Denna studie behandlar den nya läroplanen för grundskolan utifrån samhällskritisk teori. Marcuse och Habermas verk bidrar med det grundläggande teoretiska perspektivet för studien med tesen att det sker en omfattande likriktning i samhället där allt fler värden kan omvärderas och rationaliseras utifrån ett ekonomiskt perspektiv, det vill säga en marknadens logik blir allt oftare det enda rådande sättet att beskåda verkligheten från. För att beskriva denna logiks hegemoni över samhället använder Habermas termen ”den endimensionella rationaliteten”. Studien ställer frågorna huruvida förändringarna av grundskolans läroplan kan sammankopplas till en endimensionell rationalitet och om det går att urskilja idéerna bakom några av de etablerade organisationsteorierna, som grovt talat utgör en rationell handlingsmall. Analysen av läroplanerna kan avslöja flera tydliga kopplingar till olika organisationsteorier och en klar tendens mot likriktning går att urskilja i den nya läroplanen i förhållande till den gamla. Strävansmål och individuell utveckling har ersatts med detaljstyrt centralt innehåll och kunskapskrav. Bland annat återfinns en utökad standardisering, centralisering och kontroll över skolan som är förenlig med traditionella organisationsteorier. Studien vill varna för att konsekvenserna av ett instrumentellt förhållande till kunskap i skolan mycket väl kan bli dramatiska då det hämmar kreativitet och lust för lärandet. Faktorer som istället bör vara i centrum för att driva Sverige som kunskapssamhälle framåt genom den globala konkurrensen.