Utifrån ett folkhälso- och samhällsperspektiv är livsmedelsproduktionen den största orsaken till globala miljöförändringar och även en riskfaktor för ohälsa. Samtidigt är kost en grundläggande bestämningsfaktor för hälsa. Restauranger har ett stort inflytande till att påverka en hållbar konsumtion och produktion, och för att gynna det globala ekosystemet. Samtidigt bär restauranger ett ansvar attservera miljövänlig mat, vilket är fördelaktigt ur ett folkhälsoperspektiv. I denna studien var syftet att studera restaurangchefers attityder och tillämpningar kring att servera mat utifrån ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv. Metoden var en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som analyserades utifrån en innehållsanalys. Resultaten visade överlag positiva attityder kring att handlar åvaror som är säsongsbaserade, närproducerade och ekologiska i syfte om att värna om miljö-och hälsa. När det kommer till framtida utmaningar och lösningar fanns en oro kring att kunna tillfredsställa framtida generationers behov, kopplat till miljöförändringar. Nedskärningen av köttinstustrin lyftes av restaurangcheferna som den största utmaningen, i relation till att förbättra miljön och således folkhälsan. Det visade sig också att användandet av mat utifrån ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv i vissa fall hämmas av ekonomiska resurser. Avgörande faktorer i relation till att servera mat utifrån ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv var både ekonomiska resurser och kunskaper kring ämnet. Däremot visade resultatet att kunskaper i de flesta fall var mer avgörande än ekonomiska tillgångar. Med detta resultat, kan slutsatsen dras att det finns ett ytterligare kunskapsbehov samt ekonomiskt behov inom ämnet för att restauranger ska agera mer ekologiskt hållbart.

Arbetet har utgått från ett av de 10 friluftslivsmål som fastställdes av regeringen år 2012. Friluftslivsmål nr. 4 tillgång till natur för friluftsliv, har målet att säkerställa möjligheter till friluftslivet genom hållbart brukande, fysisk planering och bevarande. Arbetet rör den fysiska tillgången till natur för friluftsliv. En sammanställning har gjorts av Skånes kommuner genom en enkätundersökning för att se om de har kartlagt och värderat naturområden för friluftsliv, hur de hanterar skydd för friluftsliv samt om det sker förändringar i tillgång till natur för friluftsliv i de kommunala översiktsplanerna, i så fall hur? Vidare analyseras svaren åt vilken utvecklingsriktning de följer i friluftslivsmålen. Sammanfattningsvis har en majoritet av kommunerna gjort kartläggning av områden för friluftsliv eller planerar att göra det inom 1–2 år. Skydd för friluftsliv har en stark plats i den fysiska planeringen och det värderas högt med ett skydd specifikt för friluftsliv. Kommunerna behandlar friluftslivsmålen i dess fysiska planering och en positiv riktning i friluftslivsmålen kan tydas från resultatet. Markanvändningen förändras positivt för friluftslivet. Resultatet visar på en positiv utvecklingsriktning i insatserna för målen.

Studien ämnade undersöka huruvida staden Kristianstad är segregerat, om de inblandade aktörerna var medvetna om detta samt hur de valt att agera. Aktörerna som intervjuades var: Anders Siversson, chef på Stadsbyggnadskontoret i Kristianstad; Saleh Fakhro, integrationssamordnare på Gamlegården och Bertil Svenson, områdeschef på ABK. ABK är ett kommunalt ägt bostadsbolag och har således ett ansvar inför kommunen och dess invånare på ett sätt som de privat ägda bostadsbolagen inte har. Stadsbyggnadskontoret jobbar för kommunen i syfte att planera stadens framtida utveckling inom både boende och näringsliv.

Tidigare forskning i ämnet segregation tyder på att boendesegregation har potentiellt starka negativa effekter på samhället i form av ett bristande deltagande och utanförskap. Begreppet segregation kan summeras som en uppdelning mellan människor, där den ena gruppen har en minskad förmåga att delta i samhället jämfört med den andra. Denna uppdelning kan vara av social, ekonomisk eller etnisk karaktär.

