Stora klimatförändringar sker just nu globalt, en konsekvens av dessa förändringar är stigande havsnivåer längs kusterna. En förhöjd havsnivå kan utgöra ett hot mot lågt liggande miljöer och andra värden i anslutning till kusten. I Sverige har ingen tidigare studie gjorts på hur kulturmiljöer och naturtyper påverkas av klimatförändringar så som stigande havsnivåer. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning kulturmiljöer och naturtyper längs Skånes kust kommer att påverkas av stigande havsnivåer på 1 m, 2 m och 3 m. Resultatet av den extensiva studien längs Skånes kust visar att det är flest kulturmiljöer som påverkas vid en förändrad havsnivå på 1 m i Vellinge och Lomma kommun, då 41 st respektive 15 st lämningar kommer att påverkas. De naturtyper som påverkas i störst omfattning längs Skånes kust är glasörtstränder, salta strandängar och strandängar vid Östersjön. Detaljstudien i Vellinge kommun visar att Riksantikvarieämbetets värderingsplattform är svår att applicera på kulturmiljöer utan lämpar sig bättre att applicera på enskilda objekt eftersom plattformens värderingsmall är för abstrakt för att identifiera och täcka in alla värden som en kulturmiljö omfattar. Länsstyrelsen i Västra Götalands åtgärdsförslag går att tillämpa olika bra beroende på kulturmiljön och vilka objekt den utgör. Även här är det lättare att tillämpa åtgärdsförslagen beroende på enskilda objekt, snarare än en hel kulturmiljö. Åtgärdsförslagen är svåra att applicera på naturtyper eftersom de flesta åtgärderna skulle skapa en barriär för växt- och djurlivet.

Andrarums alunbruk satte stort avtryck i den omgivande skogen. Bruket krävde stora resurser av ved för att kunna processa alunskiffer till alun, vilket gjorde att behovet av vedresurser var stort. Området kring alunbruket fick en markering i terrängen år 1730, med 21 stora stenar som placerades ut längs cirkelperiferin, det vill säga Verkalinjen. Syftet med studien är att undersöka vad aluntillverkningen haft för betydelse för skogen innanför Verkalinjen. Fokus i uppsatsen var att studeravedförbrukningens betydelse under de år som bruket var aktivt. Utöver en generell studie för hela området innanför Verkalinjen avgränsades studien till fastigheterna Breabäck, Snärpe, Rugeröd och Nybygget. Metod och material som använts i uppsatsen är studier av historiskt kartmaterial samt analys av handlingar tillhörande arkivet på Christinehof. Kartor rektifierades och digitaliserades i GIS- ArcMap, innanför Verkalinjen och i det valda undersökningsområdet. Resultatet visar att skogen i undersökningsområdet minskat mycket mellan år 1684 och 1704, från att ha varit en skogsbygd har området förvandlats till en gles och tunn bokskog. Skogsanvändningen harförändrats över tid och resultatet visar att det under 1700-talet rådde skogsbrist iundersökningsområdet. I mitten på 1700-talet anses det att skogen inom alundistriktet aldrig kommer räcka till brukets behov på lång sikt och det kommer bli svårt för skogen att återhämta sig. Återplanteringar, hushållning och betesförbud träder i kraft men trots det framträder ett öppet och skoglöst landskap under 1800-talet, med inslag av små öar av skog. Resultatet visar också att skogen har återhämtat sig i början av 1900-talet och det finns då en stor variation av träd i området, med både löv-och barrskog.

Syftet med undersökningen är att få en tydligare bild över hur Östra Göinge kommuns invånares friluftsliv och deras attityd till naturen inom kommunen. För att genomföra undersökningen och besvara de tre frågeställningarna, gjordes en enkät som delades ut på Facebook i grupper länkade till personer bosatta i kommunen. Enkäten lades även ut på kommunens intranät. Resultatet av undersökningen visar att de svarande på enkäten är nöjda med tillgången till grönområden, men också att de ser många utvecklingsmöjligheter i kommunen som skulle stärka friluftlivet.

This study focus on the house ruins and land use in Nyokana, a former village section in Cata, by looking at their location, number and the people who lived there and their living before the Betterment plan was carried through. This is done by studying an old map and documents of Cata, field studies with GPS-using and by interviewing mostly old inhabitants. The result is a basis for the development of the planned tourism track within the heritage project, wich runs by BRC and University of Fort Hare.

Fosforläckage från våra gödslade åkermarker bidrar till övergödning i sjöar och hav. Fosforn transporteras ofta via ytavrining till uträtade vattendrag och vattnet färdas snabbt till sjöar och hav. För att undvika fosforläckage anläggs stödberättigade vallbeklädda skyddszoner mellan åker och vattendrag med syftet att ta upp fosfor. Tidigare studier har visat att det kan finnas en risk för fosformättnad i markerna längs vattendragen (Borggaard, Moberg & Sibbesen 1991; Vought, Dahl, Pedersen & Lacousière 1994; Svanbäck, Ulén, Etana, Bergström, Kleinman & Mattsson 2013).   

Detta examensarbete syftar till att se om dagens skyddszoner är mättade eller kan ta upp mer fosfor och om jordarten spelar någon roll för fosforupptaget. Påverkan av pH och mullhalt på fosforupptaget är något som också undersökts. Jordarterna lera, morän och sand undersöktes i denna studie. Arbetet syftar även till att visa på landskapsförändringar och historik kring skyddszoner. Jordprov samlades in från 15 skyddszoner i Kristianstad. Proven torkades, siktades och skakades sedan med vatten som innehöll en känd mängd fosfor och upptaget av fosforn mättes. Historiska och nutida kartmaterial studerades för att se landskapets förändringar.  

Analyser visade att nio av 15 skyddszoner var mättade med fosfor, d v s uppmätta halter efter skakningen var högre än den tillsatta mängden. De tre jordarterna hade vardera tre mättade skyddszoner och två omättade. Där var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre jordarterna med avseende på mättnad. För jordarten lera visade resultatet att pH-värde och mullhalt påverkade innehållet av fosfor där ett högre pH-värde visade en högre fosforhalt och ju högre mullhalten var desto mindre var fosforhalten. För morän visade resultatet samma som för lera men resultatet för hur mullhalten påverkade fosforhalten var inte signifikant. Resultatet för sand var att ju högre pH-värde desto högre var fosforhalten och ju högre mullhalt desto högre fosforhalt.  

