Hemtjänstpersonalen är nyckelpersoner inom äldreomsorgen och har, som första linjes vårdgivare, en unik möjlighet att främja fysisk aktivitet och träning för äldre. Mot denna bakgrund är det därför viktigt att undersöka hur hemtjänstpersonalen i sin yrkesutövning uppfattar, och agerar i relation till, fysisk aktivitet och träning för äldre. Studiens syfte var att beskriva hemtjänstpersonalens uppfattningar om fysisk aktivitet och träning för äldre (65 år och äldre) som har hemtjänst och/eller hemsjukvård. Utifrån en fenomenografisk ansats har nitton intervjuer, genom ett strategiskt urval, genomförts med hemtjänstpersonal. Resultaten visar två olika uppfattningar om fysisk aktivitet där den första var: “ fysisk aktivitet är att röra sig “och beskrivs som vardagliga rörelser i det dagliga livet och utomhus aktiviteter.  Den andra var att: “ fysisk aktivitet är att anstränga sig" och beskrivs som aktiviteter äldre gör genom att hantera sitt dagliga liv och utomhus aktiviteter eller genom att kämpa i utförandet av fysisk aktivitet med syfte att bli mindre inaktiv. Tre olika uppfattningar om träning framkom. Den första var att " träning är fysisk aktivitet “ som beskrivs som rörelser som utförs baserat på individuella träningsprogram från sjukgymnast/fysioterapeut eller genom vardagliga sysslor, såsom påklädning, städning eller att handla. Den andra var ” träning är rehabilitering “ och beskrivs som en bestående del av rehabiliteringsprocessen eller som en ordination att följa. Den tredje var att ” träning är ett medel " och beskrivs som medel för att förbättra hälsa och välbefinnande hos äldre personer huvudsakligen relaterade till rörlighet eller till sociala aktiviteter. Slutsats: Baserat på resultaten blir det tydligt att hemtjänstpersonalen har olika uppfattningar om fysisk aktivitet och träning för äldre, vilket kan vara viktigt att medvetengöra, om hälso-och sjukvårdspersonal ska kunna ge adekvata instruktioner och handledning. Baserat på resultaten framkommer det att hemtjänstpersonalen har ett hälsopromotivt och/eller ett preventivt förhållningssätt gentemot den äldre, vilket är viktigt att medvetengöra, om målet är att prioritera främjande av hälsa och välbefinnande för äldre inom äldreomsorgen.

Nursing assistants’, as frontline caregivers in the care of older people, have a unique opportunity to encourage physical activity and exercise in older people. Hence, the perceptions by these care providers of physical activity and exercise among older people are an essential factor. The aim of this study is to describe how nursing assistants perceive physical activity and exercise for older people, over the age of 65, receiving home care and home help. Method: Data was collected through interviews with 19 nursing assistants, selected by strategic sampling and analysed using a phenomenographic approach. Results: The findings show two different perceptions of physical activity for the older people: “physical activity is to move” described as everyday movements i.e. everyday activities and outdoors activities and “physical activity is to make an effort”, described as older people handling their day-to-day tasks and outdoor activities or struggling to be less inactive and performing healthy activities. Three different perceptions of exercise for the older people emerged: “exercise as physical activity”, described as movement performed, based on individual exercise programmes from the physiotherapist or through day-to-day tasks such as dressing, cleaning or shopping; “exercise as rehabilitation” described as part of the rehabilitation process or as a prescription to follow, and “exercise as an agent” described as enhancing the health and well-being of older people, principally related to mobility or enhancing the older people’s social activities. Conclusion: This study shows that there are a variety of perceptions of physical activity and exercise among nursing assistants which can be important for health professionals to be aware of, in order to provide targeted support. This study also shows two different approaches by nursing assistants towards older people: a health-promotion one and a preventive one; it would seem to be important to be aware of these approaches, if a shift towards promoting health and well-being should be implemented in the care of older people.