A supportive relationship between teachers and students has been shown to have positive effects on students’ performance and social development. Preservice teachers’ relational competence is, however, an unexplored area. The purpose of this study is to contribute to educational research about relational competence in teacher education by introducing a Swedish project which focuses on interpersonal aspects. The study has three parts. In the theoretical part, a conceptualization of teachers’ relational competence using Thomas Scheff’s theory of interpersonal relationships is outlined. In the empirical (pilot) part, a methodology for prompting preservice teachers’ analyses of teacher–student relationships is described, as well as a thematic analysis of their responses. The theoretical conceptualization is then used together with the empirical data in the third part, in order to identify development needs of preservice teachers in terms of relational competence. According to the conceptualization, relational competence includes three sub-concepts: communicative, differentiation, and socio-emotional competence. From the analysis of preservice students’ texts, the article identifies development needs in relation to the three sub-concepts. The concluding discussion focuses on lessons learned from the study regarding how to promote teacher students’ relational competence.
A compelling body of international research demonstrates that a positive, supportive teacher-student relationship is essential for students’ development, especially for at-risk students. In this article, the educator’s ability to build such relationships is discussed in terms of ‘relational competence’. Special educators’ relational competence is a largely unexplored topic. This article contributes by reporting on an interview study with 21 experienced special educators. The study focuses on the educators’ perceptions of their relationships and relational competence. Two research questions (RQs) are explored: (1) What is the role of social relationships in (successful) work as a special educator? and (2) How is the relational competence of special educators realised in practice? The results are presented in themes and subthemes, and are supported by significant quotes. Regarding RQ 1, the study shows that the informants perceive positive social relationships as fundamental in their work and relational competence as particularly important in their profession. The results for RQ 2 show that relational competence is realised by an accepting attitude in the ‘here and now’; by finding a personal connection to the student; and by building trusting relationships over a longer period of time. Comments on implications for special education teacher preparation are provided.
Research demonstrates that the teacher-student relationship is essential for students with special educational needs. This article investigates how pre-service special educators (n = 74) perceive teachers’ relational competence, as manifested in their relations with students exhibiting behavioral difficulties. The data comprises educators’ written analyses of teacher-student interactions simulated through digital video, both before and after being provided with explicit criteria on teachers’ relational competence. The findings reveal a change in the educators’ perceptions as they shift from a focus on teaching strategies and the learning environment toward an awareness of teacher-student interaction, and from the teacher’s management of problematic student behavior toward an acknowledgment of the communicative and socio-emotional challenges in contexts involving students with different needs.
Formative feedback has the potential to support student learning and performance. However, teachers sometimes have difficulties realizing their intentions with formative feedback when responding to students’ questions or solutions. If the actual response provided does not agree with the teacher’s intentions, the formative potential may be diminished or lost. The purpose of this study is therefore to investigate whether teachers themselves are able to identify the correspondence between their stated intentions and their actual response to students. Four teachers participated in the study by responding to the mathematical reasoning performed by twelve students in grades 4-5 (the feedback situations were recorded) and then taking part in stimulated-recall interviews. The results show that the teachers were able to identify certain instances of correspondence, and/or differences, between their intentions and how they acted in the feedback situations. The differences identified by the teachers were justified based on the teachers’ individual beliefs – for instance, the belief that some mathematical methods belong to certain grade levels and should not be taught in advance – or on concerns about how the students would react.
Att bedöma och sätta betyg är en av lärarens viktigaste och svåraste uppgifter och i det arbetet uppstår frågor. Författarna diskuterar dessa utifrån tio konkreta utmaningar i lärarens bedömningsvardag. Exempel på detta är hur man kan samla in ett allsidigt bedömningsunderlag, ge effektiv återkoppling, använda själv- och kamratbedömning och ta ställning i frågor om digitalt dokumentationsstöd.
Boken belyser hur samverkan mellan praktisk erfarenhet, skolans styrdokument och aktuell forskning kan stärka professionen. Ambitionen är också att visa det som inte låter sig fångas i entydiga riktlinjer från myndigheter eller i forskning. Den enskilda läraren har, trots allt, ett stort handlingsutrymme i sin yrkesutövning.
Att bedöma och sätta betyg. Tio utmaningar i lärarens vardag riktar sig både till lärarstuderande och verksamma lärare inom grund- och gymnasieskola. Boken kan användas som diskussions- och reflektionsunderlag och i arbete med bedömning och betygssättning.
