Independent thesis Advanced level (professional degree), 10 credits / 15 HE credits
Abstract
Syftet med den här studien är att undersöka vad det är som gjort Enid Blytons Fem-serie så populär. För att ta reda på detta har en analys gällande struktur och handlingsschema på tio delvis slumpmässigt utvalda Fem-böcker utförts. Ett medvetet val har gjorts då första och sista boken i serien tagits med i studien. Särskilt fokus läggs på de handlingsscheman som återfinns i de olika böcker då en hypotes är att handlingsförloppen inte skiljer sig nämnvärt åt böckerna emellan samt att detta ger ett igenkännande som tilltalar de läsande barnen.
Tidigare forskning kring Blytons böcker om Fem-gänget, syn på strukturer i skönlitteratur samt vad andra forskare anser vara det som tilltalar läsande barn lyfts fram och kopplas till föreliggande studie. Som grund för analysen av handlingsförloppen används Ecos studie gällande handlingsscheman i Flemings böcker om James Bond.
För att komma fram till vad det är som gör dessa böcker så populära jämförs andra forskares syn på barn och skönlitteratur med det detta arbete kommit fram till gällande Blytons böcker. Handlingsscheman i den undersökta litteraturen jämförs och analyseras för att se om det finns ett mönster dem emellan. Detta kopplas sedan till ovanstående analys på strukturen i böckerna samt det barn anses tycka om att läsa.
Resultatet av studien blev att det mellan de handlingsscheman som upptäckts i böckerna finns många likheter, vilket gör att det uppstår ett igenkännande då man läser dem. Strukturen och språket i böckerna är så som det, enligt andra forskare, bör vara i böcker riktade till barn i gällande ålder. Igenkännandet i handlingsscheman, strukturen och språket tillsammans med Blytons förmåga att skriva som ett barn kan vara några av anledningarna till böckernas popularitet.
Ämnesord
Blyton, Fem-böckerna, populär, struktur, språk, skönlitteratur, barn, igenkännande, Eco, invariabelt handlinsschema, parallellhandlingar, intrig, fabel, narrativ progression, adaptation
2013.