Syftet med studien var att ta reda på brottsbekämparnas tankar och idéer angående fenomenet cannabissmuggling till Sverige, hur de anser att man bäst skall göra för att minska eller få stopp på smugglingen av cannabis. Undersökningsgruppen består av åtta brottsbekämpare som arbetar i brottsbekämpande myndighet (polisen & Tullen) med god insyn i cannabisproblematik. Brottsbekämparna intervjuades med en semistrukturerad kvalitativ intervju och fick då berätta med egna ord om sina erfarenheter av att bl.a. bekämpa smuggling av cannabis. Resultatet analyseras med hjälp av rutinaktivitetsteorin och rational choice-teorin samt tidigare forskning. Slutsatser som dras i denna studie är att smuggling av cannabis är svårt att stoppa. För att det skall ske en minskning eller kunna få stopp på smuggling av cannabis till Sverige krävs en del samhällsförändringar enligt intervjupersonerna. Smugglingen i sig är inget nytt fenomen, det handlar om att det smugglas stora mängder i legala som i illegala transporter samt att fler och fler människor smugglar in för eget bruk med ett nytt tillvägagångssätt. För att förhindra och försvåra cannabissmuggling till Sverige krävs ett kollektivt ansvarstagande och kollektiva insatser, samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter både nationellt och internationellt för att förhindra och försvåra cannabissmuggling till Sverige.  Studien visar också att det råder enighet bland respondenterna om det rådande kontrollsystemet som inte upplevs som så effektivt på grund av byråkratiska organisationer inom myndigheterna. Samtliga respondenter pekade på brister gällande både bemanningar vid gränspassagen och uppmanade till ett nytt sätt att arbeta för att kunna kontrollera så många som möjligt genom samverkan med andra likasinnade myndigheter i utlandet och i Sverige.   Det man skall också komma ihåg är att brottsbekämparna vet en hel del om cannabissmuggling och dess utveckling, beträffande såväl dess volym, struktur som utvecklingen över tid. Vidare finns det anledning att fråga sig vilka belägg som presenteras för de hotbilder som tas fram. Dåligt underbyggda hotbilder kan även de leda till missriktade motåtgärder. Om fel metoder samt fel hotbilder prioriteras är risken stor att antalet oskyldiga människor kontrolleras vid gränsen. Det handlar följaktligen inte enbart om negativa konsekvenser för den personliga integriteten som hotas eller brottsbekämpningens effektivitet, utan även om medborgarnas utsatthet för kränkning. I förlängningen har detta stor betydelse för såväl brottsbekämparnas som det politiska systemets legitimitet.