om hur och av vilka livsmedel maten ska sättas samman för att förhindra risk för energi- och näringsbrist. Specialkost Specialkost definieras som mat vid specifika sjukdomstillstånd. Fettreducerad kost, glutenfri kost, laktosreducerad kost och proteinreducerad kost är exempel på specialkoster. För komplett beskrivning hänvisas till Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring [1]. Individuellt anpassad kost Individuell anpassning av kosten, tidigare kallad avvikelsekost, motiveras av olika skäl, till exempel medicinsk diagnos, biverkningar av en medicinsk behandling, trosuppfattning och personliga preferenser. Det finns inte ett lika starkt vetenskapligt underlag för individuellt anpassad kost som för specialkost. Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma kosten så att den bidrar till symtomlindring, ökat välbefinnande och bidrar till tillfrisknande. En förutsättning för optimal individuell anpassning är att patient eller närstående, eller de tillsammans, medverkar i utformningen [1]. Kosttillägg Kosttillägg definieras som ett komplement till vanlig kost när den inte räcker för att tillfredsställa en persons behov av energi och näringsämnen. Det finns olika former: pulver som man löser i vatten, tillägg i puddingkonsistens och olika energimoduler. Den vanligaste formen är näringsdrycker, det vill säga flytande kosttillägg. Alla kosttillägg ingår i livsmedel för särskilda näringsändamål. Förutom energi innehåller de även protein, fett och kolhydrater samt vitaminer och mineraler i varierande mängder. Näringsdrycker •Kompletta - till exempel sondnäring och näringsdrycker (inte klara). •Kompletta, sjukdomsspecifika - till exempel produkter med minskat proteininnehåll. Kompletta, sjukdomsspecifika näringsdrycker har en särskilt sammansättning för att passa behoven vid specifika tillstånd. Tyvärr baseras den speciella sammansättningen ofta på ett tunt vetenskapligt underlag. •Icke kompletta näringsdrycker - till exempel klar näringsdryck och energiberikningspulver. Klara näringsdrycker är inte kompletta med avseende på näringsinnehållet. De innehåller mer energi än saft och mjölk, och proteininnehåll i nivå med just mjölk. De klara näringsdryckerna fungerar som måltidsdryck och ersättning för saft. Det går också att göra egna näringsdrycker av milkshake-typ. Nackdelen är kort hållbarhet och att näringsinnehållet inte är standardiserat. Ordination av näringsdryck ska alltid dokumenteras med avseende på indikationer för vald näringsdryck, samt hur denna ska administreras med avseende på typ, tid och mängd. Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat. Preparaten är balanserade och innehåller protein, fett, kolhydrater samt vitaminer och mineraler, berikningspulver med ett högt proteininnehåll eller berikningspulver som enbart innehåller kolhydrater så kallat ”energipulver”. Kolhydratberikning förekommer även i koncentrerad flytande form för berikning av drycker. Fettberikning finns i form av en flytande fettemulsion. Dietist bör vara involverad i ordination av nutritionsterapi. Läs mer om enteral och parenteral nutrition i Vårdhandbokens texter. Måltidsfördelning För personer med nedsatt aptit är det viktigt att maten fördelas på flera måltider under dygnet, till exempel i tre huvudmål och två till tre mellanmål. Det är viktigt att mellanmålen utformas efter patientens preferenser och om möjligt också har ett högt energi- och proteininnehåll. Fördelning över dagen har betydelse för energi- och näringsintaget. Tiden mellan den sista måltiden på kvällen och nästa dags första måltid – nattfastan - bör inte överstiga elva timmar. Måltidsfördelningen måste individanpassas så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tid bör få denna möjlighet. Matmiljö och atmosfär Att äta och dricka innebär inte enbart att tillgodose ett grundläggande energi- och näringsbehov. Situationen runt ätandet bör också medföra något positivt och utgöra ett behagligt avbrott under dagen. Att servera mat är en betydelsefull omvårdnadsuppgift. Måltidsupplevelsen kan påverkas av hur maten