Background:

Every woman giving birth has expectations. Identifying women’s expectations, wishes, needs and fears enable the health care provider(s) to work toward a common goal of safe and positive childbirth experience.

Aim:

The aim was to determine women’s preferences and needs during labor.

Design:

Analytic- cross sectional study.

Setting:

El Kasr- Aini, - Cairo- University Maternity Hospitals.

Sample:

A random sample of 400 women were recruited in the present study with the following criteria; age ranged between 20-30 years old, can read and write, primigravida, nulliparous woman with singleton low risk pregnancies, in the third trimester, up to 37 weeks of gestational age, no previous abortion and free from any medical complains.

Procedure:

Data collection took place in the antenatal clinic, each interview administrated questionnaire took a time between 10-15 minutes. Mothers completed the questionnaire in the antenatal clinics during their waiting for medical examination.

Results:

Twenty two need requirements emerged from the women's perspective. The highest ranked needs for parturient women during labor are; maintaining privacy through all procedures of 86.5%, accessibility of nurses demonstrate empathy of 67.5%, availability to ventilate and expressing fear and anxiety of 57.5%, quick response to request of 67.5%, frequent monitoring of 52.8%, accessibility of caring medical staff of 47.2% and short delivery of 52.8%.

Conclusion:

Despite good general coverage of labor care among women, there were clear variations in the type of management given to them or needed by them. This study confirms that different factors predict the multidimensionality of childbirth satisfaction.

Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar omvårdnaden av patienter med ett intravenöst drogmissbruk (IDU). Bakgrund: Sjuksköterskor har ofta bristande kunskap om droger och om hur man ska hantera den kliniska omvårdnaden av patienter som missbrukar droger. Bristande kunskap om drogmissbruk bland vårdpersonalen skapar rädsla vilket i sin tur kan leda till att IDU får ett sämre mottagande. Det förekommer även fördomar om denna patientgruppen bland personalen. Metod: studien genomfördes som en allmän litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar inom tidsintervallet 2003-2009, sökta i databaserna PubMed, PsyhInfo, ELIN@lund samt Cinahl. En deduktiv analysmetod användes utifrån Suzie Kim’s domäner Patient, Patient-Sjuksköterska och Yrkesutövning. Resultat: Personer med ett intravenöst drogmissbruk hade ofta en utsatt hälsa och ett riskfyllt beteende. Patienten upplevde ibland sjukvården som svårtillgänglig och dåligt anpassad efter deras behov. Patient - Sjuksköterska relationen tycktes fungera bäst då omvårdnaden genomfördes på specialanpassade institutioner. Sjuksköterskans yrkesutövning fyllde en viktig preventivroll vad gällde att bevara och främja IDUs hälsa. Slutsats: utbildning och information om drogmissbruk kan bidra till bättre attityder och mindre fördomar i omvårdnaden av patienter med IDU. En empirisk studie kring IDUs upplevelse av den svenska omvårdnaden och dess miljö hade kunnat bidra till en större förståelse för patientgruppen.

Bakgrund: I Sverige lider ca 18,7 procent av svår smärta eller värk och ca 1,3 miljoner människor antingen vårdar, hjälper eller stödjer en anhörig. Smärta ska ha hållit i sig i över tre månade för att klassas som kronisk/långvarig smärta. Familjefokuserad omvårdnad är en teori som används för att inkludera anhöriga i vården. Eftersom anhöriga har en betydelsefull roll i omsorgen för en familjemedlems vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksamma denna grupp för att ge de stöd och hjälp i ett tidigt skede. Det är därför av stor vikt att veta hur anhöriga upplever i samband med att vårda en familjemedlem.

Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en familjemedlem med långvarig smärta.

Metod: En allmän litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt baserat på kvalitativa artiklar.

Resultat: Resultatet innehåller fyra huvudkategorier: Upplevelsen av att inte räcka till, Upplevelsen av kontroll, Upplevelsen av familjeroller och relationer samt Anhörigvårdares upplevelser av vårdpersonalen samt två underkategorier. Resultatet visar att anhöriga upplever tecken på psykisk ohälsa, de upplever brist på kontroll och hittar strategier för att öka kontrollen, familjeroller och relationer påverkas både negativt och positivt och de upplever att stöd och tillgänglighet från vårdpersonalen är viktigt.

Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras styrkor och svagheter med den aktuella studien utifrån trovärdighetsbegreppen: tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatdiskussionen diskuterar fyra fynd: Symtom på psykisk ohälsa upplevdes av anhöriga som vårdade, Upplevelsen av kontroll har en central del i vårdandet, Förändringar i relationer och Sjukvårdspersonalens stöd och tillgänglighet var viktigt och betydelsefullt för de anhöriga. Det familjefokuserade omvårdnadsperspektivet diskuteras i förhållande till vissa fynd.

Samarbete och samverkan tas ofta för givet som något gott. Men trots höga förväntningar på positiva effekter är det svårare än vad många förväntar sig. Familjecentralen som den här artikeln handlar om är ett exempel på hur tvärsektoriell samverkan kan se ut i praktiken. Personalen har tillsammans med en forskare studerat samarbetets grundvalar och i artikeln diskuteras det spänningsfält som personalen på grund av samlokalisering befinner sig i och som innebär såväl hinder som möjligheter för samarbete. För att skapa gynnsamma förutsättningar för tvärsektoriellt samarbete i en samlokaliserad verksamhet behöver följande aspekter diskuteras och övervägas. - Moderorganisationernas ledning behöver se över ekonomiska och administrativa rutiner för familjecentralen och skapa yttre förutsättningar i form av handledning och tid för lärande och utveckling inom gruppen. - Personalen behöver tänka över betydelsen av sin egen och professionens utveckling samt aspekter av den organisationskultur som de representerar och bär upp. Olikheter kan bli bränsle för lärande och utveckling i gruppen, som i sin tur kan leda till en utveckling och nytänkande i verksamheten och man kan undvika att olikheter blir grogrund för samarbetsproblem.

Bakgrund: Sorg är en normal reaktion i samband med närståendes död. Sorg är inteen sjukdom men kan ge besvär som liknar dem som uppkommer vid sjukdom. Om sorgeninte kan hanteras av personen som drabbas av sorg kan den leda till kompliceradsorg och sorgeprocessen förlängs. Sjuksköterskor som arbetar inom vård och omsorgmöter anhöriga som upplever sorg i samband med närstående döende och död ochbehöver ha kunskap och förståelse för hur deras situation kan vara för att kunna geadekvat stöd för anhöriga i sorg.

Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av sorg i samband med vuxen närståendesdöd.

Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativstudiedesign. Vetenskapliga artiklar söktes fram i databaserna Cinahl Complete, Pub-Med och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån kvalitativa kvalitetskriterieroch analysen av studiernas resultat genomfördes utifrån Fribergs analysmetod för litteraturöversikter.

Resultat: Upplevelsen av sorg delas in i två kategorier och tio underkategorier. En känslomässigbelastning och att känna sig vilsen och oviss med underkategorierna Chockoch oförmåga att minnas, Smärta, Ångest och ledsenhet, Skuld och lättnad, Ensamhetoch saknad, Ovisshet samt Vilsenhet. Omgivningens agerande förvärrar och lindrarsorgen med underkategorierna Att mötas av personer som inte förstår, Att få informationsom ger förståelse samt Att få känslomässigt stöd.

Diskussion: Studiens kvalitet diskuteras utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet,verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. I resultatdiskussionen diskuteras de trecentrala fynden: upplevelser av skuld, ovisshet och betydelsen av känslomässigt stödvid sorg. Fynden diskuteras i relation till personcentrerad vård och sjuksköterskorsbehov av kunskap för att kunna möta personer i sorg.

Bakgrund:Cirka 80 procent av Sveriges befolkning kommer någon gång i livet att drabbas av ryggsmärta. Ryggsmärta är en av de största anledningarna till att patienterna söker vård vilket ställer stora krav på sjukvårdspersonalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur patienter med långvarig ryggsmärta upplever möten med vårdpersonal. Metod: Under litteraturstudiens gång har elva vetenskapliga artiklar analyserats och sammanställts. Detta resulterade i två presenterade kategorier. Resultat: Att känna sig delaktig i sin egen vård visade sig vara viktigt för patienterna. När vårdpersonalen lyssnade på patienterna och accepterade dem som experter på deras egen smärta kände de sig mer delaktiga. Patienternas känsla av misstro berodde på att de kände sig betraktade som hypokondriker och lögnare. De önskade också att få tillbringa tillräckligt med tid med sin vårdpersonal. Slutsats: Det är viktigt att vårdpersonalen tillåter patienter att vara delaktiga i sin vård. Genom att erbjuda patienterna tillräckligt mycket tid för samtal om deras smärta blir det möjligt att skapa en förståelse för det individuella lidandet och att minska misstron.

