En litteraturstudie som analyserar och studerar artiklar, avhandlingar och antologier. Syftet är att undersöka vilken makt pedagoger har i användandet av språket i mötet med barnen, med fokus på vilken makt som synliggörs och hur den upprätthålls genom språket av pedagogerna i förskolans verksamhet. Studien belyser den omedvetna makt som vägleder individen i sättet att tänka mot ett bestämt mål och som utgör osynliga ramar för hur samhället fungerar.
En diskursiv ansats antas för att sammanfatta befintlig forskning där empirin analyseras för att kunna förstå problemområdet. Teoretisk utgångspunkt är Foucaults maktteori och det postmodernistiska synsättet vilka båda synliggör förgivettagna mönster.
Resultatet visar att pedagogers oreflekterade språkliga handlingar utgår från förgivettaganden och historiska arv och används i mötet tillsammans med barnen på förskolan. Detta kan leda till maktutövning då omedvetna normer och värden kan förstås som ”sanningar” vilka överförs till barnen.