är upplagd och serveras samt av bemötandet vid serveringen. En viktig förutsättning för en god måltidssituation är att vårdpersonalen visar empati och att det råder tillit och förtroende mellan patient och personal. Vid serveringen är det viktigt att individuella omvårdnadsproblem och önskemål är kända och för god patientsäkerhet att också patientens medicinska och nutritionella problem är kända. Att känna sig ren och fräsch och att ha haft möjlighet att tvätta och/eller desinfektera händerna före måltiden har betydelse för aptiten. Handdesinfektionsmedel som finns i vårdrum eller "matsal/dagrum" används, eventuellt på torkpapper eller separat handdesinfektionsservett. Det är viktigt för att förhindra spridning av infektioner. Ett vädrat rum och vänligt bemötande bidrar också till en positiv upplevelse av måltiden. Uppläggning och servering av mat och dryck ska göras på ett för ögat tilltalande sätt. Det är viktigt att alltid berätta vad det är som serveras. Om synnedsättning föreligger är detta extra viktigt. Den som serverar maten måste berätta vad som ligger på tallriken och var. Använd angivelser enligt klockan för att beskriva var på tallriken de olika livsmedlen finns. Det är också viktigt att anpassa portionsstorleken efter den som ska äta. För stora portioner kan upplevas som oaptitliga, speciellt av människor med nedsatt aptit. Läs mer i texten om att underlätta ätandet. Matvanor varierar med nationell och etnisk bakgrund, religion, och personliga preferenser. Matens betydelse, hur den ska tillagas och när man äter skiljer sig åt mellan kulturer. Inställning mellan olika individer från samma kultur varierar. En del bryr sig inte om traditioner, medan för andra är religion och kultur för en viktig del i identiteten. Det är därför angeläget att visa respekt och ta reda på vilka önskemål som finns relaterade till mat och måltider. Livsmedelshygien För hantering av livsmedel och så vidare, se Vårdhandbokens texter om Livsmedelshygien. Revideringsdatum:2015-01-28 Manusförfattare: Elisabet Rothenberg, leg dietist, biträdande professor, Högskolan Kristianstad Faktagranskare: Ann Ödlund Olin, leg sjuksköterska, med dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, enheten för Omvårdnadskvalitet, Karolinska universitetssjukhuset

  • 10.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Nutrition - en vårdprocess [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    För att identifiera, bedöma, diagnostisera och behandla nutritionsproblem krävs en strukturerad process som följer samma struktur som en vårdprocess [2]. Riskidentifiering och riskbedömning Alla patienter ska riskbedömas. Detta ska göras inom ett dygn efter inskrivningen genom en samlad bedömning av olika data. Fråga patienten, dennes närstående eller tidigare vårdenhet om: 1.Har du gått ned i vikt? – Ofrivillig viktförlust oavsett tidsförlopp och omfattning. 2.Kan du äta som vanligt? – Ätsvårigheter, till exempel aptitlöshet, tugg- och sväljningsproblem och motoriska funktionsnedsättningar. 3.Mät längd och vikt och räkna ut Body Mass Index. BMI=vikt i kg/längd x längd i m2. Patienter under 70 år är underviktiga om BMI är mindre än 20. Patienter över 70 år är underviktiga om BMI är mindre än 22. Risk för undernäring föreligger om patienten har en eller flera av dessa riskfaktorer. Det är viktigt att påpeka att dessa faktorer bara kan identifiera risken för undernäring. Ett lågt BMI utan viktförlust och ätsvårigheter behöver inte betyda ett behandlingskrävande nutritionsproblem. Det finns olika formulär för att identifiera och bedöma risken för undernäring, till exempel NRS-2002 (Nutritional Risk Screening – 2002) eller MUST (Malnutrition Universal Screening Test). De lämpar sig för akutsjukvård. MNA (Mini Nutritional Assessment) och MNA-SF (Mini Nutritional Assessment-Short Form) är anpassat för äldre individer, det vill säga 65 år och äldre. Varje verksamhet kan själv bestämma om man vill använda något av instrumenten. Förutsättningen är att det innehåller en sammanvägd bedömning av viktförlust, ätsvårigheter och BMI. 