I fallet Kristianstad framkom det att segregation förekommer. Bostadsområdena Gamlegården, Österäng och Charlottenborg är mest vedertagna, vilka berördes av miljonprogrammet på 1960- och 1970-talet då bostadsbristen runt om i landet krävde en miljon nya bostäder. Segregationen bekräftas av Stadsbyggnadskontoret och ABK som försöker motverka utbredningen med olika metoder. Två återkommande metoder är integrationsarbete och blandat boende. Integrationsarbetet är ett sätt att få människor i de segregerade områdena att delta i samhället. Det blandade boendet är ett sätt att få in en ny grupp människor i de tidigare homogena och segregerade47områdena. ABK arbetar mycket med det förstnämnda medan Stadsbyggnadskontoret arbetar med det sistnämnda.

Det framkom att ABK inte har möjlighet att motverka segregationen direkt utan snarare arbetar med att minska konsekvenserna. Detta genom bolagets integrationsarbete med en lång rad aktiviteter i de utsatta områdena. Stadsbyggnadskontoret försöker att motverka segregationen genom att bygga nya bostadstyper i anknytning till de segregerade stadsdelarna för att därigenom locka dit människor med blandade socioekonomiska bakgrunder.

Glimmingehus, i sydöstra Skåne, är en del av det skånska kulturarvet och ett betydande besöksmål. Som en del av det statligt förvaltade kulturarvet finns ett ansvar att historiebruket är inkluderande och främjar delaktighet. Uppsatsen undersöker vilken del av historien som lyfts fram på Glimmingehus, utifrån följande frågeställningar: Vilka och vems narrativ tillvaratas och förmedlas till den allmänhet som besöker Glimmingehus? och Vilka andra narrativ med anknytning till Glimmingehus skulle kunna föras fram? Agnidakis et al. (2018) utgår från statens förvaltning av vårt gemensamma kulturarv i sin metodutveckling. Metoden undersöker de narrativ som förmedlas på en plats och i vilken utsträckning de är bundna till normer som rör kultur, särskilda tider, klass eller kön. Resultatet visar på adeln som den mest återgivna sociala kategorin på Glimmingehus. Jens Holgersen Ulfstand och Margareta Arvidsdotter Trolle är genomgående de mest framträdande personerna och främst medeltid, men även andra perioder såsom 1600-tal, åskådliggörs. Rumsligt fokus ligger till största delen på borgens funktion som försvarsverk och bostad. Därtill tillkommer flera andra mindre framträdande narrativ, med den största variationen i utställningen Borgfolk. Flera av de historiska personer som presenteras är kvinnor. Utmaningen tycks inte ligga i att hitta inflytelserika kvinnor ur historien att berätta om, utan i att hitta och belysa de personer som möjliggjorde den svenska och danska högadelns livsvillkor, på Glimmingehus såväl som på andra kulturhistoriskt viktiga platser i Skåne. Med landskapet som arbetsplats har landskapsvetaren möjlighet att vara delaktig i en normkritisk och normkreativ kulturmiljövård och bidra till ett inkluderande och varierat kulturlandskap.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur de skånska kustkommunerna planerar för de kustnära områdena. Undersökningen utgår ifrån framtida exploateringar och fritidshus, erosionsrisker och havsnivåhöjningar samt länsstyrelsens rekommendationer. För att genomföra undersökningen har studien baserats på kommunernas översiktsplaner.

Resultatet påvisar att kommunerna försöker förhålla sig till miljöbalkens riksintresse rörande kustzonen i största utsträckning som möjligt, dock visade det sig att några kommuner hade planeringar som inte var helt samstämmig med riksintressets villkor. Samtidigt så hänvisade kommunerna till att exploateringarna inte skulle skada kustens värde. Kommunerna menar på att fritidshusområden inte ska byggas inom kustområdet, dock finns det kommuner som planerar in sådana områden. Samtliga kommuner är överrens om att exploateringar ska ske i anslutning till befintliga tätorter och oexploaterade områden ska låtas bli.