The purpose of this study was to investigate how preservice teachers’ understanding of relational competence can be supported through the use of digital video and explicit criteria. The study is a mixed method intervention study, where preservice teachers analyzed the teacher-student relationship as depicted in a short video sequence with the support of explicit criteria. These analyses were analyzed with content analysis according to the criteria and a thematic comparison of preservice teachers’ analyses before and after the access to explicit criteria. Findings suggest that the use of explicit criteria supported preservice teachers’ discernment of significant dimensions of teacher-student relationships, so that they were able to discern and discuss aspects of the teacher-student relationship with a specific focus on teacher-student interaction and with greater detail and nuance. The study also provides some tentative evidence that modelling the use of criteria may support preservice teachers’ use of the criteria.
Tänk dig att eleverna fått i uppgift att lösa ett matematiskt problem. När du ”rättar” elevernas lösningar kontrollerar du att svaret är korrekt. Men som matematiklärare kan man även göra en bedömning av andra aspekter än enbart vad som är korrekt. Man kan till exempel se om eleven valt en lösningsmetod som är lämplig för det aktuella problemet, om lösningen är lätt att följa, om beräkningarna är rimliga och om eleven använder matematiska termer och symboler på ett adekvat sätt. Att på detta sätt göra en bedömning av flera olika aspekter av elevens lösning, innebär att man gör en analytisk bedömning. Motsatsen, det vill säga att man gör en övergripande bedömning, utan att beakta enskilda aspekter var för sig, kallas för holistisk bedömning.
I det här kapitlet visas ett konkret exempel på hur man kan arbeta med formativ bedömning i kemiämnet.
I Sverige infördes en ny utbildnings- och examensstruktur i juli 2007, då en ny högskoleförordning trädde i kraft. Denna nya struktur innebär bland annat ett resultatbaserat perspektiv på utbildningen. I enlighet med detta, förväntas svenska lärosäten upprätta kursplaner för alla sina kurser, där man med konkreta och examinerbara läranderesultat (eng. learning outcomes; se t.ex. Adams, 2004) anger vad studenterna förväntas kunna vid godkänd kurs. Motsvarande gäller för högskoleförordningen, där det anges vad studenterna förväntas kunna vid erhållen examen. Dessa förväntade läranderesultat ska dels omfatta de mål som specificeras i högskoleförordningen för den aktuella examen, dels de eventuella mål som lärosätet har specificerat för respektive examen, ämnesområde och inriktning.
En viktig fråga i relation till ovanstående är hur man vet att de förväntade läranderesultaten verkligen realiseras. Enligt European Network for Quality Assurance in Higher Education ska överensstämmelse mellan förväntade och förverkligade läranderesultat kvalitetssäkras på flera nivåer, både internt och externt (Standards and Guidelines for Quality Assurance in the European Higher Education Area, 2009). Samtidigt karaktäriseras svensk högre utbildning av starkt decentraliserade bedömningspraktiker. Externa examinatorer är inte tillåtna och annan metodik för att åstadkomma större likvärdighet i bedömningen av examensmålen har inte utvecklats. Istället ges ett separat betyg för varje enskild kurs och ingen aggregering eller sammanvägning av kursbetyg är möjlig. Examinationsformerna utvecklas i nära samspel med undervisningen och särskilda resurser för examinationen avsätts vanligen inte (Lindberg-Sand, 2011).
Vi har således en situation där examination av läranderesultat sker i ett ytterst decentraliserat utbildningssystem, och där det oftast faller på examinatorerna att – inom ramen för enskilda kurser – både avgöra huruvida de förväntade läranderesultaten realiseras samt uppskatta bedömningens kvalitet och relevans. Även om inte examensmålen prövas direkt, utan konkretiseras och relateras till innehållet i respektive kurs, ställer ovanstående höga krav på lärarnas bedömningar. Detta bland annat eftersom målen ofta är såväl omfattande och mångdimensionella, som bestående av komplexa kunskapsformer (t.ex. värderingsförmåga och förhållningssätt). Vidare uttrycks läranderesultaten, för att vara direkt utvärderingsbara, i termer av observerbara handlingar. Bedömning av handling (s.k. "performance assessments") ställer emellertid delvis andra krav på lärarnas bedömningspraktik än traditionella kunskapsbedömningar. Även om övergången till ett resultatbaserat läroplanssystem har som yttersta syfte att förbättra utbildningen, är det således svårt att avgöra vad förändringen kan tänkas innebära för kvaliteten på bedömningar och betygssättning. Hur kan de komplexa kunskapsformer som anges i examensmålen examineras? Vilka utmaningar står man inför? Och vilka möjligheter står till buds? Det är dessa frågor som föreliggande rapport handlar om.
