Syftet med vår studie är att undersöka hur förskolepedagoger samarbetar med modersmålspedagoger för att främja språkutveckling hos tvåspråkiga barn. För att få empiriskt underlag i studien använde vi oss av kvalitativ intervjumetod. Det empiriska underlaget består av intervjuer med tre förskolepedagoger och tre modersmålspedagoger i tre mångkulturella förskolor i två områden inom samma kommun.

Resultatet av studien visar att samarbetet mellan modersmålspedagoger och förskolepedagoger är begränsat. Anledningen till detta är brist på kommunikation mellan pedagogerna i förskolan och detta beror på deras arbetsvillkor. Främst handlar det om bristen på tid för att organisera samarbete mellan pedagogerna, vilket leder till att samspelet i deras arbete med tvåspråkiga barn inte fungerar optimalt, vilket i sin tur kan missgynna dessa barns språkutveckling. Dessutom har inte modersmålspedagoger och förskolepedagoger någon gemensam planering för att skapa en arbetsplan som grund för arbetet med tvåspråkiga barn. Däremot fungerar samarbete bra under inskolning av tvåspråkiga barn, i arbetet med barn med behov av stöd och när det finns flera barn som har samma språk på en förskola. I studien har det också kommit fram att de barn som har tillgång till modersmålspedagogen är säkrare på sitt modersmål och de har ett mer utvecklat modersmål.