Bakgrund: Den kroniska sjukdomen diabetes drabbar allt fler i världen. Distriktssköterskan på vårdcentralerna i Sverige har en stor betydelse för patienter med diabetes typ 2 genom att erbjuda vägledning och undervisning för att patienten själv ska klara hantera sin sjukdom. Egenvård är en stor del i behandlingen och för att klara den krävs undervisning och stöd från distriktssköterskan. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenheter kring vägledning till patienter med diabetes typ 2. Metod: en kvalitativ ansats har använts och fjorton distriktssköterskor på vårdcentraler i Region Skåne har intervjuats. En intervjuguide med halvstrukturerade frågor användes. Analysen av intervjuerna gjordes med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Av analysen framkom att det krävs sjukdomsacceptans och motivation från patientens sida för att skapa en lyckad vägledning. Informanterna betonade vikten av att se till individens egna resurser och livssituation för att nå gemensamma mål. Det krävdes en relation till patienten för att kunna stödja, motivera, utbilda och vägleda. En god relation byggde på kommunikation, som är viktigt vid förmedlandet av kunskap. Slutsats Distriktssköterskornas erfarenheter visade att det är nödvändigt att se individen och anpassa nivån på vägledning därefter. Trots egenvårdens betydelse upplevde distriktssköterskorna att de delar ansvaret med vårdtagaren.
Background: Diabetes is a cronical disease that is diagnosed all over the world. Public health nurses in district health care centres in Sweden have a significant role for these patients by providing counselling and education to obtain self-management care. Self-management care is fundamental. Aim: the aim of this study was to make visible the public health nurse’s perception of experiences in counselling patients with diabetes type 2. Method: Empirical, qualitative interviews were carried out and the content were analysed using qualitative content analysis. An interview guide with semi-structured questions was used. Results: The findings showed that the patient needs to have accepted the disease and have self-motivation in order to have a successful counselling. The interviewees emphasised the importance of seeing the individuals´ own resources and lifestyle to be able to set joint goals. To create a relationship with the patient was fundamental to be able to support, motivate, educate and counsel the patient. A good relationship builds on communication. Conclusion: The experiences indicated that in order to give counselling with satisfaction, the public health nurse needed to see the individual person and individualise the counselling. The nurses feelt that there is a shared responsibility with the caretakers.