Studien syftar till att empiriskt utforska lärare – elevrelationen på skoltid. Studien undersöker hur lärares gensvar och elevers respons på träningsskolan uttrycks i situerad undervisning. Fokus är relationens betydelse för inlärning vilket granskas genom att analysera kommunikationen mellan elever och personal ur ett relationellt perspektiv. Denna studie tar sin utgångspunkt i barnkonventionen (UD, 2006) och barns rättigheter att i undervisning ingå i demokratiska relationer. Utifrån en grundläggande syn på utbildning betonas barns rätt till undervisning, med respekt för varje unikt barn och barnets rätt att möta undervisning som möjliggör deras potential (UNICEF, 2007b). Författaren till studien är verksam inom grundsärskolan med inriktning träningsskola där valet av ämne "Den Relationella Brännpunkten" väcktes ur ett intresse av bemötande, förhållningssätt och vad som sker mellan människor. Träningsskolans elevgrupp kan anses mer sensitiv än andra grupper av elever. Delvis beroende på de funktionsnedsättningar som legitimerar en plats i särskolan, det vill säga utvecklingsstörning. Elevernas vilja, åsikter och motivation måste ofta upptäckas av personalen genom en kartläggning av elevers behov och intressen då det sällan framkommer direkt från eleven. I den kartläggningen är vårdnadshavares information mer betydelsefull än själva diagnosen som inte ger några pedagogiska eller didaktiska svar. En helt avgörande faktor är hur väl personalen lyckas i sin relation till eleven vilket både kräver en djupare teoretisk förståelse av funktionshindret, och ett genuint intresse för eleven som individ. Ansvaret för att bygga upp, bibehålla och utveckla relationen är lärarnas. Studien, som är av kvalitativ art, som genomförs på grundsärskolan med inriktning träningsskolan. I fokus är de processer som påverkar relationsbyggandet. Därmed bidrar studien till kunskapsutveckling inom området relationell pedagogik. I resultatet av studien anser författaren att studien bara skrapar lite på ytan till ett relationellt perspektiv men ändå ser, trots sin ringa storlek och begränsning sådana vinster med att uppmärksamma ett relationellt förhållningsätt att studien lär fortsätta fast då som praktiknära aktionsforskning.