När det gäller erosionsrisker och havsnivåhöjningar visade resultatet på att det finns tre grupper som kommunerna kunde delas in i: Kommuner med planering, kommuner som hänvisar till att planer är på väg och sedan kommuner som inte nämner något om riskerna i sin översiktsplan. Indelningen påvisade att det var få kommuner som hade klara planer på hur dessa risker skulle förebyggas. Dock var det många kommuner, ca 60 %, som hänvisade till att de ska planera för dessa risker i kommande översiktsplan.

Slutligen förhöll sig kommunerna ganska väl till länsstyrelsens rekommendationer.  Det finns naturligtvis undantag, då kommunerna ansåg att området kan vara till något annat än vad länsstyrelsen rekommenderade. Men i huvuddrag var kommunernas översiktsplaner någorlunda sammanstämmig med länsstyrelsens råd.

Äskhults by är idag ett kulturreservat och sedan 1990-talet har omfattande restaureringar gjorts, både i markerna och med byggnaderna. Ett mål för arbete i Äskhult är att återskapa landskapet så som det såg ut före skiftesreformerna. Därför har man använt skifteskartan från 1825 som utgångspunkt i restaureringsarbetet. Syftet med denna uppsats är att dra slutsatser kring hur hägnaderna såg ut under 1700-talet i denna trakten och därmed även bidra till arbetet med kulturreservatet. För att svara på frågor om hur hägnaderna såg ut före skiftesreformerna i norra Halland och varför vissa hägnadstyper förekom har Hallands landsbeskrifning från 1729 och geometriska avmätningar av Johan Söderlingh studerats. Källmaterialet indikerar att den dominerande hägnadstypen är av sten oavsett tillgången till material. Det förekommer dock trähägnader i området och då är det främst i form av ris. Det går att dra paralleller mellan trähägnadernas utbredning och förekomsten av skog i området. Skogsområdena ligger mot gränsen till Västergötland. En annan aspekt som kan ha påverkat förekomst och utformning av hägnader och som troligen inte syns i källmaterialet är tillfälliga hägnader. Tillfälliga hägnader kunde användas bland annat vid ljungbränning, efterbete eller tillfälliga kålgårdar. Därför borde det även funnits tillfälliga hägnader omkring Äskhult. Slutsatsen är dock att stenhägnader troligen var dominerande i området kring Äskhult.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur användandet av mobilapplikationen ARK56, har påverkat användarens friluftsliv, platsanknytning och landskapsidentitet i området Blekinge Arkipelag. Projektet ARK56 utvecklades i biosfärområdesarbetet, som ett nätverk av leder för friluftsliv och aktiviteter kopplat till näringslivet i området. Mobilapplikationen ARK56 har en viktig del i detta projekt, och innehåller ett interaktivt kartverktyg baserat på Naturkartan, och filterfunktioner som ger användaren möjlighet att skräddarsy den information som presenteras i mobilapplikationen. Tidigare studier på mobiltelefonanvändning i friluftslivet visar på att tillgängligheten till områden har ökat men att tekniken även kan påverka hur vi uppfattar omvärlden. Även studier på hur anknytning och identitet kan inverka på boendes ställningstagande i frågor rörande plats och landskap i ett biosfärområde visar på vikten av informationsspridning. Då det saknas forskning på hur en mobilapplikation som ARK56 påverkar friluftsliv, platsanknytning och landskapsidentitet, skapades en web-baserad enkätundersökning som skickades ut i mobilapplikationens nyhetsflöde. Denna undersökning riktade sig till användare inom kommunerna i Blekinge Arkipelag där enkätundersökningen innehöll frågor om friluftsliv, platsanknytning och landskapsidentitet kopplat till användandet av mobilapplikationen. Resultatet visar att över åttio procent av användarna har besökt en plats som de tidigare inte varit på, och mer än hälften av de svarande anser att mobilapplikationen ARK56 har bidragit till fler friluftsbesök. Resultatet visar även på en komplex och individuell platsanknytning, och en landskapsidentitet hos användarna som innehåller karaktärer vilka är känsliga för framtida förändringar.