Människor med rygg- och nackvärk utgör en stor patientgrupp inom primärvården. Många blir inte hjälpta av de behandlingsmetoder som erbjuds. Samtidigt efterfrågas Komplementär och Alternativ Medicinska (KAM) behandlingar allt mer från allmänheten. Behovet att öka hälso- och sjukvårdens kunskap om KAM som behanlingsalternativ sågs. Studiens syfte var att beskriva människors erfarenheter i samband med rygg- och nackvärk och reflexologisk behandling. Metoden var kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Urvalet omfattade sju klienter som sökt reflexologisk behandling pga rygg- och/eller nackvärk och identifierades genom tre olika reflexologer i Skåne län. I resultatet identifierades kategorin Vardagen med underkategorierna Smärta och värk, Försök till anpassning samt Söka vård och behandling. I Kategorin fysiska och psykiska sensationer sågs underkategorierna Personligt bemötande, Zonsmärta, Cirkulationsökning samt Avslappning. I Kategorin Förändring av vardagen ingick Symtomlindring, Hjälp till självhjälp samt Arbete och idrott. Slutsatsen dras att reflexologisk behandling kan erbjuda bra smärtlindring för människor med rygg- och nackvärk samt erbjuder en chans till avslappning, bättre sömn, vara aktiv i arbetslivet och få ny energi. Mer forksning inom reflexologisk behandling behövs.

The aim with my study is to highlight, illuminate and examine the social and maternal health care motivational work of pregnant women with a risk or abuse of alcohol and / or drugs, and what actions can be considered for these women. In addition, the aim is to explore how social services and maternity care might interact in this type of case. The aim is to convey the subjective experience of each of the interviewees. For the purposes of this study, I have chosen to use the qualitative research method. I have interviewed social workers in individual and family care, and midwives. Study interview results show that pregnant misusers priority for both maternity care and social services. By the AUDIT, conducted by the maternal health care, shows that the woman has a risk and / or abuse woman offered a variety of activities that may be in the form of talks, drug testing and treatment. Cooperation is the key to success in this motivational work, and it's mainly collaboration between social services, maternal health and child health care. Cooperation seems to work fine, but could be improved with more time and more staff.

Bakgrund: Allt fler personer som haft stroke vårdas i hemmet med stöd från sin familj. Anhörigvårdare upplever att de ”kastas in” i rollen som vårdare och är dåligt förberedda och informerade om den nya situationen. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigvårdares behov av utbildning och information vid vård av en familjemedlem med stroke. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes och baserades på 16 vetenskapliga artiklar. Resultat: Anhörigvårdare hade behov av utbildning och information om sjukdomen stroke, dess orsak, riskfaktorer och behandling samt utbildning i basal omvårdnad för att kunna vårda sina anhöriga i hemmet. Dessutom behövde de utbildning och information om stöd och service från samhället bland annat om hur de kunde bli avlastade i sin vårdarroll. De behövde även information om tillgänglig vårdkoordinator/kontaktsjuksköterska och anhörig/patientförening att vända sig till för information och stöd. Slutsats: Anhöriga behöver involveras mer i vården och därmed ses som en samarbetspartner. Med hjälp av familjesamtal kan distriktssköterskan ta reda på familjens individuella behov av utbildning och information. Författarna föreslår ett utbildnings/informationsprogram för anhöriga för att på så vis undvika att de upplever att de ”kastas in” i vårdarrollen.

Purpose: To explore and compare cancer patients' perceptions on the quality of nursing care in four European countries. Methods: Data were collected in Cyprus, Finland, Greece and Sweden. The sample comprised 596 hospitalized cancer patients. The quality of nursing care was measured using the "Oncology Patients' Perceptions of the Quality of Nursing Care Scale" (OPPQNCS). Patient characteristics were also collected. Analysis of variance was used to examine the effects of country on the perceptions of the quality of nursing care. Results: Patients' age ranged from 18 to 86 years, and 58% were male. The comparison of cancer patients' perceptions regarding the quality of nursing care between the four countries showed a statistically significant difference in the total OPPQNCS scores (p <0.001) as well as in the subscales responsiveness (p <0.001), individualization (p<0.001), co ordination (p<0.001) and proficiency (p<0.001). The Cronbach's alpha coefficient for the OPPQNCS ranged between 0.89 and 0.95. A multivariate analysis of variance for the OPPQNCS controlled by respondents' demographic characteristics revealed that only the patient's country was significantly related with the patients' perceptions of quality care. Conclusion: Quality of nursing care as perceived by cancer patients was high, but differed between the four countries. The impact of the clinical status of cancer patients on the quality of nursing care and managerial factors such as staffing/nursing care delivery models that influence the ability of nurses to offer high quality care should also be explored by more focused studies.

Bakgrund: Stroke är en vanlig sjukdom i Sverige och varje år drabbas ca 30 000 personer. En stroke kan medföra både fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar hos den som drabbats. När livskamraten drabbas av stroke kan det för den närstående komma som en chock och en ny livssituation kan uppstå. Närstående får ta på sig ett stort ansvar när livskamraten kommer hem. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med sin livskamrat som drabbats av stroke. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturstudie som baserades på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom en övergripande kategori; En förändrad livssituation med tre huvudkategorier; En förändrad vardag, En förändrad relation och Fysisk och emotionell påfrestning. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om och skapar sig en djupare förståelse för den närståendes situation för att kunna möta den närstående på ett bra sätt. Det ligger i sjuksköterskans ansvar att se till att den närstående inte blir åsidosatt utan blir sedd som en del i systemet. Rätt information och stöd innan hemgång, kan detta göra att den närstående känner sig tryggare i den nya situationen i hemmet med livskamraten.

Bakgrund:Majoriteten av de patienter som avlider i Sverige varje år till följd av cancer vårdas vid sin död på sjukhus. Många erhåller palliativ vård som innebär medicinska behandlingar eller omvårdnadsåtgärder i livets slutskede. Ett holistiskt förhållningssätt hjälper patienter att uppleva god livskvalitet i livets slutskede och uppnå en god död. Tidigare studier har påvisat svårigheter att tillgodose patienter på sjukhus en optimal palliativ omvårdnad. Via patienters upplevelser kan den omvårdnaden utvecklas. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelser av palliativ omvårdnad på sjukhus vid cancersjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar som framkom efter systematiska databassökningar i Cinahl och PubMed. Dessa granskades med HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar, analys genomfördes enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Följande sex kategorier framkom; Betydelsen av kontroll i livets slutskede, Upplevelsen av ensamhet, Den gode vårdaren och lojala patienten, Att vara beroende, Vikten av kontinuitet och Bibehålla sin självständighet. Resultatet visade att sjukhuset kunde vara en trygghet men att den palliativa omvårdnaden överlag präglades negativt av en stressig miljö där patienterna upplevde både ökad självständighet och ökat beroende. Diskussion: Arbetet bedöms tillförlitligt och verifierbart då datainsamling och analys är redovisat och kontinuerligt utvärderat i grupp. Pålitligheten stärks av att förförståelsen är redovisad. Resultatet bedöms överförbart till en sjukhuskontext, men kanske inte till patienter med andra diagnoser. Resultatet bidrar till ökad kunskap inom området palliativ omvårdnad. Tre huvudfynd belyses som påvisar en bristande holistisk omvårdnad relaterat till bland annat tidsbrist, ett medicinskt fokus samt okunskap hos vårdpersonalen angående palliativa omvårdnadsbehov.

BACKGROUND: The aim was to evaluate data quality and psychometric properties of an instrument for measurement of health-related quality of life: DISABKIDS Chronic Generic Module (DCGM-37) used in school-aged children with cancer.

METHODS: All school-children diagnosed with cancer in Sweden during a two-and-a-half year period were invited to participate in the study. Analysis was performed on combined data from two assessments, two and-a-half and five months after start of cancer treatment (n = 170). The instrument was examined with respect to feasibility, data quality, reliability and construct and criterion-based validity.

RESULTS: Missing items per dimension ranged from 0 to 5.3 percent, with a majority below three percent. Cronbach's alpha values exceeded 0.70 for all dimensions. There was support for the suggested groupings of items into dimensions for all but six of the 36 items of the DCGM-37 included in this study. The instrument discriminated satisfactorily between diagnoses reflecting treatment burden.

