Stora barngrupper är idag i fokus för en allmän samhällsdebatt. Anledningarna till dessa diskussioner är flera, men pedagogernas bristande möjligheter att uppfylla styrdokumentens mål på grund av barngruppernas storlek anses vara en. Tidigare forskning, både nationell och internationell, påvisade inga entydiga belägg för att barngruppens storlek skulle vara avgörande för förskolan kvalitet, utan pedagogens kompetens var istället den faktor som ansågs påverka mer än antalet barn i gruppen. Syftet med föreliggande examensarbete var att utifrån ett kritiskt perspektiv studera om en begränsning av barngruppernas storlek var en nödvändighet för att förskoleverksamheter skulle kunna nå måluppfyllelse. För att synliggöra alternativa perspektiv antogs ett kritiskt perspektiv, grundad i Alvesson och Deetz (2000). Ett val gjordes att avgränsa arbetet till barngrupper med fler än 27 barn mellan 3 och 6 år. Gruppen skulle också hållas intakt under den större delen av dagen. Utifrån dessa kriterier valdes tre verksamheter ut. Metoden för insamling av huvudstudiens empiriska datamängd var intervjuer och tre förskollärare med montessoriutbildning intervjuades. En förhoppning fanns att arbetet skulle kunna bidra med nya perspektiv till diskussioner kring barngruppers storlek. Resultatet relaterades till förskolans bildningsideal, lärarens förhållningssätt samt verksamhetens organisation, vilka i tidigare forskning framträder som viktiga aspekter för kvalitet i förskola.  Resultatet påvisade att en begränsning av barngrupperna inte är nödvändig för kvalitet, utan att pedagogernas kompetens, inställning samt verksamhetens utformning ansågs som viktigare aspekter att förhålla sig till. Avslutningsvis framlades några förslag till vidare forskning baserat på nya frågeställningar som uppkommit under arbetet.