Det här kapitlet tar avstamp i en tidigare genomförd utvärdering av ett specialutformat program på gymnasieskolan (Christiansson-Banck, 2011). De frågor som stod i utvärderingens centrum var om verksamheten var inkluderande och vilka möjligheter till sociala möten som gavs. Då resultatet visade att eleverna såg relationen lärare-elev som särskilt viktig i sin utbildning inriktas föreliggande kapitel specifikt på den aspekten. Syftet är att belysa hur elever på ett specialutformat program uppfattar relationersoch då särskilt lärare-elevrelationens betydelse för sina studier. Nel Noddings (2005) omsorgsetiska teori tas till hjälp för att tolka och diskutera hur eleverna ser på relationers betydelse i sammanhanget. I slutet av kapitlet kommer resultatet att relateras till frågan om inkludering.