Begging as a phenomenon has again become a hot topic of debate both in the public and the media. Actions have been discussed and motions have been given to social authorities in the country. During the last two years people from other parts of Europe who engage in street begging have been seen on the streets of Kristianstad.

The purpose of this paper is to find out the individuals, certain authorities and other participants experiences of people begging in public places in Kristianstad. We have used a combination of qualitative, quantitative and literature review method and we have a social constructionist perspective as a basis. The participants and authorities we have included in the study are the police, the social services, security guards, a shop owner and two other assistance agencies. Interviews have been carried out with participants and authorities, and a survey has been done by individuals. A series of articles and history books have been reviewed since the begging is a historical phenomenon as well as a contemporary.

The results show a clear division into two camps regarding experiences and opinions about street beggars and begging as a phenomenon. The majority expresses dissatisfaction and many propose measures and actions. Our final discussion is marked by our own thoughts and values ​​that emerged during the work, which we tried to moderate through the rest of the essay.

Tiggeri som fenomen har på nytt blivit ett hett ämne för debatt både för allmänhet och i media. Åtgärder har diskuterats och motioner om förbud lämnas till socialnämnder i landet. I Kristianstad har det under de senaste två åren kommit personer hit från andra delar av Europa som ägnar sig åt gatutiggeri.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på privatpersoners, vissa myndigheters och andra aktörers uppfattning av personer som tigger på offentlig plats i Kristianstad. Vi har använt oss av en kombination av kvalitativ, kvantitativ och litteraturstudie som metod och vi har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som grund. De aktörer och myndigheter vi tagit med i undersökningen är polis, socialtjänst, vakter, butiksägare och två andra biståndsverksamheter. Intervjuer har gjorts med aktörerna och myndigheterna och en enkätundersökning har gjorts med privatpersoner. En rad artiklar och historieböcker har gåtts igenom då tiggeri ju är ett historiskt fenomen såväl som ett nutida.

Resultatet visar på en klar uppdelning i två läger gällande uppfattningar och åsikter om gatutiggare och tiggeri som fenomen. Majoriteten uttrycker ett missnöje och många föreslår åtgärder och insatser.

Vår slutdiskussion präglas av våra egna tankar och värderingar som framkommit under arbetets gång, vilka vi försökt tona ner i resten av uppsatsen.