Projektets syfte var att kartlägga tandhygienisters utövande av tobaksavvänjning i behandling av patienter som röker och/eller snusar, samt att undersöka deras inställning till tobaksavvänjning i förhållande till olika tillstånd i munhålan. Syftet var också att genom intervjuer beskriva yrkesgruppens uppfattningar om och erfarenheter av arbetet med tobaksavvänjning i patientbehandling. Målet med projektet har varit att implementera kunskaper om tobaksavvänjning i utbildningen till tandhygienist utifrån exempel från tandhygienistens verksamhet.

Projektet har genomförts vid tandhygienistutbildningarna Högskolan Kristianstad och Karolinska institutet i Stockholm från hösten 2008 till och med 2010. En enkät som innehöll 25 frågor skickades till 400 tandhygienister som slumpmässigt valdes ut från medlemsregistret i Sveriges tandhygienistförening. Enkäten besvarades av 232 tandhygienister (58%). Tolv tandhygienister intervjuades och kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Dessutom har kursplaner granskats och innehållet av undervisningen om tobak utvärderats vid de båda lärosätena.

Resultatet av enkäten visade att 45% av tandhygienisterna hade utbildning i tobaksavvänjning. I stort sett samtliga av dem tillfrågade patienter som rökte eller snusade om deras tobaksbruk, de informerade om tobakens skadliga effekter och frågade om motivationen till att sluta använda tobak. Sextiofyra procent av tandhygienisterna uppgav att de arbetade aktivt för att få patienterna att sluta röka eller snusa. Avsaknad av tid, otillräcklig kompetens och erfarenhet uppgavs vara hinder till att bedriva tobaksavvänjning. Skrivna riktlinjer för tobaksavvänjning och utbildning i detta område efterfrågades av 53% respektive 37%. Samtliga tandhygienister tyckte att det var viktigt att bedriva rökavvänjning på patienter som har tandlossning och tandimplantat, 58% uppgav att de utförde rökavvänjning på patienter som har tandlossning och 31% att de utförde det på patienter med tandimplantat.

Resultatet av intervjuerna visade att tobaksavvänjning kan beskrivas som osynligt i munhälsoarbetet. Det integrerades i andra behandlingsåtgärder, eftersom det saknas debiteringskod i tandvårdens ekonomiska system för åtgärder mot tobaksbruk. Tandhygienisterna frågade sina patienter om deras tobaksbruk vid varje behandlingstillfälle och försökte få dem motiverade till att sluta. Deras förhållningssätt för att få sina patienter att upphöra med att röka eller snusa präglades av en helhetssyn. De hade fokus på etiska aspekter, som patientens självbestämmande och att deras egna handlingar skulle ha ett gott syfte för såväl patienten som för samhället. Flera av dem som intervjuades betonade att de var aktsamma för att inte förstöra sin goda relation till patienten. De tolkade patienterna utifrån hur motiverade de var till att sluta röka eller snusa och utgick från detta i sitt arbete. Kunskap om olika metoder för att få patienter att upphöra med sitt tobaksbruk upplevdes vara betydelsefullt för att bedriva ett bra arbete med tobaksavvänjning.

Granskning av kursplaner och utvärderingar vid de båda lärosätena visade att utbildningens innehåll om tobaksavvänjning hade brister. Det framkom att det framförallt fanns brister i den praktiska tillämpningen och att denna del behövde få utökat utrymme i utbildningen.

Projektet har lett till förändringar av tobaksinnehållet i kursplaner vid tandhygienistutbildningarna på respektive lärosätet för att förbättra undervisningen. Projektet har också resulterat i att de studerande kommer att få utbildning som kan erbjuda dem diplomering i tobaksavvänjning enligt standard hos Yrkesföreningar mot tobak. Därigenom stärks de för att i sin framtida yrkesroll kunna arbeta med att avvänja patienter från tobaksbruk. Ett hinder för att tandhygienister ska kunna utföra tobaksavvänjning är debiteringen, eftersom patienter får betala en högre avgift om avvänjningen sker inom tandvården, jämfört med inom hälso- och sjukvården för samma åtgärd. Detta kan innebära att patienter avböjer erbjudande som ges av tandhygienister. Det är därför angeläget att ekonomiska och organisatoriska förutsättningar ges, så att tobaksavvänjning kan bedrivas inom tandvården. Denna arena är betydelsefull för främjande av folkhälsan och åtgärden når en stor grupp människor eftersom en hög andel av befolkningen besöker tandvården regelbundet.