I studien belyses de sätt utbildnings- och kursplaner för sjuksköterskeutbildningar vid Högskolan Kristianstad reglerar utbildningen. Studien syftar till att beskriva socialisering- sprocesser, förändringar i kunskapssynen och de sätt styrdokumenten definierat det normerande sjuksköterskesubjektet under perioden 1977-2012. Utgångspunkten är att en viktig del i högskolepedagogisk forskning är analysen av dokumentstyrningsprocesser. Genom att sätta styrdokumenten i ett historiskt sammanhang visar jag på de sätt styrdokumenten reglerar högskoleutbildningar och de sätt olika samhällsförändringar påverkar sjuksköterskeutbildningar. Analysen visar att sjuksköterskeutbildningarnas längd, struktur och antagningskrav har varierat under den analyserade perioden. Utbildningen har sedan Sveriges inträde i EU påverkats av internationella strömningar i allmänhet och EU-direktiv och lagar i synnerhet. Forskningsanknytningen har fått en allt mer framträdande plats i utbildningen och arbetsintegrerat lärande har allt sedan 1980-talets början inbegripit inte- grering av forskning, vetenskapligt förankrat arbetssätt, utbildningens teoretiska och praktiska delar och arbetslivserfarenheter.

Det normerande sjuksköterskesubjektet har i ökad utsträckning fyllts med diskursiva krav på självreflektion, självbedömning, självutveckling, livslångt lärande, självständighet, serviceinriktat beteende, analytisk förmåga och ekonomisk resursmedvetenhet liksom kunskaper om så kallat helhetsperspektiv.