Skyddszonerna finns till största delen på mark som varit åkermark i minst 100 år medan andra tidigare nyttjats som översilningsängar eller som andra ängs- eller betesmarker. De områden som varit åker en längre tid har förmodligen gödslats kraftigt under efterkrigstiden. Anläggningen av skyddszoner kan därför ha bidragit till att återskapa landskapet som det såg ut innan rationaliseringen av jordbruket i slutet av 1950-talet.   

Skyddszonerna är en viktig del i landskapet de då skyddar vattendragen från ytavvrining, förhindrar erosion och bidrar till att bevara biologisk mångfald i vattendraget och genom att fungera som spridningskorridorer. Våra studier visar att skyddszonerna behöver skötas om de ska fungera som näringfälla. Dagens stödberättigade skyddszoner får endast vara gräsbevuxna men man skulle kunna tänka sig framtida skyddszoner med energiskog eller träd där fosforn förs bort via ved.

Examensarbetet behandlar hydroarkeologi genom flera kartstudier av fornlämningar och deras förhållande till det förhistoriska landskapets hydrologi i ett utvalt undersökningsområde där en förhistorisk hydrologisk situation har återskapats. Arbetet fokuserar på fornlämningar som idag ligger över en kilometer från en vattenförekomst, men som har vatten inom en kilometer på historiska kartor.

Fornlämningar ligger i allmänhet relativt nära dagens vattenförekomster och bland de undersökta fornlämningarna dominerar typerna gravar och verktygslämningar. Majoriteten av fornlämningarna brukades under förhistorien och markanvändningen vid lämningarna har successivt övergått till en allt större andel öppen mark från 1700-talet till idag. Vattenförekomsterna har förändrats av såväl naturliga som antropogena orsaker och de mer omfattande antropogena förändringarna började omkring år 1800. Troligtvis har området ett helt annat hydrologiskt utseende idag jämfört med under förhistorien.

A typical lake outlet of the Canadian Shield was treated for 15 min with a high dose (5.28 g/L s⁻¹ of discharge) of Teknar^®, a commercial formulation of Bacillus thuringiensis serovar. israelensis. Efficacy on Simuliidae larvae and impact on non-target aquatic insects of this stream were monitored using drift nets, counting plates, and artificial turf substrates along a 1000-m section downstream of the site of application. Compared with a 4-day pre-treatment average for 12-h sampling periods, drift of Simuliidae increased from 64 to 92 ×, with shorter peaks of 133–184 ×, 2–6 h after treatment. There was no evident drift increase in larvae of Ephemeroptera, Plecoptera, Trichoptera, Chironomidae, or dipterous pupae, but larvae of Blephariceridae (Diptera) were severely affected as their drift was increased by up to 50 × and remained high for 3 days. After 30 h the mortality of Simuliidae on counting plates ranged from 95 to 82% in the first 300 m, with detachment rates of 78.5–46.5%. Densities of non-target insect larvae were not reduced on the artificial substrates, except for 2 genera of Chironomidae (Eukiefferella and Polypedilum) which were reduced 26 to 39% of their original density. Drifting larvae of 1 chironomid genus (Phaenopsectra) also showed symptoms of toxemia by B.t.i. The main impact of the treatment was thus seen in 2 Nematocera families (Chironomidae and Blephariceridae) which were mainly exposed to B.t.i. sedimented on the bottom of the stream or attached to periphyton growing on rocks.

Antibiotics in the environment are a potential threat to environmental ecosystems as well as human health and safety. Antibiotics are designed to have a biological effect at low doses, and the low levels detected in the environment have turned focus on the need for more research on environmental occurrence and fate, to assess the risk and requirement for future regulation. This article describes the first occurrence study of the antibiotic polyether ionophores (lasalocid, monensin, narasin, and salinomycin) in the Danish environment. Various environmental matrices (river water, sediment, and soil) have been evaluated during two different sampling campaigns carried out in July 2011 and October 2012 in an agricultural area of Zealand, Denmark. Lasalocid was not detected in any of the samples. Monensin was measured at a concentration up to 20 ng·L⁻¹ in river water and 13 µg·kg⁻¹ dry weight in the sediment as well as being the most frequently detected ionophore in the soil samples with concentrations up to 8 µg·kg⁻¹ dry weight. Narasin was measured in sediment samples at 2 µg·kg⁻¹ dry weight and in soil between 1 and 18 µg·kg⁻¹ dry weight. Salinomycin was detected in a single soil sample at a concentration of 30 µg·kg⁻¹ dry weight.

In the middle of the 19th century was Calluna heath the major nature type in Halland, but the remaining parts today is only 1 500 hectares which is a 99 % decrease of the Calluna heath mainly due to an increase in forest plantations and arable fields. I have made a quantitative study how the Calluna heath of Grönabur & Sandsjöbacka has changed between 1841 and 2005 and why it didn’t disappear in the same manner, as it did in other parts of Halland.

The studying of original sources as historical maps, literature and by doing field visits has been significant for the final result. The main reason for the different development of the Calluna heath in the investigation area (69 % decrease), compare to elsewhere in Halland, is the establishment and management of a nature reserve.

Outdoor educators are concerned about a perceived human disconnection from nature. There is awareness of a lack of human affiliation, connection, or identity with nonhuman nature and its impact on attitudes and behaviors. This essay raises the possibility that despite our concern, we may contribute toward this disconnection via language that supports a separation of the natural and the cultural. Our ability to separate ourselves conceptually from the rest of nature may be partially to blame for environmental degradation, therefore challenging the nature-culture dichotomy is both useful and constructive. This essay will present examples of how outdoor educators can attempt to get past this problematic dichotomy and motivate more relational discourse within the practice of outdoor education.

Climate resilience is an important mix of climate mitigation and climate adaptation designed to minimize current and future disruption while promoting opportunity. Given the importance of the regional and local arena for consideration of impacts of climate change trends and needs for climate action, climate resilience in one community, Duluth, Minnesota, is considered. At the core of this project is the climate resilience question: what can we currently be doing in our communities to prepare for projected climate change while simultaneously improving life for current residents and visitors? Given the growing importance of outdoor recreation and nature-based tourism in Duluth, the role this sector may be able to play in climate resilience is considered. Using action research methodology, the research process of adjusting, presenting, and conducting follow-up from a National Oceanic and Atmospheric Administration Climate Adaptation for Coastal Communities workshop is presented. The study takes a unique look at one workshop outcome, a Duluth Parks and Recreation planning tool. Specifically, a resilience checklist is presented as a useful sample outcome of the overall process. Beyond the study community, the role of outdoor recreation to serve climate resilience is explored and affirmed.

