I Sverige pågår en strukturell omställning från att vara ett fossilberoende samhälle till att bli fossilfritt. Detta gör att trycket på klimatneutrala bränslen från exempelvis skogen ökat. Skogsbränslen i form av grot är ett bränsle som görs av de avverkningsrester som uppstår vid konventionell avverkning. Det går bra att ta bort groten från hygget om det utförs en så kallad askåterföring. Det betyder att askan förs tillbaka till skogen efter att den bildats vid värmeverk. Askåterföring görs på landskapsnivå för att återbörda de näringsämnen som var bundna i groten blivit aska. Askan innehåller alla näringsämnen utom kväve, och hjälper också till att höja pH värdet tack vare de baskatjoner som trädet bundit under levnadscyclen. Blekinge är ett av de län som tar ut mycket grot men där askåterföring sker i låg omfattning. Studien syftar till att undersöka inställningen bland skogsägarna är en enkätundersökning som skickats ut till hundra av Blekinges största skogsägare. Skogsägarnas svar på enkäten behandlas helt anonymt. De som svarade på enkäten ägde skogsfastigheter mellan 175-900 hektar. Denna undersökning tittar på vilka faktorer som styr eller begränsar utförandet av askåterföring i Blekinge. Undersökningen visar på att många skogsägare känner att de har fått otillräcklig information gällande askåterföring. Studien visar även att miljöfaktorer är de motivationsfaktorer som skogsägarna tycker är viktigaste skälet till askåterföring. Som faktorer vilka begränsar askåterföringen anger många skogsägare att de känner att de saknar tillräcklig kunskap men även att de känner oro kring askans innehåll, dessutom anger flera att de är rädda för körskador i skogen.

I århundraden har eken varit betydelsefull i Sverige. Kronans syfte var att kontrollera och lagstifta eken för tillgången på skeppsvirke. Det hårda lagstiftandet och kontrollerna bidrog till att avverkning av eken förbjöds på krono- och skattejord. På 1800-talet upplöstes dispositionsrätten vilket ledde till att ekbestånden minskade. Idag är äldre ekar med höga naturvärden viktiga miljöer då de hyser olika mikrohabitater som gynnar den biologiska mångfalden. Syftet med studien har varit att med hjälp av historiskt material jämföra antalet ekar med dagens invertering. I området Elleholm, i Blekinge, har en sådan inventering inte genomförts på över 200 år. Studien undersöker historiska källmaterial som ekinventeringsprotokoll över Elleholm socken för åren 1819, 1830–1831. Insamlade data har sedan jämförts med nutida inventering. Ute i fält har även ekens hålighet, vitalitet och omkrets noterats för att se över ekens kondition. Det framtagna resultatet visar att antalet ekar har minskat drastiskt sedan protokollen skrevs. Data som samlades in efter inventeringen kring ekens kondition gällande överlevnad är positiva. Nedgången på antalet ekar kan bero på att dispositionsrätten upphörde att gälla under 1830-talet. Vidare kan även den ökade befolkningstillväxten lett till att jordägarna avverkade eken illegalt och legalt. Resultatet visar att ekarna i området Elleholm är i bra kondition, vilket kan bero på gallring och öppenhet i landskapet. På grund av nedgången av ekbestånden skyddas ekarna genom de lagar som reglerar skyddandet av ädellövskog samt ”jätteträd”.

Med hjälp av såg- och borrprover studerades åldern på 41 granar och en tall i Siggaboda naturreservat i sydligaste Småland, med syfte att undersöka granens etablering och döende på lokalen. Vidare har reservatet delats in i tre områden för att undersöka om några geografiska skillnader i granarnas etablerings- och dödsår förekommer. Analysarbetet utfördes på Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi vid Lunds universitet. På lokalen har tidigare bland annat en pollenanalys utförts (Björkman & Bradshaw 1996) samt en kombinerad pollenanalytisk och dendrokronologisk studie (Hannon et al. 2010). Enligt dessa har granen etablerats i Siggaboda under sista halvan av 1700-talet. Någon undersökning med sågprover som material har tidigare inte genomförts på lokalen.

Resultaten visar att det äldsta trädet grodde runt 1771 och att en kraftig expansion skedde under mitten av 1800-talet. De visar även att merparten av granarna har dött mellan åren 2005 och 2008, vilket indikerar att granbarkborre etablerade sig till följd av januaristormen 2005 och därefter spred sig även till stående träd - något som har fått omfattande konsekvenser för granarna i reservatet. 

Tree core samples from Scots pine (Pinus sylvestris) growing on mountains on the former outfields of Åby manor were analysed according to crossdating of annual rings (e.g. Niklasson, Zackrisson & Östlund 1994) in order to examine the forest succession in a local scale. According to extensive pollen analyses by Fries the rocky outcrops were bare because of the harsh harvesting of the forest until 1850 (Fries, p. 43). Lindner (1935 also described the surrounding rocky outcrops as bare during the same period of time.The results in this studie shows that several trees had germinated before 1800-1850 with a peak of the regeneration in 1860. When comparing the average growth of the analysed older Scot pines and young Scot pines from both open and secluded forests it showed that the analysed older trees had germinated on relative open grounds, with some some forest vegetation, on the outfields before 1800, giving hard evidence of a decreasing misuse of the forest and an increased regeneration on the rocky outcrops of Åby manor almost 100 years earlier than the results according to Fries and Lindner. The manor function could have helped keeping the forest since trees could be collected elsewhere.