CONCLUSIONS: The results indicate satisfactory data quality and reliability of the DCGM-37 when used in children undergoing treatment for cancer. Evaluation of construct validity showed generally acceptable results, although not entirely supporting the suggested dimensionality. Continued psychometric evaluation in a larger sample of children during and after treatment for cancer is recommended.

Bakgrund: Skandinavisk sjukvårdpersonal anser att det ibland är svårt att förstå patienter med en annan kultur och bakgrund vilket kan påverka mötet dem emellan. Kulturkrockar är därför inte helt ovanliga i vården vilket kan upplevas jobbigt för både sjuksköterskan och invandrarkvinnor. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans och invandrarkvinnors upplevelser av mötet i vården. Metod: Under litteraturstudiens gång har vetenskapliga artiklar analyserats och sammanställts. Granskningen av artiklarna har resulterat till tre underrubriker som presenteras i resultatdelen. Resultat: Språksvårigheter är en av den vanligaste faktorn till kulturkrock mellan invandrarkvinnor och sjuksköterskor i vården. Enligt sjuksköterskorna är det viktigt att ha förståelse för kvinnornas värderingar och bakgrund för att kunna ge invandrarkvinnorna en anpassad och individuell omsorg. Sjuksköterskorna anser att mer tid behövs för att hinna ge omsorg till kvinnorna enligt kvinnornas önskemål som varierar beroende på deras olika kulturer. Invandrarkvinnorna anser att en bättre omsorg till dem är att ta hänsyn till deras religion, etnicitet och individuella önskemål. För att som sjuksköterska kunna få förståelse om andra människors tro måste sjusköterskan först förstå sitt eget levnadssätt som är påverkat av interaktion, sociala och kulturella bakgrunder. Diskussion: Enligt socialstyrelsen ska sjuksköterskan ge hela befolkningen vård och omsorg på lika villkor samt visa öppenhet och respekt för olika värderingar och trosuppfattningar.

Bakgrund: Etiska dilemman förekommer ofta inom hälso- och sjukvården och något som sjuksköterskor dagligen stöter på. Etiska dilemman innebär att sjuksköterskor behöver fatta ett beslut. Ibland kan det vara svårt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Det är framförallt vanligt förekommande inom palliativ vård. Det är patienter som lider av obotlig livshotande sjukdom som vårdas palliativt. Palliativ vård syftar till att ge dessa patienter ett fint och värdigt avslut i livet, samt att minska deras lidande. Sjuksköterskornas profession som bland annat är omvårdnad tas också upp under bakgrund och diskuteras tillsammans med personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av etiska dilemman inom palliativ vård. Metod: Metoden som använts är en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Artiklarna som har använts har hittats i databaserna Cinahl Complete och Pubmed. Resultat: Resultatet utgår ifrån nio vetenskapliga artiklar. De nio studierna undersökte hur sjuksköterskor upplevde etiska dilemma och vad som låg till grund för dessa situationer. De huvudsakliga fynden var sjuksköterskornas upplevelse av osäkerhet vid bemötandet av en patient inom palliativ vård, bristande samarbete och konflikter. Sjuksköterskorna upplevde oro för patienten, maktlöshet, otillräcklig kommunikation, samarbetssvårigheter med kollegor och bristande relation gentemot kollegor, patient och patientens närstående. Diskussion: Studiens trovärdighet har bedömts utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet samt överförbarhet. Styrkor och svagheter med metoden har diskuterats. Under resultatdiskussion har följande fynd diskuterats bristande samarbete och kommunikation, relationer mellan sjuksköterskor och patient samt maktlöshet på grund av läkare och närstående. Personcentrerad vård, pliktetik samt konsekvensetik kommer också att diskuteras.

Bakgrund: Insjuknandet i hjärtinfarkt är oftast akut och kan påverka patienten under en lång tid. Vårdtiden är kort och patienten drabbas ofta av en kris. Förutom adekvat behandling behövs information för att känna trygghet och för att kunna göra livsstilsförändringar som förebygger återinsjuknande. Sjuksköterskan kan vägleda och motivera till ett hälsosammare liv både under och efter sjukhusvistelsen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens informationsbehov vid hjärtinfarkt under och efter sjukhusvistelsen. Metod: En litteraturstudie har gjorts där 13 vetenskapliga artiklar har granskats. Resultat: Patienterna önskade information från olika källor. Informationen skulle vara lättförståelig och samstämmig. Individuell information var viktig och skulle vara uppdelad på flera tillfällen. Informationsbehovet såg olika ut beroende på om patienten var inskriven på sjukhus eller hade kommit hem. Slutsats: Patientundervisning under sjukhusvistelsen och efter utskrivningen är nödvändigt för att minska den informationsbrist som många patienter upplever efter hemkomst. Ett samarbete behövs mellan slutenvården och primärvården då all information inte kan ges vid ett tillfälle. Detta skulle kunna vara kostnadseffektivt då risken för återinsjuknande troligtvis minskar för en patient som är välinformerad.

Bakgrund: Lungcancer är den femte vanligaste cancerformen och den cancerrelaterade dödsorsaken i Sverige. De flesta patienter som insjuknar i lungcancer är runt 70 år, knappt ett hundratal personer varje år insjuknar före 50-årsåldern. Syftet: Att beskriva faktorer som påverkar hur patienter med lungcancer upplever sin smärta och mötet med sjuksköterskan. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes där både kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Resultat: I resultatet visade att smärtupplevelsen och mötet med sjuksköterskan är individuell och beror på många olika faktorer. Den fysiska och psykiska smärtan hörde ihop och påverkade varandra . Patienterna upplevde att sjuksköterskornas tidsbrist kunde skapa missförstånd, att de fick bristfällig information och att deras smärta kunde underskattas. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Travelbees omvårdnadsteori. Sjuksköterskan bör se patienten som en individ och bemöta patientens smärta med respekt, ge honom den tid, den förståelse och den information han behöver.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett vanligt förekommande samhällsproblem både internationellt och nationellt. Våldet kan yttra sig på olika vis och i olika former. Våldet påverkar offret både kortsiktigt och långsiktigt, samt både fysiskt, psykiskt och socialt. Sjuksköterskan har en betydande roll i att upptäcka våldet samt att stärka kvinnan i att bryta den destruktiva relationen. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metod: Kvalitativa allmän litteraturstudie som inkluderar nio stycken kvalitativa studier. Resultat: Ur analysen framkom två huvudkategorier som var De egna känslornas påverkan samt Arbetsmiljöns påverkan. I kategorin De egna känslornas påverkan framkom de känslor som sjuksköterskan upplevde vid möten med kvinnor utsatta för våld i nära relation. Dessa känslor bildade tre underkategorier som var Oro och rädsla, Frustration och Osäkerhet. Kategorin Arbetsmiljöns påverkan presenterar sjuksköterskors upplevelser av hur arbetsmiljön kan påverka mötet med våldsutsatta kvinnor. Kategorin rymmer två underkategorier Att inte räcka till och Stöd av kollegor. Diskussion: Studien diskuterades utifrån kvalitetsbegreppen Tillförlitlighet, Veriferbarhet, Pålitlighet och Överförbarhet. I resultatdiskussionen diskuteras tre centrala fynd från resultatet dessa är Oro och rädsla, Osäkerhet och Att inte räcka till. De tre fynden diskuteras utifrån olika samhällsperspektiv, etiska aspekter samt personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskors arbete med våldsutsatta kvinnor hindrades av osäkerhet på grund av kunskapsbrist, oro och rädsla, tidsbrist och den emotionella påverkan. För att främja arbete och ett personcentrerat förhållningssätt behöver sjuksköterskor erfarenhet, kunskap, utbildning och tid. 

Background: The incidence of needle stick injuries is higher among nurses with a low level of knowledge on the prevention of needle stick injury, and who have not received the relevant training during their undergraduate study. The aim of this study was to determine the level of knowledge of the prevention guidelines and the prevalence of needle stick injury among students in Oman.

Methods: An online cross-sectional survey using a questionnaire and involving 167 students from a governmental university was conducted. The questionnaire consists of 30 questions; eight general questions, knowledge related questions, and questions about risk factors, prevention measures, and actions in a case of needle stick injury. Ethical approval was obtained and the link to the survey was shared with students using their university email portal.

