Studien syftar till att undersöka hur pojkars läsning i mellanåldern (9-12-åringar) ser ut och visa hur man i skolans arbete kan främja denna. Metoden som används är kvalitativ, med empiri inhämtad från intervjuer med lärare och elever. Analysen görs ur ett genusvetenskapligt perspektiv, som ett möjligt alternativt synsätt till det biologiska, där skillnader mellan könen ses som av naturen givna och därmed svårare att påverka.Resultatet indikerar att pojkar överlag har en mer negativ inställning till läsning och skrivning än vad flickor har. Ur ett genusperspektiv kan en bidragande orsak vara att det anses omanligt att läsa, och att denna fördom påverkar pojkarnas inställning till läsandet. Pojkars egna reflektioner pekar också på att de prioriterar andra aktiviteter som datorspelande och fritidsaktiviteter före läsning. Ur ett biologiskt perspektiv spelar språkmognad en roll för pojkars skolprestationer, och skulle kunna förklara pojkars, i jämförelse med flickors, sämre färdigheter vad gäller läsning och läsförståelse. Ökad diskussion kring texter i samband med läsning kan ha en gynnsam effekt på pojkars vilja att läsa. Vad som kan utläsas av genomförd studie är att pojkar kan motiveras till läsning av att få läsa böcker som intresserar dem, till exempel i genren Fantasy. Det framkommer också att pojkar hellre skriver om de får använda sig av hjälpmedel som datorer, istället för handskrivning.