Oscar Andersson redogör i denna rapport om öppenvårdsprogrammet Hållplats 8 på ett ingående sätt hur individ- och familjeomsorgen i stadsdelen Rosengård försöker förebygga och motverka att ungdomsbrottsligheten blir etablerad i stadsdelen. Det är dock ännu allt för tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur väl öppenvårdsprogrammet har lyckats med denna grannlaga uppgift sedan starten i januari 2005. Samtidigt finns det tendenser som tyder på att ungdomar som har varit inskrivna vid Hållplats 8 har påbörjat en livsstilsförändring. Från att tidigare ha varit ungdomar som enbart varit upptagna med att umgås med sina kriminella kamrater börjar de successivt efter inskrivningen att allt mer tänka på hur deras normbrytande beteende påverkar deras familj och framtidsutsikter. Oscar Andersson lyfter även fram frågor som går bortom interventionens omedelbara inverkan på ungdomarnas kriminella beteende och tänkande. Han pekar bl.a. på betydelsen av att placera in socialtjänstens insatser i ett övergripande socialpolitiskt sammanhang, där grundläggande välfärdsfrågor om fritid, skola, sysselsättning och trångboddhet diskuteras. Centrala teman i rapporten är interventioner för kriminella barn och ungdomar, förhållandet mellan sluten- och öppenvård, socialt nätverksarbete, evidensbaserad praktik, manualbaserade metoder, verksamhetsutveckling och inte minst ungdomarnas egna berättelser.