Results: Of the participants, 81.2% were females; mean age was 23.3 (SD = 4.5) years. The mean total knowledge score was 6.6 out of 10 (SD = 2.1). In addition, 18.2% (n = 32) of the students experienced needle stick injury. Most of the injuries 71.9% (n = 24) occurred during medication preparation and administration. The main cause of NSI as reported by students was recapping the needles (59%, n = 19).

Conclusions: This study demonstrates that student nurses have a moderate level of knowledge about needle stick injury prevention measures and lack many facets of safe infection control practice. These findings require the collaborative effort of nursing administrators from both academic and clinical areas, to develop effective strategies to reduce or eliminate the occurrence of needle stick injury.

BACKGROUND: Chemotherapy-induced neutropenia is a serious global health concern. It is essential that student nurses who are the future of healthcare are equipped with the right knowledge to care for the unique needs of patients with neutropenia.

OBJECTIVE: The study assesses student nurses' knowledge of neutropenia management and examines the difference in their knowledge with regard to their demographics.

DESIGN: A descriptive cross-sectional survey design was used.

SETTINGS: Participants for this survey were recruited from four nursing schools from three countries: Jordan, Oman, and Saudi Arabia.

PARTICIPANTS: The study sample comprised 230 student nurses representing all three countries.

METHODS: Online data collection was implemented. A message including the link to the study questionnaire was sent to students through their university portal. Demographic data and the neutropenia knowledge questionnaire were collected.

RESULTS: The student nurses showed poor knowledge of neutropenia and its management (mean = 10.1 out of 30). The bridging students (M = 12.6, SD = 9.8) had significantly higher mean total knowledge scores than the regular students (M = 9.8, SD = 5.5) (t = 2.9, df = 38.9, p = 0.006). However, students who had received previous education about neutropenia management (M = 11.6, SD = 5.0) had significantly higher mean knowledge scores than those who had not (M = 9.5, SD = 5.6) (t = -2.73, df = 134.8, p = 0.007).

CONCLUSIONS: The study findings underscore the overarching necessity to improve students' knowledge of neutropenia and its management. However, addressing this concern is multifaceted and requires deliberate effort from various agencies. Developing innovative strategies to increase the coverage of oncology nursing in the curriculum, improving faculty expertise, enhancing staff nurses' knowledge and skills, provision of funding, and adoption of oncology-related competencies in the nursing program need to be explored as key solutions.

När äldre inte klarar av att bo hemma längre flyttar de ofta till ett vård-och omsorgs-boende, lever den sista tiden där och är i behov av palliativ vård. Palliativ vård är ett förhållningssätt som kännetecknas av en helhetssyn på människan utifrån individens behov. De som arbetar nära den äldre och den närstående är vård- och omsorgsperso-nalen och det är distriktssköterskan som har det övergripande ansvaret för omvårdna-den. Stöd till den närstående är av största vikt inom den palliativa vården. Syftet med studien var att beskriva vård- och omsorgspersonalens erfarenheter av att uppmärk-samma och stödja närstående till den äldre på vård- och omsorgsboende utifrån ett palliativt förhållningssätt. Datainsamlingarna gjordes i två omgångar, en fokusgrupp-sintervju 2017 och genomförda diskussionsgrupper 2010, analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och tolkades med hjälp av Dosseys "Theory of integral nur-sing". I resultatet framkom kategorierna att skapa trygghet för den närstående, önskan att göra den närstående delaktig och att få kunskap om palliativ vård. Kategorierna utmynnade i temat: I ett palliativt förhållningssätt stöds närstående genom att de får känna trygghet och delaktighet. Slutsatsen är att vård- och omsorgspersonalens in-tention är att stödja de närstående men behöver arbeta mer i ett partnerskap med de närstående för att de ska känna en helhet och därmed trygghet och delaktighet.

Bakgrund: Hot och våld på sjukhus är ett växande problem både i Sverige och globalt. Vad händer med omvårdnaden när detta sker och hur påverkas de som arbetar med vård när hoten kommer in på avdelningarna?  Syfte: Belysa hur omvårdnaden och sjuksköterskans situation påverkas när sjuksköterskan som arbetar i somatisk vård arbetar under hotbild.  Metod: En litteraturstudie av både kvalitativa och kvantitativa forskningsartiklar. Studierna som inkluderats berör vad som händer med omvårdnaden och sjuksköterskan under hotfulla eller våldsamma situationer. Studier som tar upp hot och våld inom somatiken och även artiklar som berör ämnen kring arbetsplatsrelaterat våld. De som exkluderats är studier som uteslutande fokuserat på hot och våld från patienter från psykiatriska vårdinrättningar samt patienter med uttalad nedsatt kognitiv förmåga.  Resultat: Stress, ångest rädsla, fysiska och andra psykiska konsekvenser var faktorer som påverkade för både omvårdnaden och sjuksköterskorna som arbetade med somatisk vård och blev utsatta för hotbild.  Diskussion: Tar upp problematiken kring resultatet samt vilken påverkan det har på sjuksköterskan, patienten och vårt samhälle utifrån lagstiftning, genus, medbestämmande, folkhälsa och utveckling. Diskussionen tar därför upp problematiken kring, hur hot och våld tar tid och hur det påverkar sjuksköterskan och i förlängningen vårdsituationen, hur rädslan påverkar sjuksköterskan och hur sjuksköterskans undvikande kan förhindras.

Bakgrund: Mångbesökare är en utsatt patientgrupp med ett stort behov av omvårdnad och behöver kontinuitet i vården, både inom akutsjukvård och i primärvård.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva mångbesökares upplevelser av omvårdnad på akutmottagning och i primärvård.

Metod: En litteraturöversikt med åtta artiklar har analyserats induktivt, sammanställts genom innehållsanalys som genererade i kategorierna bemötande och respekt.

Resultat: Mångbesökare hade både positiva och negativa upplevelser som beskrivs genom mötet, att känna sig omhändertagen, att känna förtroende, att bli besviken, att känna sig underlägsen, tillfredställelse och tacksamhet, att bli betrodd och lyssnad på samt upplevelser av personcentrerad omvårdnad.

Diskussion: Etisk reflektion möjliggör förbättring för mångbesökare och för vårdpersonalen på individnivå och som arbetsgrupp. I denna litteraturöversikt upplevde mångbesökare i Sverige att de saknade personcentrerade omvårdnad och SBU:s sammanställning visade att patienter i Sverige i allmänhet upplevde personcentrarad omvårdnad positivt. Det kan därför vara viktigt att implementera personcentrerad omvårdnad oavsett patientkategori inom hälso- och sjukvården i Sverige. Ur ett samhällsperspektiv blir det fördelaktigt för mångbesökare och sjukvård att arbeta genom samplanering och uppföljning. Det kan leda till att mångbesökare upplever mindre känsla av skuld och minskar antalet besök, vilket kan resultera i bättre folkhälsa. För att förbättra omvårdnaden i det första mötet med mångbesökare men även ur ett allmänperspektiv skulle det vara önskvärt med ett prioriteringssystem för omvårdnad, detta för att omvårdnad inte ska negligeras. Mångbesökare är en grupp med stort behov, ett prioriteringssystem möjliggör att omvårdnad lyfts fram.

Bakgrund: För att sjuksköterskan ska kunna ge en god vård krävs det en god kommunikation mellan sjuksköterska och patient. När sjuksköterskan vårdar patienter som är immigranter med annat modersmål räcker inte språkkunskaperna alltid till för att förstå och bli förstådd, vilket kan leda till missförstånd. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes som baserades på 14 vetenskapliga artklar. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och Elin@Blekinge. Artiklar mellan 2000-2010 inkluderades. Artiklarna granskades efter Forsberg & Wengströms granskningsmall. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans kommunikationssvårigheter och dess följder i mötet med patienter som är immigranter med annat modersmål. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier; användning av tolk, otillräcklig språkkunskap, frustration och förförståelse. Sjuksköterskan upplevde otillräckliga språkkunskaper hos patienter, vilket ledde till begränsad omvårdnad och felbedömningar. Sjuksköterskan uttryckte även sitt missnöje över bristen på omvårdnaden som gavs till patienter med annat modersmål och var oroliga för vårdkvalitén som gavs. Sjuksköterskan ansåg att patienter med språksvårigheter krävde mer tid än patienter utan språksvårigheter och därmed var en belastning för vården. Diskussion: För att underlätta kommunikation med patient som är immigrant med annat modersmål bör en professionell tolk anlitas. Flerspråkiga sjuksköterskor kan vara till hjälp som tolk.

