Det obligatoriska ämnet hem- och konsumentkunskap (hkk) syftar till att elever ska utveckla kunskaper och intresse för hushållets verksamheter. På grundsärskolan i Sverige har elever med lindrig utvecklingsstörning tre gånger så mycket hkk som elever i grundskolan. Den här studien fokuserar på ämnesdidaktik i hkk på grundsärskolan. Mat, måltider och hälsa är ett centralt innehåll i hkk och innefattar hur man lagar mat genom val av matlagningsmetoder, recept, ingredienser och redskap. Att lära sig laga mat har historiskt sett skett genom att man har varit tillsammans med de som behärskar kunskapen och sedan tagit efter. Att kunna laga mat kan ses som kunskaper för livet och kan bidra till mer hälsosamma matvanor. Att förstå hur elever lär sig matlagning är därför något centralt för att utveckla en ämnesdidaktik inom hkk. Syftet med studien är att undersöka och diskutera vilka artefakter som elever möter och använder sig av när de lär sig matlagning i hkk-undervisning. Teoretisk utgångspunkt är sociokulturell teori med särskilt fokus på elevers användning av artefakter. Metoden är deltagande observation. Resultatet visar att elever i de undersökta grupperna har stora svårigheter att använda recept för att lära sig laga mat, ändå är recept något som lärare måste förhålla sig till enligt kursplanen. Hur kan praktiskt kunnande likt matlagning läras ut? Är receptet som instruktion en didaktisk omöjlighet? De spörsmål som studien ger upphov till rör inte enkom elever med särskilda behov, utan förmodligen många andra som behöver lära sig matlagning. Vad kan vara problemet med att göra deltagande observationer i en studie som denna? Vilka likheter och skillnader kan man tala om när det gäller ämnesdidaktik i teoretiska respektive praktiska ämnen?