Kulturmiljöer finns överallt runt om oss. Planerad påverkan av vår omvärld påbörjades redan under medeltiden och har genom historien varit uttryck för både säkerhetsfrågor och makt. Kulturmiljövårdens riksintresse etableras på 1970-talet och skyddas av miljöbalken. Plan- och bygglagen infördes 1987 och ställde krav på att kommuner ska producera en översiktsplan som tar ställning till långsiktiga markanvändnings- och byggfrågor.

I översiktsplaner behandlas även kulturmiljövärden i kommunerna och syftet med detta arbete är att utreda hur detta begrepp tolkas och arbetas med i kommunal planering. Detta görs genom en diskursanalytisk fallstudie över sex skånska kommuner. Dessa är Burlöv, Eslöv, Höör, Simrishamn, Trelleborg och Ängelholm. Översiktsplanerna har valts utifrån deras aktualitet. Varje översiktsplan presenteras för sig i resultatdelen och jämförs och analyseras i diskussionen.

Värdeord och förekommande begrepp presenteras i en matris. Det framkommer att kulturmiljöerna presenteras som något som ger karaktär och identitet till kommunerna men används främst som en resurs för rekreation och näringslivet. Det framkommer också att kommunerna vill öka kunskapen om kulturmiljövärden generellt.

När kulturmiljöer ses som en resurs kan värdefrågor uppstå och synlighet och påtaglighet blir värdehöjande. Många svårtolkade kulturmiljöer riskerar att försvinna. Ett par kommuner nämner skapandet av nya kulturmiljövärden. Diskussionen avslutas med att konstatera att saker måste försvinna för att nya saker ska få plats.

I ett försök att utöka kunskapsläget kring den agrarhistoriska utvecklingen i nordöstra Skånes ris- och skogsbygd har en undersökning av Näsums socken gjorts. Näsum är beläget i Bromölla kommun, norr om Ivösjön. I undersökningsområdet finns ett gravfält vid namn Gudahagen. Enligt arkeologiska studier har gravfältet använts under järnålder och övergavs troligtvis i början av medeltiden. Intill gravfältet finns två byar belägna, Näsum och Västanå. Möjligtvis har dessa byar en lång historisk kontinuitet som boplats. Del av studien har undersökningar av exempelvis historiska kartor, geologi, topografi, fornlämningar och ort- och marknamn varit. För en djupare förståelse för en av de centrala byarna i Näsum har en historisk karta över Västanå rektifierats och digitaliserats i GIS, för att sedan analyseras i kombination med exempelvis terrängskuggningar och geologiska kartor. Undersökningarna har visat att det finns likheter mellan det historiska landskapet i Näsum och motsvarande landskap i det närbelägna Stoby. Dessutom kan vissa paralleller dras till halländska kulturlandskap. Det går även att utläsa samband mellan exempelvis markanvändning, geologi och topografi. Näsums bykärnor har varit begränsade till de flacka sandjordarna och har naturliga gränser mot den tuffare terrängen i det omgivande moränlandskapet. Sannolikt har även vattnet, både åarna och Ivösjön, spelat en avgörande roll för byarnas placering, försörjning och markanvändning. Ortnamn i socknen tyder på att bygden expanderat under medeltid och kanske även under vikingatid. Sannolikt har bygden expanderat från den större sandslätten i centrala Näsum där byarna Västanå och Näsum är belägna, ut mot socknens gränser.

