Syftet med artikeln är att redogöra för hur Nels Andersons (1889–1986) kärva hobouppväxt hängde samman skapandet av hans klassiska studie Hobon: En sociologisk studie av den hemlöse mannen (2008 [1923]) och hans marginaliserade position inom den akademiska världen. Fokus ligger på Andersons uppväxt, studien Hobon och hans marginella position i samhället i relation till pionjärtiden i Chicagoskolan. Baserat på texter om och av Anderson och till viss del arkivdokument, binder artikeln samman olika delar från Andersons liv med Robert E. Parks och Everett V. Stonequists begrepp the marginal man. Andersons sociala arv som en kringresande arbetare gjorde å ena sidan att doktorandkollegor vid University of Chicago antog att han var lika opålitlig som de hemlösa männen han hade studerat, å andra sidan gjorde det honom särskilt lämpad att göra den studie som kanske mer än någon annan har blivit ansedd som en etnografisk klassiker i Chicagoskolans tradition.