Bakgrund: Barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden utan utnyttjande eller våld. Tyvärr far barn illa på många sätt, vilka är en utmaning att identifiera. Distriktssköterskan har en skyldighet enligt lag att orosanmäla till socialtjänsten då ett barn misstänks fara illa, dock finns det försvårande faktorer som påverkar anmälningsbenägenheten. Det är svårt att identifiera riskfaktorer för barn i fara under korta vårdmöten på vårdcentral. Samtidigt åligger det distriktssköterskan att arbeta på ett familjecentrerat sätt och ta hela familjens mående i beaktande. Syfte: att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att få kännedom om eller misstänka att ett barn far illa. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, som analyserades med konventionell innehållsanalys. Individuella intervjuer över telefon eller video hölls med 12 distriktssköterskor från varierande arbetsplatser inom primärvården, med erfarenhet från vårdcentral. Resultat: I resultatet framkom ett övegripande tema: barn i fara är ett komplext ämne för distriktssköterskan. Två kategorier framträdde i resultatet: distriktssköterskans samlade kompetens om barn som far illa samt faktorer som påverkar anmälningsbenägenheten negativt. Distriktssköterskorna såg orosanmälan som en plikt, ibland saknades dock rätt förutsättningar. Det gjorde att distriktssköterskorna kunde tvivla på bedömningen och undvika orosanmälningar. Ett familjecentrerat arbetssätt underlättade. Slutsats: Inför beslut om orosanmälan behöver distriktssköterskan kartlägga familjens situation och barnets utsatthet, eftersom det oftast inte är tydligt att barnet far illa. För att känna trygghet i professionen behöver distriktssköterskan rätt förutsättningar på arbetsplatsen. Arbetsmomentet underlättas om distriktssköterskan har färdigheter i kommunikationstekniker med barn och föräldrar. Ytterligare insatser i form av samverkan med socialtjänsten behövs för att stärka distriktssköterskans anmälningsbenägenhet.

To describe relatives' perceived participation in discharge planning for patients with stroke and identify correlates to perceived participation. Stroke affects both patients and their relatives and previous research shows that relatives were often dissatisfied with their perceived involvement in discharge planning and the information they get. Prospective cross-sectional study. The study comprised 152 consecutively enrolled relatives (mean age = 60.8 years) of acute stroke patients admitted to a stroke unit in southern Sweden during 2003-2005. Data were collected through interviews 2-3 weeks after discharge using 'Relative's Questionnaire about Participation in Discharge planning'. This instrument measures perceived participation in three subscales: R-Information-Illness, R-Information-Care/support, and R-Goals and Needs. The Overall Rating of Relative's Perceived Participation in Discharge Planning was measured by a visual analogue scale (VAS) (1-10 score). Among the relatives, 56-68% reported positively according to R-Information-Illness, but 46-53% perceived that they did not receive any information about care/medication/rehabilitation/support. About 80% perceived no participation at all in goals and needs. The mean value of the VAS was 3.89 (SD 3.40) score. Regression analyses revealed that longer stay at hospital, patients with higher education, and relatives of female patients and female relatives were associated with relatives' perceptions of higher participation in discharge planning. Relatives perceived that they needed more information and knowledge about stroke and care/medication/rehabilitation/support. They also needed to be more involved in goal-setting and in identifying patient needs. Professionals should take into consideration these associated variables to improve relatives' perceived participation. Clinicians should give more attention to the altered situation of stroke patients' relatives when planning for continuing care and when setting postdischarge goals for the patients. The professionals need to develop strategies to involve relatives in sharing information, goal-setting and needs assessment in discharge planning.

Aims. This study examines different correlates to health-related quality (HRQoL) of life after discharge in patients with stroke. Background. HRQoL is an important aspect of life after suffering a stroke. Previous research has revealed several variables associated with poststroke quality of life, including age, gender, depression, fatigue, length of hospital stay, functional status and amount of social participation. However, the time span after stroke varies greatly in the different studies. Although the multiple factors that contribute to short-term postdischarge HRQoL have potential importance for discharge planning, to our knowledge, these factors have not been systematically investigated during the earlier days following discharge. Design. Cross-sectional study. Methods. The sample consisted of 188 consecutively included individuals (mean age 74 years, 56% men) from a stroke unit in southern Sweden. The interviews were performed two to three weeks after discharge and included use of the SF-36, the Center for Epidemiological Studies Depression Scale, the Barthel Index, the Frenchay Activities Index, performance of interests and survey of patients' perceived participation in discharge planning. Multiple linear regression analysis was conducted to identify variables associated with HRQoL. Results. Multiple regression analyses with the eight scales of SF-36 as dependent variables revealed eight models, one for each scale, which were statistically significant. Depressive symptoms were associated with lower HRQoL. Ability to perform personal and social activities, interests, younger age, education (elementary school) and shorter hospital stay were related to higher HRQoL. Patients' perceived participation in discharge planning was both positively and negatively associated with HRQoL. Conclusions. Several variables were related to good HRQoL two to three weeks post-discharge, particularly fewer depressive symptoms, participation in social activities such as outdoor activities and performance of interests. Relevance to clinical practice. These results can be used to design needs assessment forms of discharge planning to promote adaptation and recovery after stroke.

Aims and objectives. To describe stroke patients' perceptions of their participation in the discharge planning process and identify correlates of perceived participation.

Background. Patients have the right to participate in discharge planning, but earlier research has shown that they are often dissatisfied with the information they receive and their involvement in goal-setting during discharge planning.

Design. Cross-sectional study.

Methods. The sample consisted of 188 persons (mean age 74 years, SD 11·2) with acute stroke who were admitted to a stroke unit at a hospital in southern Sweden during 2003–2005. Data was collected by face-to-face interviews 2–3 weeks after discharge using the 'Patients' Questionnaire on Participation in Discharge Planning'. This instrument measures perceived participation in discharge planning in three subscales: P-Information, P-Medical Treatment, P-Goals and Needs.

Results. The percentage of patients who perceived that they had participated in discharge planning was as follows: 72–90% according to P-Information, 29–38% according to P-Medical Treatment and 15–47% according to P-Goals and Needs. Age, education and performance of activities of daily living were significantly related to perceived participation as measured by different subscales.

Conclusions. Most of the patients perceived that they received information, but fewer perceived participation in the planning of medical treatment and needs of care/service/rehabilitation and goal-setting. Professionals need to pay more attention to patients in different subgroups to facilitate their participation in discharge planning.

Relevance to clinical practice. To facilitate and increase patients' participation in discharge planning, methods should be implemented for goal-setting and identifying patients' needs. Methods that foster patient participation may improve goal-orientated care, services and rehabilitation after discharge.

Cancer was the second most common cause of death in Sweden in 2011. As the number of beds in hospitals decreases, numerous severely ill patients receive care at home. This results in family members performing important parts of the caring process. The aim of this study was to describe the caregivers' support needs from healthcare professionals when caring for an adult relative with cancer. A literature review was performed, in which results from empirical studies were reviewed and summarized. The result shows that caregivers need information about the disease and education regarding nursing skills. They also have social needs, such as to participate in decision making concerning treatment alternatives, to be kindly met by healthcare professionals, and to have opportunities for respite. The number of caregivers who suffer from anxiety and depression might indicate the presence of unsatisfied needs, which healthcare professionals could identify early in the care process. By putting focus on the caregivers' needs, healthcare professionals can help them achieve an increased feeling of competence in performing the caring role and possibly promote their sense of health and well-being.

Bakgrund: Heteronormativitet genomsyrar samhället och även sjukvården. Detta påverkar mötet mellan HBTQ personer och vårdpersonal. Homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige 1944. Sedan dess har olika lagar tagits fram i syfte att minska diskrimineringen av HBTQ personer i samhället. 38 % av deltagarna i en studie har någon gång upplevt sig illa bemötta i sjukvården. 36 % legitimerade sjuksköterskor i Sverige skulle välja att inte vårda personer ur HBTQ gruppen om den möjligheten fanns. Syfte: Att beskriva HBTQ personers upplevelser av mötet med vårdpersonal i den somatiska sjukvården. Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Analysprocessen inspirerades av Forsberg och Wengströms modell. Resultat: Tre huvudkategorier med vardera två underkategorier. Upplevelsen av den skickliga vården, upplevelsen av den begränsade vården och upplevelsen av den diskriminerande vården. Det framkom att de flesta upplevde mötet med sjukvården som negativt. Heteronormativa antaganden var ett genomgående tema för resultatet, där både negativa och positiva möten grundade sig i dessa antaganden och frånvaron av dessa. Slutsats: Kunskapen kring olika sexuella läggningar och identiteter måste förbättras inom sjukvården för att skapa en accepterande miljö och ett bättre möte. Detta för att folkhälsan för HBTQ gruppen skall kunna förbättras. Kommunikativa hinder och heteronormativa normer måste belysas redan i utbildningen för vårdpersonal.

Bakgrund: Samtal om övergången från en botande behandling till palliativ vård kan vara svårt. Sjuksköterskan har en central roll i omvårdnaden och att kommunicera med patienter är betydelsefullt för omvårdnaden av döende patienter. Livets slut är ett känsligt ämne att samtala om och lätt att undvika. Detta kan bero på bristande erfarenhet, utbildning, tidsbrist och rädsla inför ämnet.

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av samtal med vuxna patienter i livets slutskede.

Metoden var en allmän litteraturstudie, som byggde på tretton artiklar.

Resultatet visade upplevelser som påverkade sjuksköterskan i kommunikationen med patienter i livets slutskede. Till exempel rädslan att ta ifrån patienten hoppet, brist på utbildning, erfarenhet och tid. Dessa sammanställdes i tre teman; ärlighet, engagemang och verbal- ickeverbal kommunikation. Livets slut är något vi har behov av att prata om, men som är svårt.

Diskussion: Det är viktigt att sjuksköterskan är trygg i yrkesrollen och vet sin egen inställning till döden. Det krävs god kunskap och tid för samtal med patienter i livets slutskede. Genom samtal kan rädslan minskas och tiden fram till livets slut kanske kännas mindre skrämmande för den döende.

Bakgrund: Barn som far illa är ett globalt problem och den första januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Sjuksköterskor har, bland flera yrkeskategorier, en anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa. I omvårdnadssituationen kan sjuksköterskor ha både direkt och indirekt kontakt med dessa barn. När barn far illa får det konsekvenser på både kort och lång sikt. Genom att beskriva hur sjuksköterskor upplever att göra en orosanmälan ökar kunskapen vilket skapar förutsättningar för att värna om barns framtida hälsa.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att göra en orosanmälan i omvårdnadssituationer där barn misstänks fara illa. Metod: En allmän litteraturstudie som baserades på kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen gjordes i tre databaser och HKR:s granskningsmallar användes till artikelgranskningen. Därefter följde analysprocessen av artiklarna med hjälp av Fribergs (2012) trestegs analysmall.  Resultat: Känslor av osäkerhet och oro uppkommer hos sjuksköterskor när barn misstänks fara illa. Tre huvudkategorier som har den personcentrerade omvårdnadsteorin som utgångspunkt utgörs av Upplevelser av förutsättningar i anmälningsprocessen, Upplevelser av vårdandets sammanhang vid en orosanmälan och Upplevelser av konsekvenser i mötet med familjen under personcentrerade processer. Sjuksköterskors upplevelse belyser en uttalad osäkerhet gällande när en orosanmälan måste göras. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Tre fynd från resultatet diskuteras utifrån McCormack och McCances (2010) personcentrerade omvårdnadsteori samt utifrån pliktetik och samhällsperspektiv. Fynden är, Förutsättningar: Utbildning ger kunskap, Vårdandets sammanhang: Känna stöd från kollegor, och Personcentrerade processer: Att möta familjen efter en orosanmälan.  

Bakgrund: Sjuksköterskestudenten och sjuksköterskan möter människor i kris eller oro, människor som får allvariga besked om till exempel HIV/Aids. Dessa möten kräver flexibilitet, förmåga till empati och kommunikation av sjuksköterskan. Omvårdnaden innefattar de fysiska, psykiska, kulturella, andliga och sociala behoven hos patienten. Genom att tillgodose dessa behov arbetar sjuksköterskor för att ge bästa tänkbara livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters upplevelser och attityder vid mötet och i omvårdnad av patienter med HIV/Aids. Metod: Litteraturstudien baseras på 12 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som är granskade enligt Fribergs modell. Katie Erikssons omvårdnadsteori relateras till resultatdiskussionen. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor hade positiva och negativa attityder och att deras upplevelser bestod av empati, medkänsla, rädsla, obehag och förakt. Sjuksköterskors huvudsakliga upplevelser var rädsla och deras attityder var positiva. Sjuksköterskestudenters upplevelser bestod också mest av rädsla och deras attityder var negativa. Resultatdiskussion: Kunskap är huvudsakligen vad som fattas och behövs för att minska rädslan och de negativa attityderna. Slutsats: Uppsatsens slutsats belyser att kunskap är nyckelordet för ett gott möte och god omvårdad för patienter med HIV/Aids. Att negativa attityder och upplevelser kan förhindras/minskas med kunskap. Slutsatsen visar även på att kultur och förförståelse spelar roll vid attityderna.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisksjukdom som ökar på grund av förändrade kostvanor och minskad fysisk aktivitet. Det är en sjukdom som ställer stora krav på individen eftersom det är viktigt med välfungerande egenvård för att må bra. Att drabbas av en kronisk sjukdom upplevs oftast negativt samtidigt som det är viktigt att få ett namn på sjukdomen. Det finns studier som tyder på att kvinnor verkar må psykiskt sämre och har sämre reglerad diabetes än män. För att kunna stödja kvinnorna i egenvården behövs kunskap om hur de upplever det att leva med diabetes. Syfte: Undersöka kvinnors upplevese av att leva med typ 2 diabetes Metod: Litteraturstudie som bygger på nio kvalitativa artiklar Resultat: Fyra teman hittades; besvikelse och svek, kluvenhet, skuld och skam samt oro för framtiden Diskussion: Det är svårt att vara kvinna och leva med diabetes typ 2. Sjukdomen kräver daglig egenvård och kombinerat med andra roller som kvinnan har i sitt dagliga liv kan kraven upplevas som stressande för en del av kvinnorna. Många kvinnor med diabetes typ två upplevde att de var i behov av bättre stöd och information för att kunna leva med sin sjukdom Slutsats: Vårdpersonal behöver mer utbildning och ha med ett genusperspektiv för att förstå kvinnornas behov. Diabetesutbildningen behöver utvecklas till att omfatta hela familjen, men samtidigt måste den vara individanpassad.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisksjukdom som ökar på grund av förändrade kostvanor och minskad fysisk aktivitet. Det är en sjukdom som ställer stora krav på individen eftersom det är viktigt med välfungerande egenvård för att må bra. Att drabbas av en kronisk sjukdom upplevs oftast negativt samtidigt som det är viktigt att få ett namn på sjukdo- men. Det finns studier som tyder på att kvinnor verkar må psykiskt sämre och har sämre reglerad diabetes än män. För att kunna stödja kvinnorna i egenvården behövs kunskap om hur de upplever det att leva med diabetes. Syfte: Undersöka kvinnors upplevese av att leva med typ 2 diabetes. Metod: Litteraturstudie som bygger på nio kvalitativa artiklar. Resultat: Fyra teman hittades; besvikelse och svek, kluvenhet, skuld och skam samt oro för framtiden. Diskussion: Det är svårt att vara kvinna och leva med diabetes typ 2. Sjukdomen kräver daglig egenvård och kombinerat med andra roller som kvinnan har i sitt dagliga liv kan kraven upplevas som stressande för en del av kvinnorna. Många kvinnor med diabetes typ två upplevde att de var i behov av bättre stöd och information för att kunna leva med sin sjukdom. Slutsats: Vårdpersonal behöver mer utbildning och ha med ett genusperspektiv för att förstå kvinnornas behov. Diabetesutbildningen behöver utveckas till att omfatta hela familjen, men samtidigt måste den vara individanpassad.

Background: Radiographers’ ability and competence is a matter of vital importance for patients. Nursing care is an integral part of the radiographer’s work. The demand for high competence in clinical activities has increased in diagnostic radiology and has had an impact on the development of the profession.

Aim: The aim was to describe the radiographer’s areas of professional competence in relation to good nursing care based on critical incidents that occur in the course of radiological examinations and interventions.

Method: A descriptive design with a qualitative approach, using the Critical Incident Technique was employed. Interviews were conducted with a strategic sample of registered radiographers (n = 14), based at different hospitals in Sweden.

Ethical issues: The appropriate ethical principles were followed. All the participants provided informed consent, and formal approval for conducting the research was obtained according to national and local directives.