Landskapet är i ständig förändring både av naturliga processer och processer skapade av människan. Från bybildning fram till idag har odlingslandskapet genomgått omfattande förändringar. Med hjälp av Lund stifts Landebok (Ljunggren & Ejder 1950, 1952) och historiskt kartmaterial ämnar denna studie ge en pusselbit till vad som händer inom vångarna år 1570 - ca 1700, med hjälp av följande frågeställningar: Hur kan inägomarkernas omfattning år 1570 rekonstrueras utifrån Lunds stifts landebok och det äldsta historiska kartmaterialet i form av geometriska avmätningar? och Hur kan inägomarkernas dynamik och utveckling fram till 1700-talets början rekonstrueras utifrån samma källor? och Vilken kontinuitet återfinns i marknamnen i Brönnestad, Häglinge samt Hörby utifrån samma källor? Dessa frågeställningar besvaras genom att synliggöra marknamnskontinuiteten mellan historiskt kart- och källmaterial. För att tydliggöra inägomarkernas förändringar har bland annat studier av Sven Dahl (1987) varit till hjälp. Detta i samband med kartläggningen av marknamnskontinuiteten har möjliggjort rekonstruktionen av vångutbredningen i de tre fallstudiebyarna Brönnestad, Häglinge och Hörby. Vidare har även antaganden gjorts angående vångalag mellan byarna.

Undersökningsområdet är en del av Campbells (1928) kartlagda ensädesområde, men studierna i denna uppsats har ytterligare kunnat estimera i vilken utsträckning odlingssystemet samsäde varit etablerat i nordöstra Skånes åslandskap. Vidare har det kunnat beläggas en marknamnskontinuitet på över 50 % inom de tre fallstudierna, det har även konstaterats att hög marknamnskontinuitet tyder på låg förändring inom vången.

Ängens hade stor betydelse för jordbruket fram till 1800–1900-tal och syfte var att producera vinterfoder till djuren. När skiftesreformerna etablerades möjliggjordes att ägostycken slogs samman till större, mer lättbrukliga åkrar vilket bidrog till att mer mark kunde läggas under plog. Vallodlingen introducerades vilket resulterade i ängens minskade status. Syftet med studien är att redogöra för ängsarealens förändring under perioden 1700–1900 i Huaröds och Södra Rörums socknar utifrån en källkritisk granskning av jordbruksstatistiken och historiskt kartmaterial. Utifrån jordbruksstatistiken och kartmaterialet har andelen äng satts i förhållande till inägomark. För både Södra Rörums socken och Huaröds socken visar jordbruksstatistiken återkommande anmärkningsvärda felrapportering vilket bidrar till att materialet inte lämpar sig för studier.  

Kartmaterialet består av både kartmaterial på socken och bynivå som har tillkommit under en lång tidsperiod med skiftande syften och varierande förutsättningar. Laga skifteskarta avmättes av en lantmätare och syftet vara att fördela jorden rättvist. Materialet bedöms som tillförlitligt på grund av lantmätarens detaljerade arealuppmätning. Häradsekonomiska kartan bör eventuellt ifrågasättas mer. Ängens hade i stort sett förlorat sin betydelse och därför fanns inget intresse av att upprätthålla en lika noggrann klassificering som i skifteskartorna. Det vi med denna studie kan konstatera är att ängen minskat från 1800-talet fram till 1900-talet, dock kan vi inte under några omständigheter fästa det i varken tid eller takt med uppgifter från hushållssälskapens jordbruksstatistik. 

Detta examensarbete tar sin utgångspunkt i de beslut som beviljades för föryngringsavverkning med områden av fossil åkermark av Länsstyrelsen Skåne under 2018. En föryngringsavverkning får inte göras utan att man tar hänsyn till natur, forn- och kulturlämningar samt friluftsliv. I 1 kap 1§ KML (SFS 1988:950) beskrivs att det är en nationell angelägenhet att vårda och bevara kulturmiljöer. Utifrån 2 kap 1§ 2st. KML (SFS 1988:950) är en fornlämning alla lämningar efter människans verksamhet i landskapet under forna tider, en fornlämning ska även vara varaktigt övergiven och tillkommit efter äldre tiders bruk.

