De olika kriserna samt låg- och högkonjunkturer som inträffat har medfört till att bankerna blivit mer återhållsamma i sin kreditgivning. Det som kan påverka bankers kreditbeslut är kreditbedömningsprocessen. I tidigare studier sägs det att det kan finnas skillnader i vad banktjänstemän studerar under kreditbedömningen, medan andra menar att storbanker har komparativa fördelar av att studera ett företags kvantifierbara information. Kunskapsintensiva service- och tjänsteföretag (KIBS) åtskiljs från vissa branscher genom att huvudsakligen bestå av immateriella tillgångar och är därav även säkerhetsbegränsade. De immateriella tillgångarna anses vara svåra att värdera och vissa intressenter påpekar att de finansiella rapporterna i dessa typer av företag har tappat sin relevans.

Syftet är att utreda hur banktjänstemän i storbanker kreditbedömer KIBS dvs. vad för bedömningskriterier som de tar hänsyn till samt vad deras förhållningsätt till bland annat KIBS immateriella tillgångar samt finansiella rapporter har för någon påverkan på det. Med detta menas om det har någon påverkan på vilka bedömningskriterier (information) som tas hänsyn till samt på något delmoment som bedöms. Det ska på så sätt klargöras om kreditbedömningen därför skiljer sig mellan branscher. Under studien utgår man från bland annat Berger och Udells teori kring indelning av information och nyinstitutionell teori. Semistrukturerade intervjuer har använts för att få förståelse kring bankers kreditbedömning och urvalet har begränsats till tre storbanker, där sammanlagt sex intervjuer utförts. Kompletterande frågor besvarades via mejl och telefon.

Resultatet blev att kreditbedömningen inte åtskiljdes mellan branscher. Banktjänstemännen i storbankerna fokuserade till skillnad från i tidigare studier både på kvalitativ samt kvantitativ information och därav ansåg även att de finansiella rapporterna var relevant. De immateriella tillgångarna påverkade räntenivån under kreditbedömningen beroende på hur de var bokförda. Om någon immateriell tillgång är bokförd som en tillgång, dras den av från det egna kapitalet och alla förutom en av banktjänstemännen accepterade inte immateriella tillgångar som säkerhet. Det som kunde åtskiljas var vilka säkerheter som bankerna kunde erhålla från KIBS. Vissa bedömningskriterier ansågs även vara i synnerhet viktiga ur banktjänstemännens perspektiv vid kreditbedömning av KIBS.