People depend on functioning ecosystems to meet human needs and support well-being across the life span. This article considers the interest in ecosystem service valuation, the growing interest in the benefits of nature experience for children, and ways to bridge these perspectives. We focus on embodied childhood nature experiences: the physical and multisensory experiences that intertwine child and nature. Additionally, we highlight the reciprocal quality of nature and child experience relationship as an example of how this relationship goes beyond the instrumental and demonstrates relational value. Underlying this perspective is the belief that children need to be better represented in the perception and action of ecosystem valuation in environmental policy.

En stor del av Biosfärområdet Kristianstad Vattenrikes verksamhet handlar om att ge människor möjlighet att uppleva den biologiska mångfalden i biosfärområdet, med syfte att skapa intresse och motivation att bevara och förvalta de unika naturvärdena. De samhällsvetenskapliga projekt som beskrivs i denna artikel har en stark anknytning till detta mål.

Objective: The objective of this study is to explore the co-evolutionary foundation for place-based human affiliation with nonhuman nature, and its potential to support sustainable development at the local level. In particular, we analyse the Topophilia Hypothesis, an expansion of the Biophilia Hypothesis which includes also non-living elements in the environment.

Methods: The study represents a multidisciplinary conceptual analysis of how biological selection and cultural learning may have interacted during human evolution to promote adaptive mechanisms for human affiliation with nonhuman nature via specific place attachment. 

Results and Conclusions: The Biophilia Hypothesis has been one of the most important theories of human connectedness with nature, suggesting a genetically based inclination for human affiliation with the biological world. The Topophilia Hypothesis has extended the ideas of Biophilia to incorporate a broader conception of nonhuman nature and a co-evolutionary theory of genetic response and cultural learning. It also puts more emphasis on affiliation processes with the local environment. We propose that nurturing potential topophilic tendencies may be a useful method to promote sustainable development at the local level, and ultimately at the global level. Tendencies of local affiliation may also have implications for multifunctional landscape management, an important area within sustainability research, and we provide some examples of successful landscape management with a strong component of local engagement. Since human affiliation with nonhuman nature is considered an important dimension of environmental concern and support for pro-environmental attitudes, the Topophilia Hypothesis may provide a fruitful ground for a discourse within which scholars from many scientific fields, including human evolution and humanistic geography, can participate.

Outdoor recreation management perspectives were investigated based on the general perception of increased public outdoor recreation participation during the Covid-19 pandemic and supported by survey research at local, regional, and national levels in Sweden. There is an interest in how outdoor recreation professionals perceived outdoor recreation by the public during the pandemic and whether professionals could identify specific implications from the Covid-19/outdoor recreation experience. Climate adaptation literature supports the idea that current global challenge coupled with projections for ongoing challenge requires a pro-active approach; this turn to climate adaptation for potential consideration or guidance is based on characteristics that the Covid-19 pandemic shares with climate change. Outdoor recreational professionals' review of a recent public survey and subsequent semi-structured interviews with this group were conducted to obtain outdoor recreation professionals' detailed perceptions on survey outcomes. Results show that the professionals confirm a rapid and significant increase in outdoor recreation participation. Further, professionals identified critical trends in the increase of new or inexperienced outdoor recreation participants. A positive and proactive list of implications emerged as themes of the interviews. A review and synthesis of the themes support the national goals for outdoor recreation in Sweden. Further, results indicate a current opportunity for outdoor recreation to address concerns for diminishing nature experience and support connectedness to nature. The connectedness to nature outcome further strengthens the comparison with climate adaptation strategy given the potential relationship between connectedness to nature and pro-environmental behavior.

A current focus of ecosystem services (ES) implementation is on the municipal level of government where international and national legislation and policies have to be translated into practice. Given this focus, an understanding of perceptions within municipalities of the ES concept is crucial to support the implementation process. Against this background, this paper examines the perceptions of Swedish municipal stakeholders for the ES concept. A 2013 Swedish federal mandate that states that the values of ecosystem services should be considered in relevant decision-making processes, provides a timely context. Current perceptions, preconditions and awareness are explored via interviews and analyses. The results show that the views on the ecosystem services concept and its usefulness are generally very positive. Conceptual knowledge use is perceived as important as is the recognition of monetary valuation of ES. However, clarification of the distinction between implicit and explicit use of the concept by stakeholders is needed. Finally, results indicate that a deeper understanding of monetary valuation of ecosystem services by municipal staff members is connected with a more critical view on monetary valuation. It is concluded that detailed and clear definitions and guidelines are needed in order to support the process of implementing ES in municipalities.

The environmental connectedness perspective posits that direct encounter with generalized, or non-specific “nature,” leads to environmental connectedness and subsequent pro-environmental behavior. This article examines this perspective and proposes a place-based application of the nature encounter-environmental behavior relation. An empirical study using data from a national survey on outdoor recreation and nature-based tourism is presented. Results show a minimal relationship between measures of environmental connectedness and self-reports of environmental behavior. The following examination of the environmental connectedness perspective reveals that environmental connectedness is rooted in a material/objective perspective, neglecting the human domain of perceptions, values, and representations. The environment as “nature” is portrayed as a geographically undefined agent with the inherent power to change human attitudes and behavior. Based on this, the article concludes with a proposed replacement of the elusive concept of nature for the relational concept of place.

This rapport handles the presence of two kinds of watermills in the Swedish landscape. The first is a small type with a horizontal shovel blade and the other a bigger kind with a vertical standing shovel scoop. The rapport seeks for information of their capacity and how long they existed as flour producing units. A important issue is how small can a brook be and still run a mill. Finally the reasons for their disappearance in one selected parish is shown.

Hässleholms Renhållare AB är ett avfallsbolag som innehar en oljebehandlingsanläggning på deras centrala avfallsanläggning i Vankiva. På oljebehandlingsanläggningen tar de emot slam från oljeavskiljare och bilvårdsanläggningar samt i mindre mängd förorenade massor. Från behandlingsanläggningen utgår det en vattenfas som leds via ett avloppssystem vidare till det lokala behandlingssystemet för lakvattnet.