Det sägs ibland att vi utbildar eleverna för att vi vill rusta dem för framtiden. Men kan man det, när vi inte vet hur framtiden ser ut? Eller rustar vi snarare för gårdagen? Anders Jönsson ställer frågan om det inte vore bättre att rusta eleverna för nutiden istället.
Detta kapitel behandlar bedömning ur ett didaktiskt perspektiv, det vill säga varför man bedömer i skolan, vad man ska bedöma samt hur man kan bedöma elevernas kunskaper. Dessutom diskuteras vem som bedömer och när.
In many schools and higher education institutions it has become common practice to shareassessment criteria with students. Sometimes it is required for accountability purposes, at othertimes criteria are used as ameans to communicate expectations to students. Although it is generallyand widely accepted that explicit assessment criteria should be shared with students, challengesto that assumption have been made. On the one hand, research has shown that explicit criteriamay positively affect student performance, reduce their anxiety, as well as support students’ useof self-regulated learning strategies. On the other hand, there are fears that explicit criteria mayhave a restraining influence on students’ learning, as well as limiting their autonomy and creativity.Taken together, the question guiding this Research Topic is when, and under which conditions,transparency in assessment is productive for learning. The contributions to this Research Topicvary from conceptual approaches to more empirical oriented intervention studies.
The aim of this dissertation is to explore some of the problems associated with introducing authentic assessment in teacher education. In the first part of the dissertation the question is investigated, through a literature review, whether the use of scoring rubrics can aid in supporting credible assessment of complex performance, and at the same time support student learning of such complex performance. In the second part, the conclusions arrived at from the first part are implemented into the design of the so-called “Interactive examination” for student teachers, which is designed to be an authentic assessment for teacher competency. In this examination, the students are shown short video sequences displaying critical classroom situations, and are then asked to describe, analyze, and suggest ways to handle the situations, as well as reflect on their own answers. It is investigated whether the competencies aimed for in the “Interactive examination” can be assessed in a credible manner, and whether the examination methodology supports student learning. From these investigations, involving three consecutive cohorts of student teachers (n = 462), it is argued that three main contributions to research have been made. First, by reviewing empirical research on performance assessment and scoring rubrics, a set of assumptions has been reached on how to design authentic assessments that both support student learning, and provide reliable and valid data on student performance. Second, by articulating teacher competency in the form of criteria and standards, it is possible to assess students’ skills in analyzing classroom situations, as well as their self-assessment skills. Furthermore, it is demonstrated that by making the assessment demands transparent, students’ performances are greatly improved. Third, it is shown how teacher competency can be assessed in a valid way, without compromising the reliability. Thus the dissertation gives an illustration of how formative and summative purposes might co-exist within the boundaries of the same (educative) assessment.
Although feedback has a great potential for learning, students do not always make use of this potential. This article therefore reviews research literature on students’ use of feedback in higher education. This is done in order to find answers as to why some students do not use the feedback they receive and which factors are important in influencing students’ use of teacher feedback. Findings show that utility is not only a key feature for students’ use of feedback but also that some factors, such as lack of strategies for productively using feedback or lack of understanding of academic discourse, may hinder students’ possibilities to use the information formatively.
This chapter brings together research on students’ use of feedback in order to provide a picture of what kind of research has been conducted and what we currently know about how to facilitate students’ engagement with their feedback.
Det här kapitlet handlar om formativ bedömning, det vill säga bedömningar vars huvudsakliga syfte är att stödja elevernas lärande. Detta syfte skiljer sig från summativa bedömningar, vars primära funktion är att kontrollera vad eleverna lärt sig eller att sortera dem i urvalssyfte. Kapitlet kommer att försöka svara på följande frågeställningar: Vad är det som utmärker formativ bedömning? Finns det några bevis för att formativ bedömning fungerar? Hur kan man arbeta med formativ bedömning i klassrummet och vilka svårigheter finns med att arbeta formativt?
