Syftet med mitt självständiga arbete är att bidra med kunskap om hur läslusten kan ökas hos elever i de tidiga skolåren. PISA och PIRLS-undersökningar under 2000-talet visar på att läsförmågan hos unga har minskat. Den försämrade läsförmågan innebär att de ungas möjlighet till läsupplevelser begränsas. I regeringens proposition "Läsa för livet" betonas vikten av att stärka barns och ungas läsförmåga men också deras läslust. För att utveckla en genuin läslust behövs en väl automatiserad avkodning och för att utveckla sin läsning krävs att man läser. Matteuseffekten innebär att barn med god läsförmåga läser mycket och gärna och blir starka läsare, medan svaga läsare undviker läsning och läser lite, vilket innebär att de inte utvecklar sin läsning. Detta gör i sin tur att läsningen blir tråkig. Matteuseffekten slår alltså hårt mot de barn som aldrig hittar sin läslust eller som tappar den redan tidigt.

I min undersökning har jag genomfört halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer med företrädare för olika professioner inom skola och bibliotek. Resultatet visar på vikten av att elever erbjuds ett brett utbud av texter, litteratur med subjektiv relevans, högläsning med efterföljande samtal, möjligheter att ta del av varandras läsupplevelser, vuxna som agerar läsande förebilder och samarbetar och ett välsorterat, bemannat skolbibliotek. Elever i läs- och skrivsvårigheter kan ges möjligheter till läsupplevelser om de pedagoger och den bibliotekspersonal de möter ger dem möjlighet att lyssna till litteratur, läsa med öronen, och ta del i gemensamma diskussioner kring olika slags texter.