I bolagets tillstånd för Vankiva avfallsanläggning har det föreskrivits att varje delflöde till den lokala behandlingen av lakvattnet måste kontrolleras för att inte fastställda gränsvärden för olja och tungmetaller ska överskridas.

Under våren 2006 kompletterades avloppssystemet från oljebehandlingsanläggningen till lakvattenbehandlingen med en filterbrunn. Filterbrunnen innehåller en torvabsorbent som suger upp olja och tungmetaller från vattenfasen. Genom att reducera olja och tungmetaller från vattenfasen kommer bolaget att minska en stor källa av föroreningar till deras lokala behandlingssystem för lakvatten.

Rapportens mål var att undersöka filtermaterialets reningsförmåga på vattenfasen från oljebehandlingsanläggning dels vid laborativa försök och dels vid fältundersökning.

De laborativa försöken bestod av ett urlakningstest och en studie på filtermaterialets absorptionskapacitet. Resultat från urlakningstestet visar att torvsorbenten släpper mangan och järn i större mängd och sänker urlakningsvätskans pH. Resultat från filtermaterialets absorptionskapacitet visar att materialet effektivt adsorberar undersökta metaller. Ett utläckage av arsenik sker från filtermaterialet. För olja och dess biprodukter sker en mindre reduktion.

Fältförsöket visar att filtret reducerar metallkoncentrationen i utgående vattenfas men absorption av olja uteblir vid hög belastning. Lakvattnet får tillskott av metalljoner från vattenfasen av aluminium, koppar, järn, mangan, nickel, bly och zink, då metallkoncentrationen är högre för vattenfasen än för lakvattnet.

Kontroll av basflödet, som har ett konstant mindre flöde igenom filterbrunnen, visar resultat på låga metallkoncentrationer i ingående basflöde, som består av vatten från området tvätthall och avloppsvatten från kontoret. När basflödet passerar filterbrunnen urlakas arsenik, kvicksilver, nickel och zink från adsorberade metalljoner i filtermaterialet.

Vid fältstudien visar resultaten på att filterbrunnen fungerade som en buffert. Filtermaterialet sorberade föroreningar i ingående vattenfas från oljeplattan och släppte metaller när basflödet passerade filterbrunnen. Detta kan medföra att det inte blir några stötbelastningar till lakvattnet av befintliga föroreningar från vattenfasen men tungmetaller kommer för eller senare ut i behandlingssystemet för lakvattnet.

Granular activated carbon (GAC) filters can be used to reduce emissions of organic micropollutants via municipal wastewater, but it is still uncertain to which extent biological degradation contributes to their removal in GAC filters. ¹⁴C-labeled organic micropollutants were therefore used to distinguish degradation from adsorption in a GAC-filter media with associated biofilm. The rates and extents of biological degradation and adsorption were investigated and compared with other biofilm systems, including a moving bed biofilm reactor (MBBR) and a sand filter, by monitoring ¹⁴C activities in the liquid and gas phases. The microbial cleavage of ibuprofen, naproxen, diclofenac, and mecoprop was confirmed for all biofilms, based on the formation of ¹⁴CO₂, whereas the degradation of ¹⁴C-labeled moieties of sulfamethoxazole and carbamazepine was undetected. Higher degradation rates for diclofenac were observed for the GAC-filter media than for the other biofilms. Degradation of previously adsorbed diclofenac onto GAC could be confirmed by the anaerobic adsorption and subsequent aerobic degradation by the GAC-bound biofilm. This study demonstrates the potential use of ¹⁴C-labeled micropollutants to study interactions and determine the relative contributions of adsorption and degradation in GAC-based treatment systems.

In the MORPHEUS project we estimated the occurrence and load of pharmaceuticals in four areas of the South Baltic Sea. This included the released loads from selected WWTPs as well as the environmental occurrence of pharmaceutical substances downstream of the WWTPs in the coastal regions Skåne (Sweden), Mecklenburg (Germany),Pomerania (Poland) and Klaipėda (Lithuania).In this article, we report on some of the findings from the Swedishmodel area Skåne and Kristianstad Municipality in the north eastpart of Skåne (Scania) as an example of a local assessment.

In the MORPHEUS project three Swedish Wastewater Treatment Plants (WWTPs) were investigated for their release of pharmaceuticals into the recipient. One of these was Degeberga WWTP which discharges its treated wastewater into the Segesholmsån river, ending in the Baltic Sea. Segesholmsån river has a length of 23 km and an average flow of roughly 0.6 m3/s (Figure 1).

In this project the release of 15 pharmaceuticals from three different WWTPs into three different recipients inKristianstad Municipality, Region Skåne was investigated. All three WWTPs are situated within the borders of thefirst UNESCO Biosphere Reserve in Sweden, Kristianstads Vattenrike – “Vattenriket®”, established in 2005. Pharmaceutical included were: 1. Atenolol 2. Azithromycin 3. Carbamazepine 4. Ciprofloxacin 5. Clarithromycin 6. Diclofenac 7. Erythromycin 8. Estrone 9. Ibuprofen 10. Naproxen 11. Metoprolol 12. Propranolol 13. Oxazepam 14. Paracetamol 15. Sulfamethoxazole

Under februari 2019 togs 7 dygnsprover på det totala utgående flödet av avloppsvatten från Skånes Universitetssjukhus (SUS) i Malmö samt på det totala inkommande flödet av avlopssvatten till Sjölunda avloppsreningsverk i Malmö, som är Malmös största reningsverk. Syftet var att få kunskap om utgående koncentrationer av läkemedel från sjukhuset i relation till de inkommande koncentrationerna till avloppsreningsverket. Proverna togs från måndag till söndag under en och samma vecka och analyserades med avseende på förekomst av 33 läkemedel, antibiotika och andra mikroföroreningar. Detta innefattade 9 st antibiotika, 19 st läkemedel samt 5 andra kemikalier.