En viktig förmåga för såväl studenter som praktiserande lärare, är förmågan att bedöma sin egen kompetens. Självbedömning ses här som ett sätt att identifiera egna utbildningsbehov, vilket är en förutsättning för professionell utveckling. Självbedömning behöver dock övning och feedback för att förbättras. Denna text beskriver en internetbaserad examinationsform där lärarstudenter bedömer sin kompetens, analyserar videosimulerade klassrumssituationer och reflekterar över sina svar utifrån jämförelser med professionella analyser. Resultaten visar att de flesta studenterna övervärderar sin förmåga i självbedömningen. I jämförelsen med professionella analyser identifierar studenterna främst attitydskillnader mellan de egna svaren och de professionella analyserna. De utbildningsbehov som formuleras är främst knutna till verksamhetsförlagd praktik.
I den här boken ges ett särskilt perspektiv på bedömning. Det visar hur bedömning kan användas i lärandets tjänst, så att eleverna i skolan ges möjlighet att lära sig så mycket och så bra som möjligt. Med hjälp av aktuell forskning visas hur bedömningen kan stötta elevernas lärande på ett effektivt sätt. Boken försöker bland annat svara på följande frågor:
Budskapet i ”Lärande bedömning” är viktigare och mer aktuellt än någonsin. Trots att ”bedömning för lärande” fått starkt fäste i Sverige, används formativ bedömning i stor utsträckning för att höja elevernas resultat på prov, snarare än som ett redskap för en allsidig kunskapsutveckling, eller för att stödja elevernas ansvar för det egna lärandet. Ofta saknas ett formativt förhållningssätt och skolans långsiktiga mål har i flera sammanhang ersatts med ett fokus på provresultat.
I den här boken ges ett särskilt perspektiv på bedömning. Det visar hur bedömning kan användas i lärandets tjänst, så att eleverna i skolan ges möjlighet att lära sig så mycket och så bra som möjligt. Med hjälp av aktuell forskning visas hur bedömningen kan stötta elevernas lärande på ett effektivt sätt. Boken försöker bland annat svara på följande frågor:
Med hjälp av praktiska exempel anpassade till kursplanerna i Lgr11 visas flera olika sätt att bedöma elevernas prestationer. Bokens tredje upplaga har fått en ny, tydligare struktur. Den har också utökats med ytterligare exempel på forskning om formativ bedömning samt med förslag på hur man kan arbeta med exempelvis återkoppling och kamratbedömning. Den nya upplagan innehåller dessutom en diskussion om nationella prov, likvärdighet och sambedömning.
• Hur kommunicerar man mål och kriterier till eleverna?
• Hur tar man reda på vad eleverna kan i förhållande till mål och kriterier?
• Hur hjälper man eleverna att utvecklas mot målen?
• Hur kan man engagera eleverna i själv- och kamratbedömning?
Med hjälp av praktiska exempel visas flera olika sätt att bedöma elevernas prestationer. I bokens andra upplaga är alla exempel anpassade till kursplanerna i Lgr11.
I den här boken ges ett nytt perspektiv på bedömning. Det visar hur bedömning kan användas i lärandets tjänst, så att så många elever som möjligt lär sig så mycket och så bra som möjligt. Med hjälp av aktuell forskning visas hur bedömning kan stötta elevernas lärande. Budskapet kan sammanfattas i fyra punkter: • Tydlig kommunikation gör att eleverna vet vad de förväntas kunna. • Kontinuerlig bedömning, som en del av undervisningen, hjälper eleverna att nå målen genom att ge dem återkoppling både på vad de uppnått och hur de ska gå vidare. • Utvärderingar efter avslutat avsnitt, visar vad eleverna klarade av och vad som kan bli bättre till nästa gång – både vad gäller elevernas insatser och lärarens undervisning. • Elevernas kunskaper sammanställs med jämna mellanrum för att identifiera styrkor och svagheter, och planera för hur svaga områden kan stärkas. Med hjälp av praktiska exempel visas också på flera olika sätt att bedöma resultat och vilket värde det har i olika situationer.
Budskapet i Lärande bedömning är viktigare och mer aktuellt än någonsin. Trots att ”bedömning för lärande” fått starkt fäste i Sverige, används formativ bedömning i stor utsträckning för att höja elevernas resultat på prov, snarare än som ett redskap för en allsidig kunskapsutveckling, eller för att stödja elevernas ansvar för det egna lärandet. Ofta saknas ett formativt förhållningssätt och skolans långsiktiga mål har i flera sammanhang ersatts med ett fokus på provresultat.
