Språket har stor betydelse för utveckling och lärande och det är viktigt att alla elever får en god start i sin skriftspråkliga utveckling. Elever kommer till skolan med olika förutsättningar och skolan har ett uppdrag att möta alla elever så de utvecklas så långt som möjligt. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några lärare ser på sitt uppdrag i arbetet med att utforma en läs- och skrivundervisning för alla elever, i samverkan med speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling. Kvalitativ metod, i form av semistrukturerade intervjuer med åtta lärare i årskurs 1 - 3, har använts. Empirin har analyserats med hjälp av sociokulturellt perspektiv, specialpedagogiska perspektiv med fokus på det relationella samt SPSM:s tillgänglighetsmodell. Resultatet visar att lärare identifierar var eleven befinner sig i sin skriftspråkliga utveckling i syfte att utforma en lärmiljö som ger bästa möjlighet till utveckling. I lärarnas beskrivning framkommer vikten av att både den sociala, pedagogiska och fysiska lärmiljön samspelar. Ett relationellt perspektiv kan tolkas i verksamheterna. Läsning och skrivning sker i en gemenskap där stöttning till elever ges på olika sätt. Det kan vara i form av stöd från lärare, speciallärare och klasskamrater. Stödet kan också utgöras av olika strategier eller lärverktyg. Speciallärarens uppdrag kan tolkas som trefaldigt; den som kartlägger och identifierar, den som undervisar och den som stödjer och ger råd. Det mesta sker i samverkan med lärarna. Specialläraren upplevs som ett nav i verksamheterna, tillgänglig och lätt att komma i kontakt med. Studiens resultat bidrar med kunskap om hur speciallärares, med specialisering mot språk-, skriv och läsutveckling, kompetens kan komma till nytta i utformandet av en läs- och skrivundervisning för alla elever.