Det er lite kunnskap om medisinrester i norsk hestemøkk. I dette prosjektet har vi videreutviklet en analysemetode som kan analyse for ulike antibiotika og parasittmidler i samme prøve. Metoden er utviklet og testet slik at den kan brukes på fast substrat som hestemøkk. Hestemøkk fra medisinerte hester og hestemøkk tilsatt kjente mengder medisiner ble kompostert ute i en ranke bestående av hestemøkk og nyslått gras. I et potteforsøk, ble noe av hestemøkken fra medisinerte hester tilsatt kompostmeitemark for å se hvordan de bearbeidet medisinrestene. - Flere medisiner til husdyr ble vurdert i starten og det er utviklet analysemetode for flere virkestoffer i medisiner mest vanlig brukt til hest. Antibiotikumet Tribrissen vet inj med virkestoffene trimetoprim og sulfadiazin, og parasittmidlene Panacur med virkestoffet fenbedazol, og Banminth med virkestoffet pyrantelembonat til hest, ble med i hele forprosjektet. 70 prøver av hestemøkk og hestemøkkompost ble analysert. Vi fant at man kan analysere tørket hestemøkk fra medisinerte hester, prøvene trenger dermed ikke frysetørkes for videresending til analyse. Analysemetoden kan brukes for å analysere alle 4 virkestoffene samtidig. - Det er høyest restinnhold i hestemøkk 1-2 dager etter at hesten er behandlet, men litt ulikt for hvert stoff. Deretter reduseres mengden raskt i møkk fra hestene. Nedbrytingen av medisiner tar tid i de komposteringsmetodene som ble testet. I rankekomposten avtok innholdet av medisiner utover i perioden på 60 dager. Det var litt ulike nedbrytingskurver for de ulike stoffene. Tre av stoffene var det enda rester av i komposten etter 60 dager. Forsøket med bruk av kompostmeitemark må optimaliseres og gjøres på nytt, mellom annet fordi mange av meitemarkene døde i ledd med ubehandlet hestemøkk. - Våre utprøvinger viser at møkk fra behandla hester bør skilles fra annen møkk de første 1-3 dagene etter behandling. Det må utvikles håndteringsstrategier for denne møkken slik at den kan brukes trygt i plantedyrking. Det må flere utprøvinger til mht omdanningshastighet av medisinrester ved ulike komposteringsmetoder. Både temperaturutvikling, størrelsen på kompostranken, fuktighetsforhold og overlevelse av kompostmeitemark er viktige faktorer som vi må vite mer om under norske forhold. Innholdet i urin ble ikke testet. - Vi gjennomførte en spørreundersøkelse om jord og gjødsel blant 100 hagesenterkunder. Den viste at det er en viss interesse for torvfrie, lokalproduserte jord- og gjødselprodukter, rundt halvparten av de spurte var villige til å betale 20 % merpris for et slikt produkt. Undersøkelsen viste at forbrukerne ønsket jord og gjødsel som er næringsrik og hvor ett produkt kan brukes til flere formål. - Dette prosjektet har hatt stor betydning for samarbeidspartene ved å utvikle analysemetode for medisinrester i fast hestemøkk, videre har vi lagt et grunnlag for å videreutvikle hestegjødsel som et produkt uten medisinrester.

Hörneborg ligger på en udde i sjön Hörnsjön i Olofströms kommun i Blekinge län. En utgrävning av borgen gjordes 1997 för att fastställa funktion och ålder. 14C dateringar visade att borgen var byggd cirka 1030-1250 e.Kr. och förstördes genom brand någon gång mellan 1290 och 1420 e. Kr. (Ödman 1997). Enligt historiska kartor är Hörneborg placerad på en ö. Dokument över sänkning av vattennivån i sjön saknas. Förslag till utdikning av utloppet från Hörnsjön finns dock och syftet var att torrlägga omkringliggande marker vid Hörnsjön. Syftet med detta arbete är att sammanställa den litteratur som finns om Hörneborg, tidfästa sänkningen av Hörnsjöns yta och undersöka om det går att korrelera händelser i borgens historia med förändringar i sjösediment från Hörnsjön.

Prover på bottensediment togs i tre profiler från isen på den östra sidan om borgen. Detta för att analysera kol och magnetiska mineral i sedimentet för korrelation med borgens historia. Borgens byggnation och förstörelse verkar inte ha gett några spår i sedimenten. Därför antas att materialet till byggnaden tagits från omgivningen, att byggnaden varit liten och konstruktionen inte orsakat någon större erosion. Kolanalysen visar ett antal små toppar. Dessa är oregelbundet förekommande och kan därför sannolikt inte knytas till borgens brand. Därför antas att branden varit begränsad. Att vattennivån i Hörnsjön sänkts under 1900- talet, beror sannolikt på de utdikningar som gjorts i utloppet för att torrlägga omkringliggande marker.

Hydrolytic and photolytic degradation were investigated for the ionophore antibiotics lasalocid, monensin, salinomycin, and narasin. The hydrolysis study was carried out by dissolving the ionophores in solutions of pH 4, 7, and 9, followed by incubation at three temperatures of 6, 22, and 28 °C for maximum 34 days. Using LC–MS/MS for chemical analysis, lasalocid was not found to hydrolyse in any of the tested environments. Monensin, salinomycin, and narasin were all stable in neutral or alkaline solution but hydrolysed in the solution with a pH of 4. Half-lives at 25 °C were calculated to be 13, 0.6, and 0.7 days for monensin, salinomycin, and narasin, respectively. Absorbance spectra from each compound indicated that only lasalocid is degraded by photolysis (half-life below 1 h) due to an absorbance maximum around 303 nm, and monensin, salinomycin, and narasin are resistant to direct photolysis because they absorb light of environmentally irrelevant wavelengths.

Syftet med denna uppsats är att med hjälp utifrån en hermeneutiskt kvalitativ inriktning och utifrån positivismens kvantitativa inriktning kartlägga hur ungdomar i ”övergångsåldern”, åldern mellan skola och arbetsliv i staden Simrishamn ser på sin framtid utifrån faktorerna utbildning, jobb och utflyttning. Två metodologiska utgångspunkter har valts för undersökningen, detta för att nå en djupare kunskap och förståelse. Den valda metoden för undersökningen var enkät med ett visst utrymme för fria svar.

Understanding the responses of tundra systems to global change has global implications. Most tundra regions lack sustained environmental monitoring and one of the only ways to document multi-decadal change is to resample historic research sites. The International Polar Year (IPY) provided a unique opportunity for such research through the Back to the Future (BTF) project (IPY project #512). This article synthesizes the results from 13 papers within this Ambio Special Issue. Abiotic changes include glacial recession in the Altai Mountains, Russia; increased snow depth and hardness, permafrost warming, and increased growing season length in sub-arctic Sweden; drying of ponds in Greenland; increased nutrient availability in Alaskan tundra ponds, and warming at most locations studied. Biotic changes ranged from relatively minor plant community change at two sites in Greenland to moderate change in the Yukon, and to dramatic increases in shrub and tree density on Herschel Island, and in sub-arctic Sweden. The population of geese tripled at one site in northeast Greenland where biomass in non-grazed plots doubled. A model parameterized using results from a BTF study forecasts substantial declines in all snowbeds and increases in shrub tundra on Niwot Ridge, Colorado over the next century. In general, results support and provide improved capacities for validating experimental manipulation, remote sensing, and modeling studies.