Studiens syfte har varit att i fält kontrollera om hänsyn har tagits till fossil åkermark utifrån Länsstyrelsen Skånes beslut för föryngringsavverkning i Kristianstad kommun. För denna studie besöktes 27 av de 31 inkomna ärenden under 2018. Vid inventeringen observerades det skada på 30% vilket återspeglar det nationella resultatet för 2018 som redovisas av Skogsstyrelsen där 35% av fornlämningarna var skadade. Detta är oroväckande för bevarandet av den fossila åkermarken. Samt att tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen Skåne län, inte följt upp dessa och därmed inte bevakar att lagstiftningen följs vid föryngringsavverkningar.

Studien tar sin utgångspunkt i de ändringar i detaljplanerna som byggnadsnämnden nyligen antagit för områdena längs kusten vid Vantamansvägen och Glansabovägen strax söder om Åhus. Frågan om synen på området är aktuell och samrådet i samband med ändringarna avslöjar att boende i området inte delar kommunens syn. Syftet var att undersöka kommunens och de boendes syn på området och den ändring som gjort i detaljplanen. Det var också ett syfte att utagera varför kommunen valt att ta upp ändringarna enligt ett enkelt planförfarande framför ett normalt. Det beslutades sent i undersökningen att detaljplanen för området vid Vantamansvägen hade upphävts. I teoriavsnittet får vi ta del av forskning om vilka motiv som finns för fritidsboende. De tas också upp hur förhållandet med område där fritidshus och permanenthus finns i samma område kan se ut samt de planeringsfrågor man ställs inför vid kustnära lägen. Det senare visar sig i teorin vara något som ofta kan vara konfliktfyllt och inte helt enkelt. För att följa syftet och besvara de frågeställningar om hur synen på detaljplanerna var hos de boende och kommunen har en kvalitativ intervjustudie genomförts. Bland de intervjuade finns åtta stycken ägare av fritidshus och en tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i Kristianstad kommun.

Resultaten visar att de boende i fritidshusområdet är nöjda med hur området ser ut idag och vill därför också bevara det. Man ser fördelen med det havsnära läget och naturen där man använder det till flera olika aktiviteter kopplade till rekreation, liksom det får stöd från i teorin. Det framkommer också liksom teorin föreslår att det saknas intresse hos ägarna till fritidshus att omvandla det till ett permanentboende. Teorin föreslår att konflikter kan skapas när permanent och fritidsbosättning blandas och det finns ett visst stöd för att det riskeras även i detta område. Det resultatet går dock inte ihop med hur de ser på detaljplanen där flera faktiskt är nöjda eller åtminstone accepterade ändringen.

Kommunen har tagit ett aktivt ansvar för planeringsfrågor längs kusten och det har funnits en aktiv vilja att skapa attraktiva boendemiljöer i kommunen. Detta intresse har visat sig skilja sig från de boende i områdets intressen. Det finns tydliga tecken på att kommunen inte lyssnat på de boende eller allmänheten utan valt att prioritera den politiska viljan och de fördelar kommunen hoppas kunna dra av att ändra detaljplanen, som exempel kan vi nämna att de önskar locka till sig fler och särskilt penningstarka invånare till kommunen. Det verkar dock som att området inom de närmaste åren inte kommer att användas som permanentbosättning och därmed kommer kommunen inte att vinna de fördelar de hoppats på.

Abstract

Kultursektorn omsatte endast cirka fem procent av Sveriges totala turistnäring år 2006. Det

tyder på en smal skara besökare samt att det finns en stor konkurrens mot andra sektorer

inom turistnäringen. Samtidigt är denna siffra något missvisande vad gäller besökarantal då

många kulturarv är gratis att besöka.

