Lokförare är en för olyckor särskilt ustsatt grupp. I genomsnitt inträffar två allvarliga olyckor i veckan på järnvägsspåren, och statistiskt sett kommer varje lokförare att vara med om minst en påkörning med dödlig utgång under sitt yrkesliv. Att vara vittne till en dödsolycka skapar i de flesta fall svår stress, och det är inte ovanligt att lokförare drabbas av långvariga, om än inte nödvändigtvis invalidiserande, psykiska symtom efter att ha varit med om en dödsolycka på spåret. I innevarande projekt undersöktes de psykiska följderna för lokförare av traumatiska händelser på järnvägen. Trettiotre personer anställda vid tågdrift inom Södra banregionen deltog i denna delstudie, 28 lokförare och 5 personer i annan befattning. Deltagarna svarade på ett antal frågor om sig själva, om de olyckor de varit inblandade i och om sitt psykiska tillstånd. Först analyserades dessa data ("Malmö II") enskilt, och sedan analyserades svar från 26 av lokförarna (de som hade mer än 5 års tjänstgöring) tillsammans med motsvarande data från vår första delstudie i innevarande projekt (Briem, de Lima, & Siotis, 2004). Resultaten tyder på att urvalen i allt väsentligt kan ses som representativa för samma population, och att flera individuella faktorer påverkar utfallet hos individerna. Detta diskuteras i relation till tidigare forskning och lokförarpopulationens psykosociala egenskaper.