In 1994, a major curriculum reform was implemented in Sweden. A norm-referenced grading system was replaced by national goals and performance standards. The intention was that students not reaching the minimum standards would be identified and support provided. This optimistic vision has not been entirely realized. In 2017, 25.9% of all Swedish students graduated from compulsory school without receiving a passing grade in all subjects. To understand how students at risk of not receiving passing grades are identified and provided with support, interviews have been conducted at 10 Swedish schools. Findings suggest that the schools in the sample are successful in identifying students in need of support, but not necessarily in identifying the specific needs of individual students. The identification may also differ between students with learning difficulties and students with behavioral problems. Furthermore, the findings suggest that schools and teachers in the sample have different approaches when providing support to low-achieving students. This support can be categorized as supporting and relational, simplifying, or general and practical. These approaches, in turn, may provide different opportunities for students’ engagement with schoolwork and eventually their performance. By discussing the findings in relation to self-determination theory and self-efficacy, the combination of challenging tasks and scaffolding support, as well as providing structure in combination with caring relationships, are identified as important facilitators of increased student motivation and effort.
Diskussionen om evidens tenderar att ramla in i den gamla vanliga ”antingen eller” mentaliteten kring mätbarhet och generaliserbarhet. Anders Jönsson efterlyser en pragmatisk syn på forskning, som utgår från vad som är användbar kunskap, istället för en polariserad uppdelning mellan kvantitativa och kvalitativa data.
Vad är prov respektive bedömning och varför ser de ut som de gör? Den mest grundläggande skillnaden består i att prov och bedömningar används för att dra slutsatser om olika saker. Genom prov vill man pröva elevernas kunskaper, medan man genom bedömning vill pröva kvaliteten på elevernas lösningar. Eftersom elevernas lösningar är observerbara kan de bedömas direkt och omdömen formuleras. Elevernas kunskaper är däremot inte omedelbart tillgängliga och måste därför mätas indirekt, genom att sammanställa resultat från provuppgifter till ett provresultat. Denna grundläggande skillnad ger i sin tur upphov till skillnader i hur prov och bedömningar utformas och genomförs, samt hur utfallet kan tolkas och användas.
Prov och bedömning är alltså i grunden är olika saker, trots att man ibland använder dem som synonymer. Detta får konsekvenser för hur man tolkar provresultat respektive omdömen från bedömningar, samt hur man använder dem på ett rimligt sätt för formativa och summativa ändamål.
This paper reports on a study where rubrics have been used to convey assessment expectations to students (n = 176) in three different assessment situations in professional education. These situations are: (1) the development of a survey instrument, which was part of a course in statistics and epidemiology; (2) an inspection of a house, which was part of a course about the functions of buildings for real estate brokers and (3) a workshop in communication with patients, which was part of a course in the evaluation of diagnostic procedures and treatments of oral infections in dental education. In all situations, students’ perceptions and uses of the rubrics were investigated. Findings suggest that it is indeed possible to convey expectations to students through the use of rubrics, in the sense that students not only appreciate the efforts to make assessment criteria transparent, but may also use the criteria in order to support and self-assess their performance. Important features of the rubrics, which were found to facilitate students’ understanding and use of the criteria in these situations, are presented and discussed.
There is no easy way to convey the meaning of goals (or intended learning outcomes), criteria, and standards to students. On the contrary, there are a number of studies stressing the difficulties students encounter when trying to decipher feedback and the content of course documents (e.g. Price et al., 2010). Still, there are some studies showing that when sharing scoring rubrics with students, they tend to appreciate the transparency provided and sometimes they also perform better when having access to a rubric (e.g. Andrade & Du, 2005; Jonsson, 2010). Furthermore, in a couple of studies, students’ self-regulation strategies have improved when using rubrics (Panadero, 2011). Obviously, there is some kind of paradox in relation to transparency, where students on one hand do not seem to understand the goals, criteria, and standards, but on the other hand, they appreciate transparency and are also – at least under some circumstances – able to actually use this transparency to affect their learning. The purpose of this paper is to discuss this paradox in relation to an investigation of how rubrics are used and perceived by students in professional education.