1925 hade Riccardo Zandonais opera I cavalieri di Ekebù, baserad på Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga (1891), premiär på La Scala i Milano, där den gjorde stor succé. Men när samma opera tre år senare skulle sättas upp i Stockholm, visade sig det italienska librettot vara alltför fullt av nordisk exotism för att kunna fungera på så nordliga breddgrader, och Selma Lagerlöf fick personligen bättra på den svenska översättningen. Detta kan emellertid ses som en spegelvändning av den exotism Lagerlöf själv anklagas för, från italienskt håll, när hon beskriver Sicilien i Antikrists mirakler. Ur ett sameuropeiskt perspektiv framträder en tradition av ömsesidigt exotiserande principer mellan dessa nord-sydliga extrempositioner. Den språkliga och kulturella översättningen i kombination med transformationen från en redan i grunden melodramatisk roman till opera producerar ett slags melodramatiskt överskott. Men genom att tvinga samman de båda exotiserande perspektiven i en flygplansmetafor för kulturernas brytpunkter, gränssnitt eller mellanvärldar, kan man argumentera för att Zandonai med sin ofrivilligt iscensatta kulturkrock samtidigt skapar förutsättningarna för en kulturell korsning av nya tolkningsvägar. I föredraget kommer jag att diskutera möjligheterna att längs vägarna nå fram till en mer nyanserad mötesplats.