  • 11.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Tillbehör [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 12.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Tillförsel av sondnäring [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
  • 13.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Uppföljning, utvärdering [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Behandlingen ska bedömas, dokumenteras och utvärderas kontinuerligt under vårdtillfället. Patienten och närstående ska vara delaktiga i vården. I dialog med patienten och dennes närstående förklaras och diskuteras risker och åtgärder för att förhindra uppkomsten av och för att behandla undernäring. Matvanor och preferenser kring mat och måltid är djupt förankrade i social och kulturell kontext och integrerade i personligheten, vilket motiverar ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Läs mer i Vårdhandbokens texter om Personcentrarad vård. Det är viktigt att all personal är lyhörd för varje patients individuella behov och önskemål och att denne medverkar i de aktuella åtgärderna. Förutsättningen för ett gott resultat är att patienten accepterar de förebyggande och behandlade åtgärderna. Övervakning, uppföljning och utvärdering Vikt och energibehov Vikt bör följas kontinuerligt. Inom slutenvården bör detta ske minst en gång per vecka. Förändringar ska dokumenteras. Mat- och vätskeregistrering Peroralt energi- och vätskeintag bör kontinuerligt utvärderas med hjälp av mat- och vätskeregistering. Den absolut enklaste metoden är att med ögonmått uppskatta hur mycket som ätits upp vid respektive måltid. Avvikelser i kostintaget bör dokumenteras och dess bakomliggande orsaker identifieras för att därefter kunna vidta åtgärder. Det finns också blanketter för registrering som innebär att man kryssar i hel, halv eller fjärdedels portion. Denna form av registrering ger ett grovt mått på energiintaget, men ingen värdering av vilka beståndsdelar i måltiden som ätits upp eller lämnats. Fanns problem med exempelvis konsistens eller smak? En mer noggrann bedömning av dagligt intag erhålls genom att all mat och dryck under ett antal dagar kvantifieras och registreras för att energi- och näringsvärdesberäknas. För bearbetningen krävs att varje enskild komponent i måltiden som ätits eller druckits upp registreras och kvantifieras. Information om energi- och proteininnehåll i aktuella maträtter kan erhållas från köket/matproducenten. Metoden är arbetskrävande men kan ge en god bild av energiintag och intag av övriga näringsämnen. Resultatet sätts i relation till beräknat energi- och näringsbehov. Dietist bör vara involverad för att registreringen ska kunna genomföras och analyseras på rätt sätt. Om enteral- eller parenteral nutrition är ordinerad bör intaget följas dagligen och om dessa nutritionsformer används i kombination med peroralt intag måste det totala intaget av energi, näring och vätska räknas ihop dagligen. Följsamhet till och acceptans av ordinerad nutritionsbehandling bör följas kontinuerligt. Om beslutade åtgärder inte ger önskat resultat måste de omprövas och ställning tas till nya. Dietist bör vara involverad. Informationsöverföring Vårdtillfället måste också sammanfattas och kommuniceras när det gäller nutrition Informationen ska överföras till nästa vårdgivare i patientens omvårdnads- och medicinska epikris (nutritionsepikris skrivs av dietist). Nutritionsbehandling måste i de flesta fall fortsätta under lång tid varför huvuddelen ofta sker utanför sjukhus. Korrekt informationsöverföring är därför viktigt. Den ska innehålla uppgifter om patientens näringstillstånd, behov, aktuell nutritionsordination, ätstödjande åtgärder och målsättning med behandlingen. Epikrisen bör innehålla: 1.Sammanfattning av: •ät-/nutritionsproblem och viktutveckling under vårdtiden. 2.Aktuell: •nutritionsbedömning inklusive vikt och BMI vid utskrivning •nutritionsordination •beskrivning av individens behov av ätstödjande åtgärder •målsättning med nutritionsbehandlingen •eventuell skötselinstruktion av sond/gastrostomi eller venkateter/subkutan venport. 3.Information om remissinstans/kontaktperson vid problem Dietist ansvarar för ordination och förskrivning av livsmedel för särskilda näringsändamål (SÄR-NÄR) till dem som skrivs ut till ordinärt boende. Kvalitetssäkring Kvalitetskontroll och rapportering av avvikelser ska vara en integrerad del i nutritionsvården. Sjukhusets enheter ska ha rutiner för att kunna mäta och styra kvaliteten i nutritionsomhändertagandet. Exempel på kvalitetsindikatorer: Struktur Enheter vid sjukhuset har en nutritionsgrupp/team eller nutritionsansvarig. Enheter har rutiner för nutritionsbedömning. Process Andel patienter som är nutritionsbedömda. Andel patienter med risk för undernäring där vårdplan har upprättats. Andel patienter med risk för undernäring som följs upp enligt riktlinjer. Resultat Andel patienter med risk för undernäring som får sitt energi- och vätskebehov täckt under vårdtiden. Andel patienter med risk för undernäring som bibehåller eller ökar sin vikt under vårdtiden. Exempel på förebyggande arbetssätt: Senior alert är ett kvalitetsregister som är tillgängligt via webben där varje person, 65 år eller äldre, registreras med riskbedömning, vidtagna åtgärder och resultat inom områdena fall, undernäring, trycksår och munhälsa. Med hjälp av Senior alert vill kommuner och landsting utveckla nya förebyggande arbetssätt som ökar möjligheten till bästa möjliga vård och omsorg oavsett vem som tillhandahåller den.

  • 14.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Utredning [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Utredning [Nutrition] Om hälso- och sjukvården identifierar att patienten löper risk för undernäring eller konstaterar att patienten är i ett undernäringstillstånd gör man en utredning för att fastställa bakgrund, art och grad av det aktuella nutritionsproblemet. En eventuell sjukdoms förväntade påverkan på näringstillståndet måste vägas in i bedömningen. Utredningen ger underlag för att planera och besluta om nutritionsbehandling och ätstödjande åtgärder. Utredningen kan exempelvis omfatta följande: •Bakomliggande sjukdom kan till exempel vara organsjukdom, cancersjukdom, depression, demenssjukdom, diabetes eller smärttillstånd. Det är särskilt viktigt att ta ställning till om det finns en oupptäckt sjukdom, till exempel cancer, bakom nutritionsproblemet. •Mag-tarmrelaterade besvär. Gasbesvär, diarré, magsmärta, förstoppning. •Medicinsk behandling. Nyligen genomgången kirurgi, strålbehandling eller cytostatika som påverkar näringsintag, energiomsättning eller metabolism. •Läkemedelsbehandling kan orsaka till exempel illamående, muntorrhet eller förstoppning. •Ökat energibehov kan bero på hög fysisk aktivitet, till exempel som vandrande vid demens, hög muskeltonus eller ökat andningsarbete (till exempel vid KOL). •Dålig mun- och tandstatus. Tuggsvårigheter. •Svårigheter att svälja. Patienten kan få svårigheter att svälja till exempel vid stroke, Mb Parkinson, MS, ALS och andra neurologiska tillstånd och vid sjukdomar i svalg och matstrupe. •Funktionella svårigheter att äta som kan bero på motoriska handikapp som till exempel halvsidig förlamning efter stroke. •Kulturella, etniska och sociala faktorer exempelvis trosuppfattning, sorg eller byte av boende. •Multipel födoämnesallergi eller födoämnesöverkänslighet. För att få en helhetsbild av patientens nutritionsproblem kan man också behöva göra •en analys av matintag med hjälp av mat- och vätskeregistrering •måltidsobservationer •en näringsvärdesberäkning •en beräkning av energiomsättning och kroppssammansättning. Blodprov S-albumin sjunker som ett resultat av undernäring eller inflammation. Värdering av S-albumin bör därför alltid ske med beaktande av eventuell inflammation, se CRP nedan. CRP (C-reaktivt protein) är en inflammationsmarkör och bör alltid uppmärksammas vid bedömning av nutritionsstatus för att få en uppfattning om graden av katabolism (kroppsnedbrytande reaktioner). Diagnosen undernäring definieras som "Tillstånd där brist på energi, protein eller andra näringsämnen har orsakat mätbara och ogynnsamma förändringar i kroppens sammansättning, funktion eller av en persons sjukdomsförlopp" [1] Mun- och tandstatus Riskbedömning kan lämpligen ske med hjälp av Revised Oral Assessment Guide (ROAG) som används för alla över 65 år i registret Senior alert och för alla med stor påverkan på allmäntillstånd eller funktionsnivå. Bedömningen bör ske inom ett dygn efter inskrivning. Diagnoskriterier för tillståndet undernäring Patienten ha en viktförlust på mer än 10 procent av sin habituella vikt. Patienten ska också ha något av följande symtom [1]: •Body mass index (BMI) <19 kg/m2 om <70 år, <21 kg/m2 om >70 år •Fettfrimasseindex (FFMI) <15 kg/m2 (kv), <17 kg/m2 (män) •Fettmasseindex (FMI) <4 kg/m2 (kv), <2 kg/m2 (män) •Gånghastighet <1 m/s •Nedsatt handgreppsstyrka (mätt med validerat instrument och relaterat till relevant ung referenspopulation) Sjuksköterskor använder omvårdnadsdiagnoser inom nutritionsområdet, till exempel Risk för undernäring relaterat till aptitlöshet och Risk för undernäring relaterat till ofrivillig viktförlust. Inom NANDA (North American Nursing Diagnosis Association International) pågår ett utvecklingsarbete om diagnoser inom nutritionsområdet. Dietister ställer nutritionsdiagnos på det problem som ska bli föremål för nutritionsåtgärder. Ett utvecklingsarbete pågår att införa nutritionsdiagnoser enligt American Dietetic Association (ADA). En nutritionsrelaterad medicinsk diagnos kan också ställas med utgångspunkt från ICD-10. Exempel på en nutritionsvårdprocess (Socialstyrelsen. Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring)

  • 15.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Ätstödjande åtgärder - att underlätta ätandet [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Det kan finnas många olika skäl som motiverar ordination av ätstödjande åtgärder [1,7] som syftar till att underlätta och stödja ätande för optimalt intag av energi- och näringsämnen, värdighet och livskvalitet. Den som ska mata måste tvätta och desinfektera händerna före matningen. Exempel på ätstödjande åtgärder: •Anpassad sittställning. •Hjälp att lägga upp mat på tallriken. •Hjälp att hälla upp dryck. •Hjälp att skära upp/dela maten på tallriken. •Guidning för att äta själv. •Verbal instruktion/uppmuntran. •Matning. •Åtgärder för att skapa lugn/avskildhet. •Äthjälpmedel. •Skapa gemenskap. En avvägning i det individuella fallet måste alltid göras om vilken typ och hur mycket stöd som behövs. Detta måste ske med lyhördhet och respekt för individens autonomi och värdighet. Om man drabbats av till exempel stroke eller Parkinsons sjukdom kan man uppleva det svårt att äta tillsammans med andra människor och istället föredra avskildhet under måltiden. För en del patienter kan matning vara motiverat. Indikationen kan vara motorisk eller kognitiv dysfunktion, men också muskelsvaghet och orkeslöshet. Matningshastigheten måste alltid anpassas individuellt. Om matningstakten är långsam kan maten behöva värmas under matningens gång. Maten får inte heller vara för het. Om matningstiden blir orimligt lång är det viktigt att överväga andra åtgärder såsom energiberikning av maten för att kunna minska portionsstorleken, konsistensanpassning för att underlätta tuggning och sväljning eller att ge enteral nutrition som stöd. Rådgör med en dietist. viktigt.gif Tänk på att temperaturen kan bli ojämn på mat värmd i mikrovågsugn. Vid matning Den som ska mata måste tvätta händerna före matningen och inte ha rökt. Det är viktigt att själv sitta i en ergonomiskt riktig ställning för att orka med och för att få ögonkontakt med den som ska matas. Det kan många gånger vara en fördel att i stället för att mata, hjälpa till att föra handen till munnen på den som skall äta. Patienten kan också behöva hjälp att aktivera sväljningen genom att uppmanas svälja. Det är oerhört viktigt att vara professionell och inte blanda in sina egna preferenser. Mat till sjuka utgör en del av behandlingen. Den som serverar eller matar måste därför förhålla sig neutral till det som serveras och inte låta sin egen uppfattning överföras på den som ska äta. Det riskerar att påverka situationen negativt. Tvärtom är det viktigt att istället försöka uppmuntra och stötta den som ska äta till ett så bra intag som möjligt. Den som blir matad känner också om personalen är jäktad eller stressad. Därför bör raster förläggas så att de inte blir en källa till stress vid matningen. Det är också viktigt att se till att den som blir matad inte har mat i munnen innan man ger nästa tugga för att undvika felsväljning. Uppmana honom eller henne att känna efter med tungan om munnen är tom eller inte. •Ge lämplig tuggstorlek. •Mata i lagom takt. •Berätta vad som händer. •Undvik samtal under måltiden för att främja koncentrationen och minska risken för aspiration. •Bra sittställning. En bra sittställning är viktig. Att halvsitta i sängen under måltiden är inte att rekommendera. Risken för felsväljning ökar om man inte sitter bra. Muskler kan spännas ojämnt och kan leda till låsningar i käkar och tunga på grund av tonusökningen om sittställningen är felaktig. Sjukgymnast arbetsterapeut kan vara behjälpliga när det gäller träning av bålstabilitet, för att finna en bra sittställning eller sittplats. Ett sitthjälpmedel som även armarna kan vila på ger det stöd som behövs för patienter med nedsatt