Syftet med rapporten är att analysera dokumenteringspraktiker inom det medicinska fältet med hjälp av kvalitativa metoder och en etnografisk ansats. Observationer och intervjuer genomfördes vid tre vårdcentraler i Skåne. I rapporten studeras förutsättningarna för, konsekvenserna av och förhållningssätten till expanderande dokumenteringspraktiker med avseende på två delvis överlappande aspekter: a) de dokumenteringspraktiker som är kopplade till dokumenten samt b) vilken mening och funktion aktörerna tillskriver dessa praktiker. Ett tydligt resultat är att det vid de studerade vårdcentralerna förekommer en stor mängd dokumenteringspraktiker, beträffande såväl produktion av egen dokumentation som konsumtion av andras dokumentation. Personalen beskriver i många fall en spänning mellan dokumenteringsarbetet och det direkta patientarbetet. Det finns tecken på en dokumenteringskritik, särskilt i de fall där dokumenteringen uppfattas som onödigt tidskrävande, krånglig eller dåligt fungerande. I förhållande till detta är det en utmaning att trots kritiken ändå urskilja medicinskt och kollegialt meningsfull dokumentering, där rimligtvis professionerna bör tillskrivas expertisen inom området.