Background and aim: The number of refugees and unaccompanied children are increasing in Sweden and these people belong to one of the groups that are at higher risk for developing suicidal behavior. At the same time the lack of research on the subject is mentioned several times by different sources. The aim of this study is therefore to investigate suicidal behavior among young refugees between the ages 13 to 18 years in Sweden, from personnel experiences in social services.

Method: We have chosen a qualitative approach with seven narrative interviews that each lasted for about one hour and were recorded. The interview guide was semi structured. The respondents in this study consist of one student counselor, workers from two child psychiatry departments and four different residential care homes for unaccompanied children and young persons.

Results and conclusions: The respondents had the understanding that young refugees have been through a lot, lost their families and experienced difficult traumas and a tough refuge. The result from the collected data showed that the personnel thought the cause of the suicidal behavior is the long wait during the asylum process, the trauma they have experienced and lack of social networks. Suicidal behaviors among the young refugees were often thoughts and suicide attempts with pills, through self-starving, hanging, or cutting themselves. We have noticed an opinion that a connection between being a refugee and suicide is possible and that a shorter asylum process might help reduce the suicidal behavior among young refugees.

Bakgrund och syfte: Antalet flyktingar och ensamkommande barn ökar i Sverige och dessa människor tillhör en av de grupper som löper större risk att utveckla självmordsbeteende. Samtidigt nämns bristen på forskning inom ämnet av olika källor. Syftet med denna studie är därför att undersöka självmordsbeteende bland unga flyktingar i åldern 13 och 18 år i Sverige, från personals upplevelser i sociala verksamheter.

Metod: Vi har valt en kvalitativ ansats med sju narrativa intervjuer, ungefär en timme långa vardera och bandinspelade med diktafon. Intervjuguiden var semistrukturerad. Respondenterna i denna studie utgörs av en kurator, personal från två avdelningar inom barnpsykiatrin (BUP) och fyra olika hem för vård eller boende (HVB-hem) för ensamkommande barn och ungdomar.

Resultat och slutsatser: Intervjupersonerna hade uppfattningen att unga flyktingar har gått igenom mycket, förlorat sina familjer och erfarit svåra trauman och en besvärlig flykt till Sverige. Resultatet från insamlad data visade att personalen trodde att orsaken till självmordsbeteende är den långa väntan under asylprocessen, det trauma som de har upplevt och brist på socialt nätverk. Självmordsbeteende bland unga flyktingar var ofta tankar och självmordsförsök genom tabletter, självsvält, hängning eller genom att skära sig. Vi har uppmärksammat respondenters åsikter om att en koppling mellan självmord och att vara flykting är möjlig och att en kortare asylprocess kan bidra till att minska självmordsbeteende bland unga flyktingar.