The nutrient load and export of nutrients from the lake "Arkelstorpsviken" in southern Sweden were monitored for one year (2019-04-01 to 2020-03-31). The purpose was to study whether the lake's eutrophication status is a symptom of internal load or caused by the load from the environment. The results can be used in a remediation plan for the heavily eutrophied lake Arkelstorpsviken, where extensive monitoring was carried out. Sampling stations in the main three upstream streams were set up to record the daily flow, supplemented by a 14-day sampling period for chemical analysis. In addition, small agricultural ditches and the local municipal treatment plant were monitored. Both total phosphorus and total nitrogen were reduced during transit through the lake. This indicates that the lake still acts as a nutrient sink contrary to the prevailing suspicion that the sediments are leaking phosphorus.

Fäbodar är en bosättning på den utmark som under sommarsäsongen nyttjas till bete för kreatur. I Sverige förekommer olika former av fäbodtyper som nyttjas olika, exempelvis används vissa endast till bete medan andra har både bete, slåtter och/eller åker. I Ångermanland förekommer två fäbodtyper. En slåtterlös fäbod i landskapets östra och centrala del och en fäbodtyp med slåtter som särskilt förekommer i landskapets västra delar. Orsaken till olika fäbodtyper beskrivs bero på olika jordbruksformer med antingen en inriktning mot åkerbruk eller mot boskapsskötsel. Studiens grundar sig i att utifrån historiska redogörelser och 1865 års jordbruksstatistik studera tio utvalda socknar för att se om det går att tyda olika inriktningar i jordbruket beroende på vilken fäbodtyp som dominerade i socknen. Utifrån statistiken har arealer av åker till stråsäd och skogbeklädd mark samt nötkreaturenheter sammanställts. Utifrån de historiska redogörelserna har studien sammanställt beskrivningar som berör de utvalda socknarna och beskriver boskapsskötsel och jordbruk. Resultaten visar en påtaglig skillnad i tillgången till skogsmark där betesmarkerna är. De socknar med den slåtterlösa fäboden hade lägre arealer skogsmark 1865 och i de historiska redogörelserna beskrivs en betesbrist. Socknarna med slåtter på fäbodarna hade tillgång till större arealer skogsmark 1865 och beskrivs ha vidsträckta betesmarker som gynnar boskapsskötseln. I de historiska skildringarna kan mönster tydas av områdena med slåtterlösa fäbodar hade större tillgång till åkermark än bygderna med slåtter på fäboden. Socknarna med den slåtterlösa fäboden visar en större inbördes variation i såväl kreatursbesättning som åker till stråsäd vilket visar att jordbruket skilde sig mellan socknarna. 