Utefter detta har jag utgått efter en induktiv arbetsmetod där jag har valt att studera ett

specifikt ting, i detta fall Hasse & Tage-museet, för att därefter komma fram till en slutsats

som kanske även kan gälla i allmänhet för andra kulturarv. Jag har kommit fram till mina

slutsatser genom intervjuer och kvalitativa enkäter för att därefter bearbeta det insamlade

materialet tillsammans med de bakgrundsfakta jag har använt mig av.

Syftet med undersökningen var att undersöka om Hasse & Tage-museet med verksamhet kan

betraktas som ett kulturarv och (i så fall) hur kan museet arbeta för att leva vidare och föra

kulturarvet vidare till framtida generationer. Uppsatsen syftar även till att något belysa

museets lokalisering till Tomelilla och dess roll för turismen i Tomelilla.

Resultatet visade att Hasse & Tage-museet definitivt är ett kulturarv då deras verk har

påverkat generationer av svenskar och är betydelsefullt för så många än idag. Museet måste

arbeta aktivt för att få kulturarvet att leva vidare till nästa generation. Genom att endast vakta

ett arkiv kommer arvet att dö ut förr eller senare vilket representanterna för museet inte är

intresserade av. De arbetar mot att få en levande miljö kring museet, som ska vara själva

hjärtat i verksamheten. Genom att anordna olika arrangemang hoppas de kunna nå ut till en

bredare publik vilket hjälper till att utveckla verksamheten och föra Hasse och Tages verk

vidare i framtiden.

På de platser där markens kapacitet för odling, slåtter eller bete är låg har människan tvingats se sig om efter komplement till markens ringa avkastning. För öborna på Östra Hästholmen och Utlängan i Karlskronas östra skärgård kompletterades detta med husbehovsfiske i Östersjön. Här försörjde man sig som binäringsfiskare eller som lots i kronans tjänst.Det här är en studie av förändringar i befolkning, markanvändning, mantalsfördelning, binäringsfisket och lotsyrket på Östra Hästholmen och Utlängan mellan 1700 – 2016. Vidare tas örlogsbasens militära närvaro i beaktning. Utifrån studier av kartmaterial, mantalslängder och folkräkningar har information kring dessa förändringar jämförts mot varandra.Resultatet visar att befolkningsantalet och markanvändningen troligtvis inte påverkat varandra i det långa loppet. Snarare är det möjligheten till fisket och arbetet som lots som har bidragit till öarnas befolkningskurva och markanvändning. Östra Hästholmen verkar ha varit av störst betydelse för befolkningen under 1700- och 1800-talen på grund av dess lotshemman där man verkade som ”kronolots” medan Utlängan visar sig ha varit av större betydelse i äldre tider och då för sjömän från olika delar av Europa.

Spridning av invasiva arter medför stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, människors hälsa och ekonomi. Jättelokan är en av de vanligt förekommande invasiva arterna som finns i Sverige. Det finns omfattande kunskaper om jättelokans biologiska egenskaper, spridning och påverkan på biologiska mångfalden och människor.

Syftet med den här uppsatsen är att identifiera de potentiella riskområdena i Kristianstads kommun som bör prioriteras för bekämpning av jättelokan. Variablerna som har undersökts för att besvara uppsatsens syfte är följande: befolkningstäthet, markanvändning, jordarter och närhet till väg och vatten. Dataprogrammet ArcGIS har använts för att behandla och presentera geografisk data.

Undersökningen har visat att det är främst kommunens västra och centrala delar som är mest utsatta för spridning. Dessa områden bör lyftas fram för bekämpning med tanke på hälsorisker som jättelokan kan orsaka. Studien indikerar på en positiv trend mellan förekomsten av jättelokan och befolkningstäthet. Mark som används för fruktodling och öppen mark framhävs som de mest invaderade områdena med hög spridning. Högre spridning uppmärksammas i jordarterna svämsediment sand och grusig morän. Studien spårar en positiv trend mellan förekomsten av jättelokan och närheten till trafikleder och vattendrag. Resultaten av undersökningen kan användas för att prioritera områdena för riktade bekämpningsåtgärder.