balans. Fler sätt att underlätta ätandet Det finns olika typer av äthjälpmedel som kan underlätta ätandet. Ansvarig för ordination är i första hand arbetsterapeut. •Patienter som har svårt med figur- eller bakgrundskontraster, det vill säga att se vad som är på tallriken, kan bli hjälpta av en stark färg på porslinet och av att de olika komponenterna på tallriken inte blandas ihop. •Den som har svårt att avgöra storleken på tuggan kan behöva äta med en liten sked för att undvika att få för mycket mat i munnen på en gång. •Undvik bestick i metall för patienter med bitreflexer (till exempel vissa personer med stroke och gravt dementa personer) eftersom de kan skada sina tänder. Ett optimalt energi- och näringsintag kan också främjas genom lindring av problem som finns i samband med ätande, exempelvis kan smärtlindring vara motiverad i samband med måltid. För att lindra smärta i mun och/eller svalg kan man också låta patienten suga på en isbit innan han eller hon äter eller dricker. Vid uttalade munhälsoproblem kan tandläkare och tandhygienist vara behjälpliga, och logoped vid sväljproblem (dysfagi). Efter måltid Kontrollera att det inte finns någon mat kvar i munnen som kan orsaka problem efter avslutad måltid. Utför munvård om det behövs. Dokumentera patientens mat- och vätskeintag om det är ordinerat. Läs om enteral nutrition och parenteral nutrition i Vårdhandbokens texter.

  • 16.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Översikt [Nutrition]2015Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Översikt [Nutrition] Denna text utgår från "Näring för god vård och omsorg en vägledning för att förebygga och behandla undernäring" [1] från Socialstyrelsen samt "Nationell satsning för ökad patientsäkerhet. Undernäring åtgärder för att förebygga" [2] från Sveriges Kommuner och Landsting. Den senare kan ses som en kortversion av vägledningen. Ett gott näringstillstånd är en förutsättning för att undvika sjukdom och återvinna hälsa. Alla har rätt att få en adekvat, till individen och dennes (sjukdoms-) tillstånd anpassad näringstillförsel. Att få sitt energi- och näringsbehov tillgodosett är därmed en självklar mänsklig rättighet [1,2]. Sjukdom och där till kopplad medicinsk behandling kan dock försvåra eller omöjliggöra för den enskilde att täcka detta behov utan hjälp, samtidigt som sjukdomen i sig kan förändra behoven. Sociala, psykologiska och kulturella faktorer påverkar också förutsättningarna för ett optimalt energi- och näringsintag. Mat, måltid och ätande rymmer dessutom många andra dimensioner. Sjukdomsrelaterad undernäring utvecklas när förbrukningen av energi och/eller näringsämnen under en tillräckligt lång period överskrider intaget [2,3]. Den därpå följande utarmningen av kroppsfett och muskler tar sig olika uttryck beroende på om sjukdomsprocessen medför en inflammatorisk reaktion eller inte. Problemet är vanligt. I svenska studier har förekomsten uppskattats till 28 procent och bland kroniskt sjuka äldre är prevalensen ännu högre [1,2]. Tillståndet medför förluster i livskvalitet, lidande och en ökad risk för sjuklighet och död. Den sjuka individens nutrition måste därför betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och underkastas samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning/dokumentation [1,2]. Det krävs ett strukturerat nutritionsomhändertagande - nutritionvårdsprocessen - för effektiv och säker behandling, även en tydlig ansvarsfördelning mellan olika yrkesgrupper och ett standardiserat tvärprofessionellt språk för effektiv och säker kommunikation. Vision Alla patienter ska erbjudas en god och säker nutritionsvård. 

  • 17.
    Rothenberg, Elisabet
    Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Food and Meals in Everyday Life (MEAL). Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö, Avdelningen för Humanvetenskap.
    Översikt [Nutrition, enteral]2013Annet (Annet vitenskapelig)
1 - 17 of 17
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf