hkr.sePublications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Nutrition - Behandling/vårdplan
Kristianstad University, School of Education and Environment, Avdelningen för Humanvetenskap. Kristianstad University, Forskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivet. Kristianstad University, Resrarch environment Food and Meals in Everyday Life (MEAL).ORCID iD: 0000-0002-3692-7014
2015 (Swedish)Other, Policy document (Other (popular science, discussion, etc.))
Abstract [sv]

Behandling/vårdplan [Nutrition] God vård innebär att individen får en god och säker vård utifrån sina behov och den aktuella situationen. Patienten ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Matvanor och preferenser kring mat och måltid är djupt förankrade i social och kulturell kontext och integrerade i personligheten, vilket motiverar ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Läs mer i Vårdhandbokens texter om Personcentrarad vård. Överenskommelse sluts mellan vården och patienten som förväntas vara aktiv i planering och genomförande av den egna vården. Det är viktigt att all personal är lyhörd för patientens individuella behov och önskemål. Förutsättningen för ett gott resultat är att patienten accepterar de förebyggande och behandlade åtgärderna. [1] En vårdplan ska upprättas, i samråd med patient och eventuellt närstående. Vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, och tillgodose dennes behov av kontinuitet och säkerhet. Vårdplanen ska dokumenteras i patientens journal, med uppgifter om omvårdnadsdiagnos, nutritionsdiagnos, ordinerad behandling/åtgärd, mål för behandling/åtgärd samt hur och när dessa ska följas upp och utvärderas. Det är viktigt att risker och åtgärder för att förhindra och för att behandla undernäring förklaras och diskuteras i dialog med patienten och närstående. [1] Nutritionsterapi Nutritionsterapi utgör ett samlingsbegrepp för de olika terapiformer som står till buds för nutritionsbehandling. Olika terapiformer för nutritionsbehandling (Socialstyrelsen. Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring) A-kost Indikationen för A-kost är att aptit eller förmåga till fysisk aktivitet påverkas av sjukdomen, och att det föreligger risk att utveckla undernäring på grund av sjukdomens påverkan på aptit och/eller näringsbehov [1,4,5]. Kosten är avsedd för patienter med måttlig eller ringa fysisk aktivitet och/eller ökat näringsbehov. Den är grundkosten för de flesta sjuka. Energiinnehållet ska motsvara det beräknade energibehovet. En relativt hög energiprocent fett ökar energitätheten. Det gör det möjligt att öka energin i en mindre mängd mat. Det är lika viktigt att det är nyttigt fett, som i rekommendationerna för friska personer. Kravet på ökad näringstäthet gäller framför allt protein. Energi- och proteinrik kost Indikationen för energi- och proteinrik kost är nedsatt aptit. För att täcka behoven måste portionerna då vara små men samtidigt innehålla framförallt mycket energi och protein [1,4,5]. Kosten bygger på energitäta livsmedel som matfett, grädde och socker som ger mycket energi per viktsenhet, men lite av fiberrika livsmedel som bidrar förhållandevis lite till energiintaget men mycket till att öka portionernas storlek. Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat, se nutritionsstöd. Målsättningen är att en portion med cirka halva volymen, jämfört med normal portion, ska ge den planerade mängden energi och näring. Konsistensanpassad kost Matens konsistens varierar normalt från dag till dag beroende på vilken maträtt som serveras. Dagar när mjuka maträtter serveras, till exempel puddingar och gratänger, kan även de som annars behöver konsistensanpassad kost äta den mat som serveras den dagen. Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera hur personens ätande fungerar. Målet är att ingen ska få konsistensanpassad kost längre än den behöver det. Det finns sex olika konsistenser: Hel och delad Hel och delad innebär mat med normal konsistens som vid behov delas på tallriken. Exempel på maträtter är helt eller delat kött, hel fisk, färs eller korvrätter, grönsaker, potatis, sås och dryck. Personer som lider av muntorrhet kan behöva mycket sås till maten för att kunna svälja lättare. Grov paté Grov patékonsistens är lämplig vid lättare ätsvårigheter, motoriska problem och orkeslöshet. Den karaktäriseras av en luftig, mjuk och grovkorning konsistens, till exempel som saftig köttfärslimpa. Den ska vara lätt att dela och äta med gaffel. Exempel på maträtter med denna konsistens är grov köttpaté eller hel kokt fisk, grov grönsakspaté eller välkokta grönsaker, hel eller pressad potatis och sås. Timbal Timbalkonsistens är lämplig vid uttalade tugg- och sväljsvårigheter. Den kräver ingen grundligare bearbetning i munnen men håller ihop, vilket underlättar vid störd tung- och munmotorik. Den kan fungera för dem som hamstrar mat i kinderna eller äter långsamt. Konsistensen karaktäriseras av att vara mjuk, slät, kort (lätt att dela i munnen) och sammanhållen av typ omelett, och