I den andra delen av avhandlingen introduceras några konkreta förslag på tillämpningar av paleontologisk kunskap generellt, och forskningsresultat om fossil från Kristianstadsområdet specifikt, som kan användas i undervisning från förskola till gymnasieskola med undervisningsförslag inom de tre områdena; fossil och dinosaurier i förskolan, tidslinjer för utveckling av tidsmedvetenhet samt geovetenskapens ämnesövergripande karaktär i skolan.Min forskning som presenteras i del 1 behandlar ekosystemet i nordöstra Skåne under slutet av dinosauriernas tid, sen kritaperiod (campan), för 83.6 till 72.1 miljoner år sedan. Studien fokuserar geografiskt på Kristianstadsbassängen som sträcker sig från Hässleholm till Åhus samt från Listerlandet till Maglehem. Under tidsperioden campan utgjordes området av ett grundhav med skärgårdsmiljö som bildades i samband med fluktuerande lokala havsnivåförändringar som bland annat innebar en havsnivå på cirka 50 meter över dagens nivå för ungefär 80 miljoner år sedan. Genom att studera sediment och berggrund från campan bestående av lera, sand och kalksten som överlagrar urberget kan den dåtida miljön i Kristianstadsområdet rekonstrueras. Under de perioder när havsnivån var låg och inte täckte urberget utsattes graniten för vittring vilket fick till följd att fältspat omvandlades till kaolinleramedan erosion av granit bildade kvartssand. När havet sedan steg omlagrades en del av kaolinleran genom att det fördes ut till deltaområden och floddalar, medan sanden transporterades ut till grundhavet men kunde även sedimentera i de översvämmade floddalarna. Kalkstenen vittnar om en hög diversitet av skalbärande organismer som levde i ett varmt grundhav. Kalkstenen består avfragmenterade rester från dessa skalbärande djur där fragmentens storlek delar in kalkstenen i den finkorniga skalstoftkalken bildad i lugnare vatten, den lite grövre skalgruskalken bildad nära kusten i grundhavet samt den grovkorniga skalkalken bildad i en energirik kustmiljö med mycket vågpåverkan. Det mindre vittrade urberget utgjorde skärgårdens öar och halvöar som idag gör sig påminda som bergknallar i landskapet, som exempelvis Fjälkingebacke, Kjugekull, Västanåberget, Listerlandets klackar, Ivö Klack, Oppmannaberget, Vångaberget och Ryssberget. Marken var täckt av barrväxter, lövfällande träd, ormbunkar och lågt växande blommande växter. I skogarna levde fyrbenta växtätande dinosaurier som med sin halskrage och näbbliknande mun påminner om Leptoceratops, men det fanns även tvåbenta växtätande ornithopoder samt köttätande theropoder. Samtliga identifierade dinosaurier var mindre än 3 m långa och har kunnat beskrivas med hjälp av fragmenterade fossilfynd av tänder, fingerben samt ett skenben. Vid den steniga strandkanten på Ivö Klack levde landlevande lädersköldpaddor, marina krokodiler (Aigialosuchus villandensis) samt vattenlevande fåglar, så kallade hesperorner representeradeav Hesperornis och Baptornis. De vattenlevande fåglarna levde både på land (där de ruvade sina ägg) och i vatten (där de fångade fisk). De marina krokodilerna hade ett långsmalt käkparti, vilket tyder på att de föredrog att äta fisk, men de robusta tänderna antyder även en diet av skalbärande organismer samt eventuellt större bytesdjur. Fynd av krokodilernas osteoderm (benplattor som bäddats in i huden) liknar fynd av lädersköldpaddans skal, men skiljs åt genom den yttre strukturens gropar i osteodermet eller genom histologi då man studerar den inre benstrukturen med hjälp av mikroskop. De marina krokodilerna levde även vid stränderna utmed förkastningshorstar (Nävlingeåsen) tillsammans med små, landlevande ödlor. Flygödlor (pterosaurier) har kunnat konstateras med hjälp av små benfragment. Däremot är det mycket svårt att avgöra vilken typ av flygödla som fanns representerad. Exempel på flygödlor från samma tid är Pteranodon, men den har endast hittats i Nordamerika. I det varma, grunda havet levde mosasaurier, plesiosaurier, broskfiskar, marina sköldpaddor samt strålfeniga fiskar. De minsta mosasaurierna representerades av Clidastes och Eonatator som kunde bli 2-4 meter långa. De större mosasaurierna representerades av Platecarpus, Hainosaurus, den ca 8 meter långa Prognathodon (Dollosaurus) och den över 10 meter långa Tylosaurus. Fossila fynd av tänder visar att de största tänderna från Hainosaurus är 35 mm långa, medan tänderna från den betydligt vanligare Tylosaurus är 60 mm långa. Den andra gruppen av stora marina reptiler utgjordes av svanhalsödlor (plesiosaurier) vilka är uppdelade i de två grupperna A. långhalsade Elasmosauridae som bland annat representeras av den 4-5 m långa Scanisaurus samt B. korthalsade Polycotylidae som påminner om Dolichorhynchops. Tänder från broskfiskar i form av hajar, rockor och havsmusfiskar utgör de allra vanligaste fossilfynden i Kristianstadsbassängen. Hajar fanns representerade genom hybodonter, Squalomorphii och Galeomorphii. Hybodonthajarna Polyacrodus och Meristodon hade ett kort huvud med långa käkar samt fentaggar framför varje ryggfena. De försvann från Kristianstadsbassängen under tidig campan. Squalomorphii innefattade kamtandhajartade hajar, pigghajartade hajar samt havsänglar som troligtvis livnärde sig på benfiskar, bläckfiskar och kräftdjur. Galeomorphii utgjordes av tjurhuvudhajar som till exempel Heterodontus, wobbegongartade hajar,håbrandsartade hajar som till exempel Squalicorax, gråhajartade hajar samt Synechodontiformes. De mindre hajarna livnärde sig troligtvis på småfisk, kräftdjur, bläckfisk, musslor och snäckor, medan de håbrandsartade jättehajarna torde aven ha inkluderat plesiosaurier, andra hajar, marina sköldpaddor och mindre mosasaurier i sin diet. Rockorna omfattade hajrockor (Rhinobatos och Squatirhina), egentliga rockor (Walteraja) samt sågfiskar. Sågfiskar var vanliga i det varma grunda havet under tidig campan tillsammans med hajrockor som fanns i hög andel fram till början av sen campan. De egentliga rockorna som var anpassade till lite kallare vatten utgjorde de vanligaste rockorna under senare delen av campan. Havsmusfiskarna representerades av Ischyodus, Edaphodon, Amylodon och Elasmodus vars tänder utvecklats till krossande tandplattor anpassade till att äta skalbärande organismer. Ischyodus var det vanligaste släktet medan fynd från Edaphodon indikerar mycket stora individer. De marina sköldpaddorna tillhör troligtvisEuclastes, men den tidigare benämningen Osteopygis har ännu inte reviderats.Detta innebär att de marina sköldpaddorna från Kristianstadsbassängen antagligen utgör en av de första härstamningarna till de nutida marina sköldpaddorna. De livnärde sig troligtvis på skalbärande organismer. Med hjälp av fossilfynd av tänder, kotor och fiskfjäll har de olika benfiskarna tillhörande gruppen strålfeniga fiskar kunnat beskrivas. Denna grupp bestod av bengäddor, pycnodontider som t.ex. Anomoeodus, störartade fiskar samt äkta benfiskar. De äkta benfiskarna representerades bland annat av den svärdfiskliknande Protosphyraena, den tarponartade fisken Pachyrhizodus som påminner om tonfisk med hög stjärtfena samt laxtobisartade fisken Enchodus med långa smala tänder. Enchodus smala tänder hade mycket tunn emalj, vilket får till följd att de fossila tänderna oftast hittas utan emalj då denna inte bevarats. Pycnodontiderna kunde med hjälp av sina platta krossartänder livnära sig på skalbärande organismer medan övriga strålfeniga fiskar åt andra mindre fiskar förutom Protosphyraena som även var lämpad till att äta större bytesdjur. Havets botten, klippor, stenblock, vedrester som förts ut till havs samt i vissa fall skalbärande organismer och benrester efter döda djur täcktes av en rik fauna av ryggradslösa djur som framförallt utgjordes av musslor, snäckor, armfotingar, mossdjur, tagghudingar, koraller, havsborstmaskar samt kräftdjur. Musslor dominerades av ostron, inoceramider, kammusslor (som exempelvis Pecten) samt Spondylus. Fossila snäckor (gastropoder) är mycket sällsynta, vilketantagligen beror att deras skal av aragonit lättare bryts ned än skal som är uppbyggt av kalcit. Exempel på gastropodsläkten från Kristianstadsområdet är Nerita, Patella och Campanile. Armfotingar (brachiopoder) representerades av Rhynchonella, Terebratula, Magas, Crania samt Discinida brachiopoder. Armfotingen är ett djur som påminner om en mussla, men består av tvåasymmetriska skalhalvor med en pedikel från bukskalet för fäste på hårda underlag eller för nedgrävning i bottensediment. Tagghudingar (sjöborrar, sjöstjärnor samt sjöliljor) dominerades av de irreguljära sjöborrarna Echinocorys, Micraster, Holaster och Caratomus samt reguljära sjöborrarna Cidaris, Phymosoma och Salenia. Koraller representerades främst av enkelkorallerna Micrabacia, Leptophyllia samt Parasmilila. Fynd från havsborstmaskar görs i form av grävspår i bottensedimenten som bevaras som enkelrör eller som flera sammansatta rör. Kräftdjuren utgjordes av rankfotingar i form av havstulpaner samt tiofotade kräftdjur som representerades av grävande spökräkor (Calianassa och Protocallianassa). Spökräkorna hittas oftast i kalkkonkretioner som är igenfyllda, fossiliserade grävgångar och bon. Det är framförallt klorna som återfinns i form av stenkärnor eftersom de bevaras lättare än kräftornas övriga exoskelett. Bläckfiskar bestod av de mycket vanliga belemniterna och de mindre vanliga ammoniterna. Belemniterna representerades av Gonioteuthis, Belemnitella, Actinocamax, Belemnellocamax och Belemnella. Eftersom varje släkte och därinom varje art levde under ettbegränsat tidsintervall används belemniterna som ledfossil vid åldersbestämning av samtida sedimentära bergarter och fossil från Kristianstadsbassängen. Belemniterna bildade en grundläggande del i näringsväven eftersom de sannolikt var föda åt flera av de havslevande vertebraterna som exempelvis hajar, svanhalsödlor (plesiosaurier) och mosasaurier. Faunans samspel i ekosystemet mellan olika trofiska nivåerskapar en komplex näringsväv. Fossila fynd har gjorts som bevisar en interaktion mellan mosasaurien Prognathodon och en polycotylid plesiosaurie. Kristianstadsbassängens ekosystem och dess näringsväv kan rekonstrueras med hjälp av fossil. Fossil är ett avtryck eller en avgjutning av det dåtida djuret. De fossil som vi hittar i Kristianstadsbassängen är till största del fragmenterade vilket beror på upplösning av ämnen så som aragonit samt transport av det döda djuret i strömmar, vågor och stormar. För att kunna avgöra vilket djur som de fragmenterade fossilen kommer ifrån kan man studera speciella karaktärer som är avgränsande för bestämning av olika arter, jämföra med andra mer kompletta samtida fossil från andra delar av världen, jämföra med nutida djur samt undersöka fossilets histologi (benuppbyggnad) med hjälp av mikroskop. Vi som arbetar med att samla in fossil och rekonstruera djur, växter och miljö med hjälp av fossil kallas för paleontologer. Paleontologi är ett ämne som ingår i geologi som i sin tur ingår i geovetenskap.

