Syftet med uppsatsen är att undersöka hur gymnasieelever beskriver sin religionsundervisning. Frågeställningen rör huruvida eleverna själva uppfattar att deras tankar, erfarenheter och intressen tas tillvara i religionsundervisningen. I litteraturgenomgången fokuseras på de två områdena lärande och dess förutsättningar samt religionskunskap och dess didaktik. Tidigare forskning som behandlar religionsundervisning, elever och livsfrågor samt elevers tänkande presenteras. Studien, som är inspirerad av Skolinspektionens kvalitetsgranskning av gymnasieskolans religionsundervisning, har sin teoretiska utgångspunkt i sociokulturell teori. Intervju har använts som metod och den empiriska studien består av sex halvstrukturerade intervjuer med gymnasieelever som under innevarande eller närmst föregående termin läst religionskunskap. I avsnittet som rör resultat och analys framkommer det att eleverna tydligt uppfattar att läraren tar tillvara på deras tankar men att intresse och erfarenhet bara tillvaratas i begränsad mån. Analysen av resultatet leder till slutsatsen att eleverna själva kan se positiva effekter av en undervisning som tillvaratar erfarenheter, tankar och intressen på motivation och förståelse men att de har svårt att identifiera hur den aktuella undervisningen leder till lärande. Studiens resultat går i linje med tidigare presenterad litteratur och forskning. Diskussionen avslutas med att lärarens roll och uppdrag i förhållande till studiens syfte problematiseras. Uppsatsen avslutas med pedagogiska implikationer och förslag på vidare forskning.