maten kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kött- eller fisktimbal, grönsakstimbal eller -puré, potatismos eller pressad potatis och sås. Det underlättar ofta att äta om maten serveras med mycket sås. För att inga småpartiklar från maten ska kunna fastna i lungorna lagas timbalkonsistensen av finpasserade puréer. Då blir konsistensen jämn och det finns inga småbitar i maten. Timbalkonsistens har måttlig grad av tuggmotstånd och homogen konsistens samt är mer porös än grov paté. Gelé Gelékonsistens lämpar sig vid allvarliga sväljsvårigheter, en trögutlöst sväljreflex och skadad eller känslig munhåla. För en del personer med grava tugg- och sväljproblem, där enteral nutrition står för huvuddelen av personens energi- och näringsintag, kan små portioner av gelékonsistens vara ett värdefullt komplement genom att ge personen möjlighet till en smakupplevelse och till att dela gemenskapen vid måltiden. Kosten karaktäriseras av mjuk och hal konsistens så att den är lätt att äta även vid uttalade sväljproblem. Mat med gelékonsistens kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kall kött- eller fiskgelé, grönsakspuré eller kall grönsaksgelé, potatismos och tjockflytande sås. Bra exempel är gräddfils-, hollandaise- och vaniljsåskonsistens. Det är ofta lättare att äta med mycket sås till maten. Gelé tillagas av finpasserade puréer och gelatin. Därför är gelékonsistens dallrig och homogen. Den smälter i munnen, till skillnad från grov paté och timbal. Det är extra viktigt att iaktta goda hygienrutiner vid tillagning av gelékost eftersom den serveras kall. Flytande Flytande konsistens är lämplig vid förträngningar eller skador i svalg och matstrupe. Konsistensen karaktäriseras av att vara slät och rinnande, som tomatsoppa. Exempel på maträtter är släta, berikade kött-, fisk- eller grönsakssoppor, både varma och kalla. Flytande konsistens är mindre krämig än tjockflytande. Tjockflytande Vid sväljsvårigheter kan tjockflytande konsistens upplevas som lättare att svälja än tunnflytande. Den kan vara lättare att hantera i munnen och att få ner i matstrupen. Tjockflytande konsistens och gelékonsistens har visat sig fungera bra vid förlamning i svalget (svalgpares) i samband med stroke. Konsistensen är slät och trögflytande, ungefär som gräddfil. Den droppar från skeden, men kan inte ätas med gaffel. Exempel på maträtter är berikad, tjockflytande kött-, fisk- eller grönsakssoppa. Konsistensen ska vara helt slät så att inga småbitar finns i soppan. Förtjockningsmedel För personer med sväljsvårigheter (dysfagi) behöver man ofta tillsätta förtjockningsmedel i tunnflytande dryck. viktigt.gif Tänk på att matens volym kan öka när konsistensen förändras. Dietist bör vara involverad vid ordination av konsistensanpassad kost för ställningstagande till kostens utformning samt för information till patienter, personal och närstående om till exempel tillagningsmetoder och om hur och av vilka livsmedel maten ska sättas samman för att förhindra risk för energi- och näringsbrist. Specialkost Specialkost definieras som mat vid specifika sjukdomstillstånd. Fettreducerad kost, glutenfri kost, laktosreducerad kost och proteinreducerad kost är exempel på specialkoster. För komplett beskrivning hänvisas till Näring för god vård och omsorg - en vägledning för att förebygga och behandla undernäring [1]. Individuellt anpassad kost Individuell anpassning av kosten, tidigare kallad avvikelsekost, motiveras av olika skäl, till exempel medicinsk diagnos, biverkningar av en medicinsk behandling, trosuppfattning och personliga preferenser. Det finns inte ett lika starkt vetenskapligt underlag för individuellt anpassad kost som för specialkost. Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma kosten så att den bidrar till symtomlindring, ökat välbefinnande och bidrar till tillfrisknande. En förutsättning för optimal individuell anpassning är att patient eller närstående, eller de tillsammans, medverkar i utformningen [1]. Kosttillägg Kosttillägg definieras som ett komplement till vanlig kost när den inte räcker för att tillfredsställa en persons behov av energi och näringsämnen. Det finns olika former: pulver som man löser i vatten, tillägg i puddingkonsistens och olika energimoduler. Den vanligaste formen är näringsdrycker, det vill säga flytande kosttillägg. Alla kosttillägg ingår i livsmedel för särskilda näringsändamål. Förutom energi innehåller de även protein, fett och kolhydrater samt vitaminer och mineraler i varierande mängder. Näringsdrycker •Kompletta - till exempel sondnäring och näringsdrycker (inte klara). •Kompletta, sjukdomsspecifika - till exempel produkter med minskat proteininnehåll. Kompletta, sjukdomsspecifika näringsdrycker har en särskilt sammansättning för att passa behoven vid specifika tillstånd. Tyvärr baseras den speciella sammansättningen ofta på ett tunt vetenskapligt underlag. •Icke kompletta näringsdrycker - till exempel klar näringsdryck och energiberikningspulver. Klara näringsdrycker är inte kompletta med avseende på näringsinnehållet. De innehåller mer energi än saft och mjölk, och proteininnehåll i nivå med just mjölk. De klara näringsdryckerna fungerar som måltidsdryck och ersättning för saft. Det går också att göra egna näringsdrycker av milkshake-typ. Nackdelen är kort hållbarhet och att näringsinnehållet inte är standardiserat. Ordination av näringsdryck ska alltid dokumenteras med avseende på indikationer för vald näringsdryck, samt hur denna ska administreras med avseende på typ, tid och mängd. Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat. Preparaten är balanserade och innehåller protein, fett, kolhydrater samt vitaminer och mineraler, berikningspulver med ett högt proteininnehåll eller berikningspulver som enbart innehåller kolhydrater så kallat ”energipulver”. Kolhydratberikning förekommer även i koncentrerad flytande form för berikning av drycker. Fettberikning finns i form av en flytande fettemulsion. Dietist bör vara involverad i ordination av nutritionsterapi. Läs mer om enteral och parenteral nutrition i Vårdhandbokens texter. Måltidsfördelning För personer med nedsatt aptit är det viktigt att maten fördelas på flera måltider under dygnet, till exempel i tre huvudmål och två till tre mellanmål. Det är viktigt att mellanmålen utformas efter patientens preferenser och om möjligt också har ett högt energi- och proteininnehåll. Fördelning över dagen har betydelse för energi- och näringsintaget. Tiden mellan den sista måltiden på kvällen och nästa dags första måltid – nattfastan - bör inte överstiga elva timmar. Måltidsfördelningen måste individanpassas så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tid bör få denna möjlighet. Matmiljö och atmosfär Att äta och dricka innebär inte enbart att tillgodose ett grundläggande energi- och näringsbehov. Situationen runt ätandet bör också medföra något positivt och utgöra ett behagligt avbrott under dagen. Att servera mat är en betydelsefull omvårdnadsuppgift. Måltidsupplevelsen kan påverkas av hur maten är upplagd och serveras samt av bemötandet vid serveringen. En viktig förutsättning för en god måltidssituation är att vårdpersonalen visar empati och att det råder tillit och förtroende mellan patient och personal. Vid serveringen är det viktigt att individuella omvårdnadsproblem och önskemål är kända och för god patientsäkerhet att också patientens medicinska och nutritionella problem är kända. Att känna sig ren och fräsch och att ha haft möjlighet att tvätta och/eller desinfektera händerna före måltiden har betydelse för aptiten. Handdesinfektionsmedel som finns i vårdrum eller "matsal/dagrum" används, eventuellt på torkpapper eller separat handdesinfektionsservett. Det är viktigt för att förhindra spridning av infektioner. Ett vädrat rum och vänligt bemötande bidrar också till en positiv upplevelse av måltiden. Uppläggning och servering av mat och dryck ska göras på ett för ögat tilltalande sätt. Det är viktigt att alltid berätta vad det är som serveras. Om synnedsättning föreligger är detta extra viktigt. Den som serverar maten måste berätta vad som ligger på tallriken och var. Använd angivelser enligt klockan för att beskriva var på tallriken de olika livsmedlen finns. Det är också viktigt att anpassa portionsstorleken efter den som ska äta. För stora portioner kan upplevas som oaptitliga, speciellt av människor med nedsatt aptit. Läs mer i texten om att underlätta ätandet. Matvanor varierar med nationell och etnisk bakgrund, religion, och personliga preferenser. Matens betydelse, hur den ska tillagas och när man äter skiljer sig åt mellan kulturer. Inställning mellan olika individer från samma kultur varierar. En del bryr sig inte om traditioner, medan för andra är religion och kultur för en viktig del i identiteten. Det är därför angeläget att visa respekt och ta reda på vilka önskemål som finns relaterade till mat och måltider. Livsmedelshygien För hantering av livsmedel och så vidare, se Vårdhandbokens texter om Livsmedelshygien. Revideringsdatum:2015-01-28 Manusförfattare: Elisabet Rothenberg, leg dietist, biträdande professor, Högskolan Kristianstad Faktagranskare: Ann Ödlund Olin, leg sjuksköterska, med dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, enheten för Omvårdnadskvalitet, Karolinska universitetssjukhuset

Place, publisher, year, pages
Vårdhandboken - en tjänst från Sveriges landsting och regioner , 2015.
National Category
Nursing
Identifiers
URN: urn:nbn:se:hkr:diva-14402OAI: oai:DiVA.org:hkr-14402DiVA: diva2:845583
Available from: 2015-08-12 Created: 2015-08-03 Last updated: 2015-08-31Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

Other links

http://www.vardhandboken.se/Texter/Nutrition/Behandlingvardplan/

Search in DiVA

By author/editor
Rothenberg, Elisabet
By organisation
Avdelningen för HumanvetenskapForskningsmiljön Mat, måltid, hälsa i 24-timmarsperspektivetResrarch environment Food and Meals in Everyday Life (MEAL)
Nursing

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

Total: 224 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf