Frågan om tillgänglighet uppmärksammas idag såväl internationellt som nationellt och lokalt i sociala och samhälleliga sammanhang där mänskliga rättigheter, likabehandling, delaktighet och inkludering diskuteras. Tillgänglighet preciseras då vanligen som fysisk, informativ, kommunikativ, kognitiv eller psykosocial tillgänglighet. Vikten av tillgänglig utbildning och ett tillgängligt arbetsliv betonas återkommande i frågor om likabehandling och diskriminering. När frågan om tillgänglighet ställs inom högre utbildning i Sverige förefaller funktionshinder och funktionsnedsättning vara en dominerande utgångspunkt (se t ex sus.su.se). I Tillgänglighetsplanen för Högskolan Kristianstad definieras tillgänglighet som "Individens möjligheter till full delaktighet oavsett funktionsnedsättning, d.v.s. att ingen utestängs på grund av utformningen av eller innehållet i lärosätets lokaler, verksamhet och information" (Dnr 2014-114-96, min kursivering).

Studien syftar till att belysa och problematisera frågan om tillgänglighet inom högre utbildning, med utgångspunkt i verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Utgångspunkten tas i frågan om vem som uppmärksammas när tillgängligheten brister. Härmed utmanas ett (outtalat) antagande om att vissa människor, till exempel studenter med funktionsnedsättning, alltid riskerar att möta en bristande tillgänglighet, medan andra människor aldrig gör det. Med andra ord, vems tillgänglighet framträder då våra antaganden om människans vara-i-världen utgör den lins utifrån vilken människors behov eller brister tar form?

En övergripande ambition för denna teoretiska rekonstruktion är att visa på betydelsen av relationell pedagogik för frågan om tillgänglighet (för alla). Inledningsvis beskrivs en svensk utbildningskontext där en dominerande diskurs om tillgänglighet tar form. Därefter förankras de relationella begreppen sam-varo och sam-verkan inom utbildningssammanhanget verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Begreppen används som verktyg för att synliggöra vem som framträder i den verksamhetslagda utbildningens "pedagogiska brännpunkt" (Aspelin & Persson 2011, s. 79-93). Avslutningsvis diskuteras möjliga implikationer av den relationella pedagogikens bidrag till frågan om tillgänglighet inom högre utbildning.