Although plesiosaurs and mosasaurs co-existed for about 35 million years at the end of the Cretaceous, the fossil record documenting interactions between these two groups of marine reptiles is meagre. The discovery of deeply incised scars on a limb bone of an immature polycotylid plesiosaur from the latest early Campanian (in the European two-fold division of the Campanian Stage) of the Kristianstad Basin, southern Sweden, is thus significant because it represents a rare example of predation or scavenging on an immature polycotylid plesiosaur by a large mosasaur.

An assemblage of the burrowing ghost shrimp, Protocallianassa faujasi, is described, providing the first evidence of this decapod species from Sweden. The fossils occur in successions of the informal earliest late Campanian Belemnellocamax balsvikensis zone at Åsen and the latest early Campanian B. mammillatus zone at Ivö Klack, both in the Kristianstad Basin of NE Skåne. Numerous, heavily calcified chelipeds were found within a restricted bed at Å sen that was rich in carbonate-cemented nodules. Based on the burrowing lifestyle of modern mud shrimps, we interpret these nodules as infilled burrow chambers. The low abundance of molluscs within the Protocallianassa beds is also consistent with analogous extant communities, indicating that a similar ecologically exclusive relationship ruled within the Late Cretaceous shallowmarine ecosystems.

Fältstudien gjordes för att utreda om det var möjligt att använda renat, filtrerat avloppsvatten för polymerberedning och i längden även som övrigt processvatten på Ellinge reningsverk. Testerna utfördes i fullskala med både vatten från mellansedimenteringen och slutsedimenteringen. Genom omfattande provtagningar och analysering av resultaten visade det sig vara en fungerande metod utan negativ påverkan på polymerlösningen och slamavvattningen. Det krävs dock mer arbete och ytterligare reningssteg såsom desinficering för att implementera det renade avloppsvattnet på hela vattensystemet.  

In Sweden a unique project supported by the Swedish Environmental Protection Agency will be developed in close collaboration with coastal municipalities in Skåne, and with a coordinating role by Skåne´s Association of Local Authorities. These municipalities face a range of different environmental challenges, from areas along the eastern coast line facing problems related to the Baltic Sea, to municipalities in the Öresund region. In this study a range of different environmental conditions and related ecosystem services, from vulnerability to floods, erosion and sea level rise to strong pressure on coastal systems from urbanization will be investigated. Research questions and directions are built on cases and scenarios which are a part of the local municipality planning process. The approach will be to study the premises of implementing the Ecosystem Services (ES) in municipal planning and decision making of five coastal municipalities. The present study will analyse past decisions, present planning and future challenges for municipality development and management from the perspective of ES, with the aim of increasing our understanding of the ES concept as a tool for sustainable development. A second aim of the project is to evaluate the potential value of connecting the ES approach to ongoing climate change adaptation in the municipalities. The project will use the six-step approach developed by the Economics of Ecosystems and Biodiversity framework (TEEB) as the main conceptual frame. This approach includes the following steps: 1) Identifying and agreeing on the problem with stakeholders, 2) Identify the ES which are most relevant and pressing in municipality planning, 3) Collect and identify the information needs and the method to collect the data, 4) Assess expected changes in ES due to decision and input from society, 5) Identify policy options based on changes in ES and 6) Assess social and environmental impacts of 1-5.

Den relativt nya tekniken LiDAR har gjort det möjligt att undersöka och kartera landformer på ett mer effektivt sätt än tidigare. Syftet med arbetet var att undersöka hur väl LiDAR-data lämpar sig för att studera de strandvallar som finns i nordöstra Skåne och sydvästra Blekinge. Metoden har mestadels bestått av GIS-arbete i ArcMap, där vi i kartbilderna illustrerat terrängen med terrängskuggning alternativt terränglutning. Det vi fick ut från GIS-metoden har vi sedan kontrollerat ute i fält. Med LiDAR har vi fått en detaljrik bild över strandvallarna. Det har visat sig att terränglutning är den bäst lämpade metoden för det syfte vi arbetat mot. Dessa kartor har sedan gått att jämföra med tidigare forskning om hur strandvallarnas förekomst ser ut. Strandvallarna kan även kopplas till de strandförskjutningskurvor som tidigare gjorts i området. Slutligen kan vi konstatera att LiDAR är en utomordentlig metod för att studera strandvallar.