Bakgrund: I palliativ vård befinner sig patienten och närstående i en utsatt situation. Att identifiera symtom hos patienten blir betydelsefullt. Målet skall vara hur patientens symtom kan reduceras och vilken hjälp patienten kan behöva för att hantera sina symtom. Syfte: Studiens syfte var att beskriva i vilken utsträckning symtom dokumenterats med frågeställningarna i vilken utsträckning status, mål, planering, genomförande och resultat dokumenterats, vilken personalkategori som dokumenterat, om självskattningsinstrument använts samt om dokumentationen för olika yrkesgrupper inom verksamheten skiljer sig åt. Metod: En nulägesbeskrivning av dokumentation från september månad 2009 genomfördes med hjälp av ett granskningsprotokoll anpassat för studien. Resultatet analyserades i SPSS 18. Resultat: De symtom som dokumenterades flest gånger var smärta, nutrition och psykosociala symtom. Mål och planering förekom i liten omfattning medan status och genomförande dokumenterades oftare. Resultat dokumenterades sällan. Självskattningsinstrumenten användes i begränsad omfattning. Alla yrkeskategorier dokumenterade kring symtom i journalen. Slutsats: Det finns ett tydligt utrymme för att utveckla dokumentationen kring symtom i avancerad palliativ vård. En ökad användning av självskattningsinstrumenten skulle kunna identifiera, behandla och följa upp patientens symtom mer effektivt. Patienten och närstående skulle därmed ges ökad möjlighet till att bli mer delaktig i processen.

Background: A patient in palliative care is in a vulnerable situation. Identification of symptoms is a prerequisite for treatment leading to adequate symptom control. Aim: The aim of the study was to describe the extent to which symptoms were documented with respect to status, goals of care, planning, implementation and results and also which professional category carried out the documentation, whether a self-evaluation instrument was used and whether documentation varied between professional categories in the specialised palliative care unit. Method: A description of the current state of documentation from September 2009 was carried out with the help of a specially adapted review protocol. The results were analysed in SPSS 18. Results: Pain, nutrition and psychosocial symptoms were most frequently documented. Goals of care and planning were documented sparsely, status and implementation more often, and results hardly at all. Self-evaluation instruments were only used to a limited extent. All professions documented symptoms. Conclusion: There is considerable scope for developing documentation of symptom control. Self-evaluation instruments could be used more to identify symptoms and follow up treatment in an efficient manner. Patients and relatives would therefore have a greater opportunity to become more involved in the process.