Ängsvattning kan ha förekommit i Sverige under medeltiden men blev vanligare först efter 1800. Föreliggande arbete visar dock att omfattande kunskap om, och faktiska vattningsängar fanns redan på 1760-talet.

Tidigare studier rörande den senare utbredningen har främst rört Skåne under perioden 1865-1911 och baserats på Hushållningssällskapens statistik. Denna statistik är problematisk och till stora delar felaktig på grund av återkommande felrapporteringar, varför ängsvattningens omfattning under perioden måste revideras.

För Malmöhus län reduceras de tidigare uppgifterna med 75 % vilket får konsekvenser även för anläggningstrenden över tid. Efter reduceringen återfinns ingen dominerande topp i anläggningstakten och hela ängsvattningsperioden kan förlängas in i tidigt 1900-tal. Ängsvattningens roll i den agrara revolutionen var således troligen mindre än vad som tidigare antagits. Samtidigt måste uppfattningen om ängsvattningssystemens storlekar och geografiska spridning revideras: systemen var många, små – ofta endast ett par hektar – och spridda över hela Malmöhus län, mellan 1865 och 1911 hade 172 socknar av 253 ängsvattning.

Syftet med studien är att komplettera den forskning som gjorts inom landskapsvetenskap och kulturgeografi utifrån ett utmarksperspektiv. Studien ska bidra till förståelse för utmarkernas placering och förändring under de senaste 200 åren. Detta görs genom att jämföra två områden med olika naturgeografiska förutsättningar, ett på Linderödsåsen och ett på Kristianstadslätten, utifrån faktorerna jordarter, utmarkers storlek, markanvändning och djurhållning.

Utmarkerna var de områden som byns bönder i huvudsak använde till bete. I denna studie kommer det som lantmätaren klassat som utmark, hagmark eller fäladsmark i kartornas protokoll att räknassom utmark. Kartmaterialet av utmarker och inägor sammanställdes till två områden som det gjordes olika analyser inom och för att utföra detta användes geografiska informationssystem. Studiens resultat diskuteras framförallt i samband med tre andra studier som tar upp frågor kring utmarker och bete.

Studiens analyser visar att jordarterna har haft en viss inverkan på utmarkernas placering. Utmarkernas areal skiljer sig mellan områdena vilket kan bero på de förutsättningar som jordarterna skapat. Markanvändningen förändrades, efter den agrara revolutionen ökade åkermarken och trädvegetationen på betesmarkens bekostnad. Från 1900-talets mitt fram till idag har markanvändningen förändrats ytterligare men inte lika drastiskt. Djurhållningen skiljde sigmellan områdena. På Kristianstadsslätten hade de en högre djurtäthet än på Linderödsåsen.

Syftet med undersökningen var att undersöka landskapsförändring och skogsutveckling under de senaste århundraden kring Skrylle naturreservat som är beläget mellan Södra Sandby och Dalby i Lunds kommun. Hur det har sett ut, vad har förändrats samt varför, är frågor som behandlas i undersökningen. Resultatet framställdes med hjälp av äldre historiska kartor samt flygbilder med komplettering av skriftligt källmaterial. 

Resultatet visar att största förändringen skedde mellan 1700- och 1800-talet då markanvändningen förändrades helt, från att gå från lövskog till öppen mark. En del förändringar av skogstyp skedde under 1900-talet då gran planterades i området. Den totala skogsarealen är mindre idag än vad det har varit som mest förr. Mycket av förändringarna beror på människans behov och intresse men även en del naturkatastrofer har påverkat skogsutvecklingen.