Results: The data analysis resulted in two main areas; direct and indirect patient-related areas of competence, which describe the radiographers’ skills that either facilitate or hinder good nursing care. In the direct patient-related area of competence, four categories emerged, which illustrate good nursing care in the patient’s immediate surroundings. In the indirect patient-related area of competence, four categories illuminated good nursing care that is provided without direct contact with the patient.

Conclusions: The study highlights the different areas of the radiographer’s unique professional competence. The findings provide insight into the radiographer’s profession, on one hand as a carer and on the other as a medical technologist as well as highlighting the importance of each role. The radiographer’s work encompasses a variety of components – from caring for the patient to handling and checking the technical equipment.

Smärta i livets slutskede behöver inte bara innebära det fysiska obehaget, utan kan även ha psykiska, sociala och existentiella dimensioner. Existentiell smärta har en stor plats i den palliativa vården, kropp och själ hör ihop. Tankar kring livets mening, skuld och vad som händer efter döden kan ge existentiell smärta. De existentiella behoven är enligt många studier försummade. Vårdpersonal undviker ofta dessa frågor.Syftet med studien var att beskriva existentiell smärta hos patienter med cancer i palliativt skede. Metod: En allmänlitteraturstudie genomfördes med kvalitativa artiklar. Resultatet visade att existentiell smärta förekom i stor omfattning. Informanterna upplevde ensamhet och skuldkänslor och smärtan beskrevs ofta i fysiska termer. Smärtan hade också samband med förlust av olika funktioner. Det fanns även tankar kring andlighet och rädsla för den okända framtiden.Diskussion: Det är viktigt att sjuksköterskan är uppmärksam på patientens behov av närhet eller ensamma stunder. Vårdpersonal kan även hjälpa patienten att återfinna sin autonomi genom att identifiera de funktioner som faktiskt finns kvar. Genom samtal kan patienten få stöd att orka leva de sista dagarna samt att möta den okända framtiden. Slutsatsen är att det krävs god kunskap i kommunikation och smärtbehandling för att kunna identifiera och lindra existentiell smärta.

Bakgrund: Samarbete mellan hälso- och sjukvårdspersonal är viktigt för patientsäkerheten. Hur samarbete upplevs varierar mellan de olika yrkeskategorierna. Sjuksköterskan är ansvarig för patientens omvårdnad och har en central roll i vårdteamet.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av hur samarbetet fungerar med annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Metod: Allmän litteraturstudie där artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats ingår. Utvalda artiklar har genomgått en textanalys.

Resultat: Tre kategorier framgick i resultatet: Informationsöverföringens betydelse för samarbetet, förståelsen för varandras yrkesroller och dess betydelse för samarbetet samt bemötandets betydelse för samarbetet. Kommunikation är genomgående i alla kategorierna för hur sjuksköterskan upplever samarbetet med undersköterskor och läkare.

Diskussion: Sjuksköterskorna upplever sig inte lika delaktiga i beslut gällande patienternas vård som läkarna upplever att de är. Samtidigt har sjuksköterskorna svårt att vara delaktiga i omvårdnaden kring patienterna pga. tidsbrist, vilket leder till sämre samarbete med undersköterskorna. Även bemötandet har betydelse för samarbetet mellan professionerna.

Slutsats: Hälso- och sjukvårdspersonal behöver bli bättre på att kommunicera med varandra för att förbättra samarbetet. För att uppnå detta behöver personalen bli bättre på informationsöverföring, visa förståelse för varandras yrkesprofessioner samt kunna bemöta varandra med respekt.   

Bakgrund: Inledningsvis beskrivs den palliativa vårdens historia och dess utveckling sedan 1900-talet. Palliativ vård utgår ifrån fyra hörnstenar som är symtomlindring, samarbete, kommunikation och relation samt stöd till närstående. En central del inom palliativ vård är att arbeta personcentrerat och se personen utifrån ett helhetsperspektiv. Palliativ vård delas in i två faser och övergången i faserna ställs i regel genom ett brytpunktssamtal. I den avslutande fasen, livets slutskede är målet att lindra lidande och bevara patientens funktioner i största möjliga mån. Det är viktigt att sjuksköterskan ser till hela patienten eftersom det ofta är komplexa symtom i livets slutskede. Sjuksköterskan bör tillgodose patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Ett vårdande möte mellan sjuksköterskan och patienten i livets slutskede bygger på respekt, lyhördhet och förståelse. Att möta patienter i livets slutskede ställer höga krav på sjuksköterskan. Att vårda patienter i livets slutskede kan vara svårt för eftersom det väcker egna tankar och känslor kring döden. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av palliativ omvårdnad för patienter i livets slutskede på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar har gjorts. Informationssökningen är gjord i Cinahl Complete och Pubmed. Artiklarna och dess kvalitet granskades med HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen är genomförd tre steg enligt Friberg (2017). Resultat: Ett övergripande tema utformades; Att ge patienter palliativ vård i livets slutskede involverar både sjuksköterskan personligt och professionellt. Därefter formades två huvudtema; Upplevelsen relaterat till sjuksköterskan som person och upplevelsen relaterat till sjuksköterskans profession. Från huvudtemana mynnades fem subteman ut; Att uppleva utmaningar i vårdandet, att uppleva vårdandet givande, att tillgodose värdig vård, att upplevelsen förändras med utbildning och erfarenhet och att uppleva en inre etisk konflikt. Diskussion: Metoden diskuteras enligt begreppen; Trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. Av resultatet diskuteras tre intressanta fynd vilka beskrivs som; ”Tidsbristen på vårdavdelningarna kan bidra till att sjuksköterskan upplever skuldkänslor och otillräcklighet vid vård i livets slutskede”, ”En central del av vård i livets slutskede är att tillgodose patientens värdighet” och ”Inre etiska dilemman kan uppstå hos sjuksköterskan när hon står mellan medicinska vårdåtgärder och omvårdnadsåtgärder vid vård i livets slutskede”. Fynden relateras bland annat till Halldórsdóttirs (1996) teori caring and uncaring encounters in nursing and health care och utifrån göra-gott-principen och pliktetiken. Fynden diskuteras även ur ett samhällsperspektiv samt ger förslag på klinisk tillämpning. 

Bakgrund: Demenssjukdom orsakar sänkt kognitiv förmåga och den sjukes personlighet förändras. Att låta närstående vara delaktiga i omvårdnaden och att vårdpersonal tar sig tid att lyssna på deras åsikter skapar goda chanser för att båda parterska bli nöjda med omvårdnaden som ges till den sjuke. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka närståendes behov i omvårdnad av personer med demenssjukdom. Metod: Studien gjordes som en litteraturöversikt (n=15) med systematiskt tillvägagångssätt. Resultat: Studiens resultat visade att närstående hade egna behov som behövde tillgodoses, att få möjlighet att skapa en relation till vårdpersonal, att få tid att prata, att få delta i omvårdnaden samt att få information. Närstående hade även behov av att den sjukes behov blev tillgodosedda. För att detta skulle ske krävdes det att vårdpersonal skapade en god relation till den sjuke, att han/hon fick tillräckligt med tid och en god omvårdnad. Slutsats: Närståendes behov av att den sjuke får en fungerande relation med vårdpersonal blev inte tillfredställt. Närstående önskade att både de själva och den sjuke får mer tid och kontakt med vårdpersonal. Calgarymodellen kan användas av vårdpersonal för kartläggning av närståendes behov i omvårdnaden.

Bakgrund: Inducerad abort utförs oftast på vårdinrättningar avsjuksköterskor. Hur sjuksköterskorna bemöter kvinnor i abortsituationer harbetydelse för deras upplevelse av abortvården. Syfte: Syftet var att beskrivakvinnors upplevelser av sjuksköterskors bemötande vid inducerad abort. Metod: En litteraturstudie grundad på kvalitativa artiklar genomfördes.Sökningarna gjordes i databaser med relevans för omvårdnad. Granskning avartiklarna gjordes enligt en mall. Resultat: Tre kategorierdefinieras som beskriver kvinnornas upplevelser; önskan om interaktion medsjuksköterskorna; viljan att bli sedd samt; rädsla för att bli dömd. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004)trovärdighetsbegrepp. Tre huvudfynd lyfts i resultatdiskussionen; Vikten av attfå bli bekräftad som moralisk beslutsfattare; Vikten av att inte få enundvikande vård samt Vikten av att bemötande inte präglas av fördomar.Resultatet diskuteras också utifrån Erikssons (1994) lidandeteori.Sjukdomslidande och vårdlidande uppkom av kvinnornas egna tankar och känslorsamt bristande kvalité i sjuksköterskornas bemötande. Det behövs vidareforskning om hur kvinnor upplever bemötandet i abortvården.

