Inom det teoretiska perspektivet för huvudområdet SMDI vilket inbegriper språkliga och kulturella verksamheter som barn och unga ingår i, men samtidigt med vidgad ram mot skrivutveckling och textsocialisation mot det nya medielandskapet, skrivs denna uppsats. Studien syftar till att ge en djupare förståelse för hur elevers samtal skapar text i skärmbaserad undervisning, det vill säga hur eleverna arbetar med digitala verktyg i undervisningen, samt för hur läraren stödjer samtalet. Det teoretiska perspektivet bottnar i Vygotskijs sociokulturella teori. Studien som har en hermeneutisk inriktning med ansats att tolka och klargöra, är av kvalitativ karaktär. Metoden är deltagande observation. I studien ingår sex elever i en årskurs två samt dess lärare. Samtalen dokumenterades med hjälp av inspelning.

Tidigare forskning berör elevers samtal, de digitala verktygen samt textskapande. För att tolka och förstå resultatet av observationerna har jag använt begrepp, vilka hämtats ur tidigare forskning. De olika formerna av stöd som läraren eller eleven ger i skrivhändelserna, funktionsstöd, stavningsstöd, instruktionsstöd och idéstöd, och de strategier som är kopplade till skrivande på datorplatta, handlingskedjor, samt samtalets beskaffenhet, turtagning och uppbackning, är några begrepp som använts.

Analys av tre skrivhändelser görs och den visar att textskapande samtal uppstår framför allt genom att läraren finns med i detta samtal och ger stöd kopplat till den nära utvecklingszonen. När eleverna ska jobba på egen hand och läraren inte deltar dör samtalet ut. I samtalen är det framför allt funktionsstöd de ger varandra.

Slutsatsen är att elevsamtal ofta hamnar i att eleverna ger varandra funktionsstöd kopplat till den text de ska skriva. Samtalet handlar sällan om innehållet i texterna. Lärarens stöd blir därför nödvändigt för att text ska skapas.