Bakgrund:  Vårdpersonal möter i arbetet patienter som upplever rädsla. Inom omvårdnad är förståelse för människors upplevelser och erfarenheter central. Genom att försöka förstå fenomen som påverkar människans livsvärld gynnas relationen mellan vårdtagare och sjuksköterska.

Syfte: Syftet var att beskriva fenomenet rädsla ur ett livsvärldsperspektiv.

Metod: Studien baserades på 74 berättelser om rädsla skrivna av sjuksköterskestudenter. Kvalitativ innehållsanalys användes.

Resultat: Situationer av ovisshet, maktlöshet eller hot utlöste rädsla. Under rädsleupplevelsen gjorde den tysta kroppen sig påmind, kroppen upplevdes okontrollerbar, informanterna blev tillfälligt förvirrade och fick förändrad verklighetsuppfattning. Kamp- och flyktbeteende och upplevelser av att rädslan födde nya känslor beskrevs också. När rädslan släppte tystnade kroppen, situationen upplevdes overklig och ibland genant och händelsen lämnade spår.

Diskussion: Eftersom människor riktar medvetandet olika är det individuellt vad människor blir rädda för. Rädslan finns i levd kropp och påverkar samt påverkas av levd tid. Att gå till sig själv och förstå sin egen rädsla underlättar för att känna igen och förstå upplevelsen av rädsla hos andra.

Slutsats: Att förstå och kunna möta rädsla hos andra är centralt i omvårdnad liksom i alla människovårdande yrken. Då upplevelsen av rädsla är central är det viktigt att förhålla sig fördomsfri till vad som utlöser rädsla hos andra människor och undvika att värdera rädslan.

Bakgrund: Övervikt är ett folkhälsoproblem i västvärlden. Att leva med övervikt kan innebära ett stort lidande. Sjuksköterskan är ofta den som har mest regelbundna kontakter med överviktiga patienter. Sjuksköterskans uppgift är att bemöta patienter på ett värdigt sätt oavsett ålder, utseende, funktion eller prestationsförmåga. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa bemötandet av patienter med övervikt i hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie baserat på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet presenteras ur två perspektiv, ett patientperspektiv och ett sjukvårdspersonalsperspektiv. Studien visade att bemötandet till överviktiga patienter upplevdes både positivt och negativt. Patienterna upplevde att de fick en god relation med sjukvårdspersonalen. Andra tyckte att de blev dömda direkt utifrån sin övervikt. Sjukvårdspersonal upplevde att övervikt var ett känsligt område att arbete inom. Slutsats: För en lyckad vårdrelation där bemötandet upplevs positivt bör sjukvårdspersonalen vara medveten om sina attityder och se hela människan.

Bakgrund: I Sverige finns det cirka 365 000 diabetiker. Diabetes typ II är en kronisk sjukdom som gör att de som har denna sjukdom behöver ha kontinuerlig kontakt med en sjuksköterska. I denna kontakt är det viktigt att sjuksköterskan ser alla patienter som individer med olika behov. Diabetes typ II uppkommer bland annat på grund av övervikt, matvanor, stillasittande livsstil samt rökning. Behandlingen består av ändrade kost- och motionsvanor, tabletter eller insulin. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur patienter med diabetes typ II upplever sin sjukdom samt mötet med sjukvården. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga artiklar som blev analyserade. Resultat: Efter analys av artiklar framkom tre centrala teman som utgör resultatet: Att få sjukdomsbeskedet, Rädsla för komplikationer och förnekelse, Att ta kontroll över sjukdomen och acceptera sjukdomen. Diskussion: De tre centrala fynd som presenteras i diskussionen är: Ett övergripande fynd om hälsa. Ett andra fynd om bristande information och ett sista fynd om skillnader mellan män och kvinnors syn på att leva med diabetes typ II.

Bakgrund: Islam är den näst största religionen i världen och människor rör på sig mer än någonsin över landsgränser vilket ställer krav på sjuksköterskans kulturkompetens i omvårdnadsarbetet. Diabetes är en folksjukdom som har ökat globalt sett de senaste åren och därför finns det i dagens mångkulturella samhälle ett behov av att undersöka hur olika grupper upplever att det är att leva med diabetes och vilka krav detta ställer på sjuksköterskan i dennes yrkesutövning och i utvecklandet av den kulturella kompetensen. Syfte: Syftet var att undersöka muslimska personers upplevelser av att leva med diabetes. Metod: Litteraturstudien bygger på åtta vetenskapligt granskade artiklar, sex kvalitativa och två kvantitativa. Artiklarna har granskats och analyserats och lett fram till ett resultat presenterat i tre kategorier. Resultat: Resultatet visar upplevelser av att känna sig missförstådd av sjukvårdspersonal i samband med sin religionsutövning samt att patienter ibland undviker att delge vårdpersonal information om tex fasta. Det framkommer även att det finns en tilltro till alternativa behandlingsmetoder framför de som rekommenderas av vården. Diskussion: Det finns ett behov utav att öka kunskapsläget hos vårdpersonal för att kunna inge förtroende och trygghet vid transkulturell omvårdnad och rådgivning i samband med diabetesvård hos muslimska personer.

Bakgrund: Skeva kroppsideal i samhället och media ligger centralt i vår tid. Ohälsosam vikt kan upplevas som framgång i livet vilket kan skapa negativ fokusering kring mat som i värsta fall leder till ätstörningar. Det finns en bred komplexitet av faktorer till varför sjukdomen utvecklas och därför är bemötandet från vårdpersonal viktigt att studera för att få utvecklad kunskap om förhållningssätt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med ätstörningar upplever mötet med vårdpersonal. Metod: En allmän litteraturstudie med deskriptiv design baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen genomförd utifrån en manifest innehållsanalys. Resultat: De tre kategorierna Omsorgsfull vårdpersonal har betydelse, vikten av kontinuitet och tillgänglighet, värdet av personcentrerad vård följt av två underkategorier vardera utgjorde resultatet. Slutsats: Det framkom att bemötande och kompetens hos vårdpersonal var avgörande för patienternas återhämtning och hade en betydande del i mötet.

Bakgrund: Trots att psykisk ohälsa är vanlig bland befolkningen, förekommer det fördomar och myter om personer med psykisk problematik. Personer med psykisk ohälsa har ökad förekomst av riskfaktorer i sin livsstil, men får trots detta inte samma uppmärksamhet och behandling vid somatisk sjukdom som övriga. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskor har förmåga att bemöta personer med både psykiska och fysiska problem och göra dem delaktiga i vården. Ökad förståelse för bemötandet av personer med psykisk ohälsa inom somatisk vård kan bidra till att förbättra omvårdnaden. Syfte: Syftet med studien var att beskriva faktorer som kan ha betydelse för hur sjuksköterskor inom somatisk vård bemöter personer med psykisk ohälsa. Metod: Metoden var en litteraturstudie baserad på både kvalitativa och kvantitativa empiriska studier. Resultat: I resultatet framkom att kommunikation, rädsla, attityder och kunskap var viktiga faktorer som kunde påverka sjuksköterskors bemötande av personer med psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskor behöver ytterligare teoretisk och praktisk utbildning samt handledning i psykiatrisk omvårdnad, både under utbildning och senare i arbetslivet. Ökad kunskap, god kommunikation, positiva attityder och minskad rädsla är en förutsättning för gott bemötande av personer med psykisk ohälsa. Gott bemötande resulterar i god omvårdnad.

Bakgrund: En god sömn är viktig för kroppens välbefinnande. Sömnlöshet (insomni) och sömnsvårigheter har en stor inverkan på livskvalitet och är ett allmänt bekymmer. Sömnstörningar yttrar sig främst som, när det gäller äldre, lång insomningstid, upprepade uppvaknande under natten och svårigheter att då somna om eller att man vaknar tidigare än vanligt på morgonen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ickefarmakologiska åtgärder för att främja sömn hos äldre. Metod: Studien har gjorts som en litteraturstudie. Analys skedde i tre faser från bekantgörande till helhet. Materialet grupperades utifrån likheter i kategorier. Resultat: Resultatet visade att musik, dagsljus, aktivitet, tupplur på dagen kunde främja sömnen hos äldre. Slutsats: Det finns många ickefarmakologiska alternativ att använda mot sömnstörningar som både är kostnadseffektiva och lätta att implementera.